Bli en tacksam förvaltare

När familjen Stewart samlas dammas alltid spelet ”Monopol” av. Ibland känns livet som en omgång Monopol. Under ett familjeevenemang nyligen frågade min fru Ailsa mig: ”Varför är du alltid så glad när du spelar det där frustrerande spelet?” Mitt svar var enkelt. Det är risken i att spela spelet jag gillar, inte att vinna eller förlora.

Den som sägs ha skapat spelkonceptet, Lizzie Magie, var dotter till skotska immigranter. ”Livets spel”, som hon kallade det, hade avsikten att låta spelarna själva uppleva hur det känns att samla ihop en förmögenhet eller förlora den. Det blev populärt genom kväkarna, som upplevde att det var ovärderligt för att visa kapitalismen i nytt ljus. Charles Darrow kommersialiserade det framgångsrikt och blev miljonär. Lizzie, däremot, fick ironiskt nog ingenting.

Som sökande efter Jesus Kristus rör sig vårt livs spel runt att finna honom. Att söka Jesus Kristus är ett privilegium när man förstår att han har berett vägen för oss att både finna honom och bli som han. Jag har funnit att det gör all skillnad i världen när jag är en tacksam förvaltare på min resa till honom.

Vårt släktnamn kommer från Skottlands High Steward [högste förvaltare]. Deras roll som tjänare ledde till slut till att de blev ett kungahus [ätten Stuart, ö.a.]. På samma sätt är vi som söker Jesus Kristus tjänare som helgats genom Jesu Kristi försoning och ska bli som han.

Vårt släktmotto är ”Virescit vulnere virtus”, som kan översättas till ”Modet växer starkt vid ett sår”. Jag har upptäckt att mitt mod är starkast när jag som förvaltare förstår var mitt verkliga syfte och min kraft finns.

En uppenbarelse som gavs i Kirtland i Ohio till profeten Joseph Smith år 1831 talar om vikten av förvaltarskap: ”Och i detta har ni sannerligen handlat vist, för Herren kräver av varje förvaltares hand att han lämnar en redogörelse för sitt förvaltarskap, både i tid och i evighet.” Denna ansvarighet är central för det slutliga löftet till trofasta förvaltare. ”Den trogne och kloke tjänaren … Han ska sätta honom över allt han äger.”

Liksom i Monopol är motsatsen till en förvaltare en otacksam ägare. Ägarskap kan definieras som: ”Det som är viktigast för mig är vad jag äger.” Förvaltarskap, å andra sidan, är: ”Det som är viktigast för mig är den som gav det till mig eller litade på att jag skulle ta hand om det.” Hur vi spelar livets spel kan förändra oss när vi förstår vem vi tjänar, och när vi försöker förbättra händelserna (risken) som sker på vår resa runt livets stora spelplan.

Liksom i Monopol upplever du glädje när du köper det prestigefyllda Norrmalmstorgskortet eller, i motsats till det, när du landar på ett förödande chanskort, eller när du i vissa fall förlorar alla dina pengar på ett tärningskast, så kommer livets spel att ge både det goda och det onda, lycka och sorg. Aposteln Paulus betonade den inställning vi behöver ha för att bli exceptionella förvaltare. ”Tacka Gud i allt.”

När vi är tacksamma förvaltare kan våra liv få större mening än något världen har att erbjuda; våra liv kan bokstavligen bli en målarduk för Guds härlighet – som David påpekade i Psaltaren är Gud ägaren. ”Jorden är Herrens med allt vad den rymmer, världen med dem som bor i den.”

Jag uppmuntrar er att bli tacksamma förvaltare när ni spelar livets utmanande spel. Om vi är trofasta stöttas vi av hoppet i Jesus Kristus och hans löften till oss.

”Han ska sätta honom över allt han äger.”

I Jesu Kristi namn, amen.