Akta er för den andra frestelsen
Göm dig inte för dem som ger dig kärlek och stöd, spring i stället till dem.
För några år sedan, när jag fyllde 12 år, inbjöds jag till mitt första övernattningsläger med det aronska prästadömets kvorum. Det var en efterlängtad inbjudan eftersom min far var kvorumledare och ofta åkte på läger med pojkarna i församlingen medan jag var kvar hemma.
När det så var dags var jag förväntansfull. Och jag måste medge att jag så gärna ville passa in bland de äldre pojkarna. Jag var fast besluten att visa vad jag gick för. Det dröjde inte länge förrän jag prövades för att se om jag skulle spela med och vara en del av gruppen.
Mitt uppdrag gick ut på att få tag i min fars bilnycklar så att vi kunde spela ledarna ett spratt. Jag minns inte exakt vad jag sa för att övertala min far, men snart nog sprang jag till de andra pojkarna med nycklarna i handen, stolt över min prestation.
Då fick jag mitt andra uppdrag. Jag skulle låsa upp bildörren och kila fast en pinne mellan förarstolens ryggstöd och bilens signalhorn. Och jag skulle låsa dörren så att signalhornet tutade ut i kvällen utan att ledarna på något sätt skulle kunna komma in i bilen för att ta bort den enkla anordningen.
Det är nu som berättelsen blir smärtsamt pinsam för mig. När jag hade satt fast pinnen, stängde jag dörren och sprang så fort jag kunde för att gömma mig i ett närliggande buskage. När jag hukade mig ner mot marken kände jag en brännande smärta. I mörkret och i min brådska hade jag satt mig på en fikonkaktus.
Mina skrik av smärta dränktes av det tutande signalhornet, och det fanns ingen annan utväg än att försiktigt halta tillbaka till bilen, där jag erkände mina ”synder” och tog emot primitiv samt pinsam omvårdnad.
Återstoden av den kvällen låg jag på min mage i ett tält medan min pappa tog bort kaktustaggarna med en tång från min … ja, låt mig säga som så att jag inte kunde sitta bekvämt i flera dagar efteråt.
Jag har tänkt på den upplevelsen många gånger. Nu kan jag skratta åt min ungdomliga dårskap samtidigt som några underliggande principer tydliggjorts för mig.
Många mänskliga beteendemönster verkar vara vanligt förekommande hos den naturliga människan – längtan att passa in, längtan att visa vad man går för, rädslan för att missa något, och det tvingande behovet att gömma sig så vi kan slippa konsekvenser. Det är detta sista beteende som jag ska fokusera på i dag – att gömma sig efter att vi gjort något som vi inte borde.
Nu likställer jag inte mitt barnsliga spratt med allvarlig synd, men vi kan lära oss något av det som kan visa sig vara användbart när vi prövas under vårt jordeliv.
I Edens lustgård levde Adam och Eva i idylliska omständigheter – ett överflöd av mat, lustgårdens ojämförliga skönhet – inte bara en vacker trädgård, utan en lustgård som varken hade ogräs eller fikonkaktusar.
Men vi vet också att livet i lustgården begränsade deras nödvändiga utveckling. Lustgården var inte en slutdestination utan ett test, det första av många, som skulle pröva, förbereda och tillåta dem att utvecklas till deras slutmål: att återvända till Faderns och Sonens närhet.
Ni minns säkert att det fanns motstånd i lustgården. Lucifer tilläts att pröva Adam och Eva. Han frestade först Adam att äta av frukten från kunskapens träd på gott och ont. Adam mindes budet att inte äta av frukten därav och motstod. Därefter kom den välsignade Eva, som valde att äta av frukten och övertalade Adam att också göra det.
Senare förkunnade Adam och Eva att detta beslut var nödvändigt för att uppfylla vår himmelske Faders plan. Men genom att äta av frukten hade de överträtt lagen – en lag som de fått direkt från Fadern. Den efterföljande och förkrossande insikten av gott och ont måste ha gjort dem ångestfyllda när de hörde Faderns röst tillkännage sin återkomst till lustgården. De insåg att de var nakna, för de var verkligen utan kläder, efter att ha levt i ett oskuldsfullt tillstånd. Men kanske var deras nakenhet mindre plågsam i det ögonblicket, än att deras överträdelse nu var avslöjad. De var försvarslösa och sårbara. De var nakna i ordets alla bemärkelser.
Opportunisten Lucifer, som var medveten om deras utsatta och försvagade tillstånd, frestade dem återigen – den här gången till att gömma sig för Gud.
Den här frestelsen – jag kallar det för den ”andra frestelsen” – är frestelsen som får de allvarligaste konsekvenserna om vi ger efter. Visst vore det bästa att undvika alla första frestelser att bryta mot Guds lagar, men vi vet att alla kommer att ge efter för en mängd olika första frestelser under jordelivet. När vår mognad och insikt utvecklas hoppas vi att vår kraft till att undvika första frestelser kommer att fortsätta förbättras då vi strävar efter att bli mer lika vår Frälsare Jesus Kristus.
En del kanske försöker gömma sig för Gud för att de inte vill bli upptäckta eller utlämnade, och de känner skam eller skuld. Ändå lär oss många skriftställen att det är omöjligt att gömma sig för Gud. Jag ska nämna några av dem:
Herren undervisar Jeremia genom följande fråga: ”Eller kan någon gömma sig på ett så hemligt ställe att jag inte ser honom? säger Herren. Är inte jag den som uppfyller himmel och jord?”
Och Job blir undervisad:
”För Guds ögon följer var mans vägar och ser alla hans steg.
Det finns inget mörker och ingen djup skugga där ogärningsmän kan gömma sig.”
Psalmisten David utbrister mycket poetiskt:
”Herre, du rannsakar mig och känner mig.
Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån …
Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt om det …
Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte?
Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där.”
Nyomvända
För den som nyligen har blivit medlem i Jesu Kristi kyrka av Sista Dagars Heliga kan den andra frestelsen kännas särskilt svår. Genom dopet har du ingått förbund om att ta på dig Jesu Kristi namn, något som för många innebär en behövlig livsstilsförändring. Att göra en livsstilsförändring är inte lätt. Det krävs ofta att du ändrar på vanor och tillvägagångssätt och till och med på ditt umgänge för att komma närmare din kärleksfulle himmelske Fader.
Motståndaren vet att du kan vara sårbar för hans utstuderade attacker. Han kommer att få ditt tidigare liv, som gjorde dig otillfredsställd på så många sätt, att verka orealistiskt attraktivt. Åklagaren, som han kallas i Uppenbarelseboken, kommer att fresta dig med såna här tankar: ”Du är inte stark nog att förändra ditt liv; du kan inte göra detta; du hör inte hemma bland dessa människor; de accepterar dig aldrig; du är för svag.”
Om du som nyligen har börjat gå på förbundsstigen känner igen dessa tankar vädjar vi till dig att inte lyssna på åklagarens röst. Vi älskar dig; du kan göra det; vi accepterar dig; och med Frälsaren kommer du att ha styrkan till att göra allting. När du behöver vår kärlek och vårt stöd som mest, låt dig inte luras att tro att vi kommer att avvisa dig om du tar ett steg tillbaka till din tidigare livsstil. Genom den ojämförliga kraften i Jesu Kristi försoning kan du bli hel igen. Men om du gömmer dig för honom och distanserar dig från din nyfunna trosgemenskap distanserar du dig från den källa som kan och kommer att ge dig styrkan till att övervinna svårigheter.
En av mina kära nyomvända vänner berättade hur svårt det är att behålla tron när man är isolerad. Det finns stor kraft i att bli och förbli en del av en stöttande gemenskap – alla snubblar men går ändå framåt och blir välsignade av Jesu Kristi kärlek.
President Russell M. Nelson har sagt ”Att övervinna världen är inte något som sker på en dag eller två. Det sker under en livstid när vi gång på gång tar till oss Kristi lära. Vi kultiverar tro på Jesus Kristus genom att omvända oss dagligen och hålla förbund som begåvar oss med kraft. Vi stannar kvar på förbundsstigen och blir välsignade med andlig styrka, personlig uppenbarelse, ökad tro och änglars betjäning.
Om du ådrar dig en fysisk skada kommer ditt tillstånd att försämras och kan bli livshotande om du inte söker rätt vård. Det gäller även för andliga sår. Obehandlade andliga sår kan däremot hota din eviga frälsning. Göm dig inte för dem som ger dig kärlek och stöd, spring i stället till dem. Goda biskopar, grenspresidenter och ledare kan hjälpa dig att få tillgång till Jesu Kristi försonings helande kraft.
Till dem som kanske gömmer sig: vi ber dig att komma tillbaka. Du behöver det som evangeliet och Jesu Kristi försoning erbjuder, och vi behöver det du erbjuder. Gud känner till dina synder; du kan inte gömma dig för honom. Förlika dig inför honom.
Som hans heliga måste var och en av oss främja en kultur av samhörighet i kyrkan som är kärleksfull, accepterande och uppmuntrande mot alla som vill gå framåt längs hans stig.
Akta er för den andra frestelsen! Följ råden från både forntida och nutida profeter och var medvetna om att ni inte kan gömma er för en kärleksfull Fader.
Dra i stället nytta av Jesu Kristi försonings mirakulösa, helande kraft. Det är själva syftet med vår tillvaro: att få en försvagad och dödlig kropp som är ”underkastad alla slags skröpligheter” och som dessvärre kommer att ge efter för många första frestelser; som kommer att utvecklas även när vi faller för dessa, och söka gudomlig hjälp efter att ha gjort det, så att vi kan bli mer lika vår Frälsare och vår Fader i himlen. Det är hans väg. Det är den enda vägen. Om dessa sanningar vittnar jag i Jesu Kristi namn, amen.