Från UV: Aktuellt
Jag letade efter gemenskap på fel ställen, men jag hade svaret hela tiden
Jag hade lösningen på mitt problem med ensamhet, men jag kunde inte se det.
När jag växte upp i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga kände jag mig ensam.
Att vara en av de enda medlemmarna i hela min high school gjorde att jag kände mig avskuren från alla andra. Det var inte många som ens hade hört talas om kyrkan tidigare, så det kändes som om jag inte fick så många tillfällen att prata om den. Ibland ville jag inte eftersom jag var rädd för att bli avvisad och att känna mig ännu mer isolerad.
Jag började känna bitterhet mot evangeliet när många av mina vänner verkade vara mycket lyckligare än jag.
De såg ut att ha så roligt när de festade, och jag kände mig utanför. Jag tackade alltid nej till deras inbjudningar och det kändes som om jag avvisade deras vänskap och lycka.
Så en dag tackade jag inte nej till deras inbjudningar.
När vi riktar blicken bortom målet
Jag umgicks med dessa vänner mer och mer. Det kändes som om jag äntligen var en del av en gemenskap och så småningom slutade jag gå i kyrkan.
Men efter ett tag kände jag mig utbränd och ensammare än någonsin. Jag kände hur jag blev alltmer beroende av nikotin och tappade kontrollen över mitt liv.
Jag förstod inte vad problemet var. Jag hade äntligen de vänner och den gemenskap jag ville ha, så varför kunde jag inte bara vara lycklig som de var?
Ungefär vid den här tiden förlorade en av mina vänner en närstående. När jag pratade med och försökte hjälpa honom började jag häva ur mig allt jag visste om frälsningsplanen och förklarade att han skulle få träffa sin närstående igen en dag.
Vad?
Jag kunde knappt tro det jag sa! Jag hade inte tänkt på evangeliet på flera år.
Men jag kände hopp när jag förklarade sanningen jag hade lärt mig, och jag insåg att min tro inte var helt borta.
Jag begrundade bitarna av min tro som jag fortfarande hade. Jag tänkte på hur kyrkan alltid hade erbjudit mig en plats av gemenskap med likasinnade – alla strävade efter att följa Jesus Kristus, tjäna andra och uppleva evangeliets glädje och löften.
Äldste Dale G. Renlund i de tolv apostlarnas kvorum har sagt att vi kan ”vara benägna att rikta blicken bortom målet. Vi behöver vara på vår vakt mot denna tendens så att vi inte missar Jesus Kristus i våra liv och är blinda för de många välsignelser som han erbjuder oss. Vi behöver honom!”
Jag insåg att jag hade letat efter lyckan på helt fel ställen.
Du är inte ensam
Efter den här upplevelsen började jag träffa missionärerna för att lära känna Jesus Kristus igen. De hjälpte mig att engagera mig mer i evangeliet. Jag började be mer och fokusera på att återupptäcka min gudomliga identitet. Jag slutade till och med att använda nikotin. Jag visste att Gud var med mig i min strävan att förändra mitt liv.
Med tiden såg jag bandet jag hade till andra Kristi lärjungar i min församling. Jag började också prata med mina vänner om min tro och besvara deras frågor, och det gjorde mig glad.
En stor del av min tidigare ensamhet berodde på mitt bristande självförtroende. Men när jag ändrade fokus från att försöka passa in till att vara mig själv – en Guds son – och dela med mig av min tro, fann jag glädje och tillhörighet i att helt och fullt leva efter evangeliet.
Äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum lovade:
”Gud har något mer att ge oss. En högre och djupare glädje – en glädje som övergår allt som världen erbjuder. Det är en glädje som uthärdar krossade hjärtan, tränger igenom sorg och minskar ensamhet.
Världslig glädje, däremot, varar inte. Det kan den inte. Det är alla världsliga tings natur att åldras, förfalla, bli utslitna eller förlegade. Men gudomlig glädje är evig, eftersom Gud är evig.”
Jag känner mig inte längre isolerad som medlem i kyrkan. Genom att fokusera på Jesus Kristus har tyngden lyfts från mina axlar och jag kan andas igen! När jag följer honom inser jag att jag verkligen inte är ensam. Tack vare välsignelsen av förbund, den Helige Andens gåva och alla Kristi löften vet jag att han är med mig.
Den varaktiga glädje som den här sanningen ger mig är större än allt flyktigt jag sökte utan honom.