Ett fikonlöv i taget

Ända sedan tidernas begynnelse har det skett en kamp om våra odödliga själar. I föruttillvaron kämpade Satan för att få Faderns makt, myndighet och ära. Där beslutade alla vi som nu är, har varit och kommer att vara på jorden att följa Kristus. Satan och alla hans änglar nedstörtades och har sedan dess inte sparat på några krafter eller listiga tillvägagångssätt för att få oss att falla, som de gjorde.

Satan talade med våra första föräldrar och lurade dem att äta frukten av trädet med kunskap om gott och ont. Frälsningsplanen blev nu ett måste, för ingenting orent kan träda in i Guds rike, och att förlora en enda älskad och dyrbar själ är något som våra himmelska föräldrar minst av allt vill.

Som det står i Mose 1:39: ”För se, detta är mitt verk och min härlighet – att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” och Johannesevangeliet 3:16–17: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom Honom.”

Efter att ha för första gången brutit mot Guds bud kunde Adam och Eva se sin egen nakenhet, och de skämdes. De såg till att skapa förkläden av fikonlöv och när Gud kom till lustgården gömde de sig för Honom.

På samma sätt lever var och en av oss med vår egen själs nakenhet – vi har svagheter och beteendemönster som vi nog gärna skulle vilja skyla med hjälp av fikonlöv inför Gud. Vissa saker känner vi till, andra saker är vi inte ens medvetna om att vi har.

Livet är en livslång resa. Omvändelse är en daglig process. Vi kommer att lära oss saker om oss själva i vår resa till att bli fullkomliga som Kristus är, som kommer att visa precis hur mänskliga vi är. Vissa lärdomar kommer vi inte att vara mogna att ta emot förrän senare i vårt liv.

Poängen är att på samma sätt som Gud ger oss ”rad på rad” (2 Nephi 28:30) om vilket fikonlöv som vi nu ska ta bort, så kommer det även att finnas nåd på nåd allteftersom vi upptäcker att vi behöver det. Kristus har redan gjort allt arbete för att vi ska kunna ta del av den oändliga, allomfattande nåden och försoningen. Däremot är vi här i livet på en daglig resa där vi får upptäcka på vilka nya sätt och i vilka nya områden den nåden kan appliceras.

I stället för att springa undan från deras närhet, som Adam och Eva först gjorde, för att vi inte var beredda på det som de visar oss, så bör vi knyta an till dem ännu mer. Ju närmare vi kommer Kristus, desto mer kommer hans nåd att genomsyra varje del av vårt liv.

Satan och hans fallna änglar kommer aldrig att kunna komma tillbaka till Guds närhet. De kommer aldrig att kunna få en mänsklig kropp, och för detta är de avundsjuka på oss. De vill att vi ska falla, precis som de föll. De vill att vi ska förbli blinda för bjälken i vårt eget öga, att vår stolthet ska vara så stor att vi inte böjer vår vilja till Guds, att vi ska brista i tillit så att vi förlitar mer på mänsklig arm än på Guds makt, och att det ska ske med oss som det står skrivet i 1 Nephi kapitel 8:23: ”Och det hände sig att en mörkrets dimma uppstod, ja, en mycket tät mörkrets dimma, så att de som börjat gå på stigen gick vilse så att de vandrade bort och gick förlorade.”

Här på jorden så har Satan en stor och förfärlig makt. Han har makt att skada och förleda. Det finns många tillfällen i skrifterna där Satan har försökt förleda en Guds profet, eller till och med Kristus själv – men han har aldrig, låt mig upprepa: – aldrig – kunnat stå emot Kristi kraft (se Mose 1:12–22; Joseph Smith – Historien 1:15–17; Matteus 4:8–11).

Kristus är kraften som kan rädda oss. Han kan skydda oss från Satan och befria och rena oss från synd. Han kan ta våra svagheter och förvandla dem till styrkor. Med honom är allt möjligt.

Vi vet redan slutet på sagan, på denna vårt livs berättelse och denna jords öde. Kristus kommer att segra, Satan kommer att förlora och Gud Fadern kommer att regera med makt och ära i evighetens evighet. Låt oss därför älska dem med samma kraft som de älskar oss.