Gudomliga hjälpmedel för jordelivet

Genom profeten Joseph Smith uppenbarade Herren några saker om vårt förjordiska liv. Där levde vi som andebarn till Gud. Eftersom Gud ville hjälpa sina barn att utvecklas beslutade han att skapa en jord där vi kunde få en kropp, lära oss genom erfarenheter, utveckla gudomliga egenskaper och prövas för att se om vi ville hålla Guds befallningar. De som kvalificerade sig skulle få ”härlighet på sina huvuden i evigheters evighet” (Abraham 3:26).

För att skapa förutsättningarna för den här gudomliga planen valde Gud sin enfödde Son till vår Frälsare. Lucifer, vars föreslagna alternativ skulle omintetgöra människans handlingsfrihet, blev Satan och ”nedstörtades”. Satan förvisades till jorden och nekades privilegiet av ett jordeliv, men gavs tillåtelse att försöka ”bedra och förblinda människorna och leda dem som fångar enligt sin vilja, ja, alla som inte vill hörsamma [Guds] röst” (Mose 4:4).

Det var nödvändigt för Guds stora plan för hans barns jordiska tillväxt att de skulle få uppleva ”en motsats till allting” (2 Nephi 2:11). Precis som att våra fysiska muskler inte kan utvecklas eller behållas utan att kämpa mot tyngdlagen, kräver också tillväxt i jordelivet att vi kämpar mot Satans frestelser och annat motstånd i jordelivet. Det viktigaste för andlig tillväxt är kravet att välja mellan gott och ont. De som valde det goda skulle utvecklas mot sin eviga bestämmelse. De som väljer det onda – som alla skulle komma att göra i jordelivets olika frestelser – skulle behöva räddande hjälp, som en kärleksfull Gud hade bestämt att ge dem.

Med alla mått mätt var Guds mest kraftfulla hjälp i jordelivet att han gav oss en Frälsare, Jesus Kristus, som skulle lida för att betala priset och möjliggöra förlåtelse för synder man omvänt sig från. Denna barmhärtiga och härliga försoning förklarar varför tro på Herren Jesus Kristus är evangeliets första princip. Hans försoning ”åstadkommer de dödas uppståndelse” (Alma 42:23) och den ”sonar världens synder” (se Alma 34:8), suddar ut alla de synder vi har omvänt oss från och ger vår Frälsare makten att bistå oss i våra jordiska skröpligheter.

Förutom detta härliga utplånande av begångna synder och givande av förlåtelse, ger en kärleksfull himmelsk Faders och Sons plan oss många andra gåvor som ska skydda oss, även från att begå en synd till att börja med. Vårt jordeliv börjar alltid med en far och en mor. Idealet är att båda är närvarande, med olika gåvor som kan vägleda vår tillväxt. Om de inte är det, är deras frånvaro en del av det motstånd vi måste övervinna.

Vår himmelske Faders plan ger oss andra hjälpmedel för att leda oss genom vår jordiska resa. Jag ska tala om fyra av dessa. Fäst er inte vid att jag sa fyra, för dessa hjälpmedel överlappar varandra. Dessutom finns det andra barmhärtiga skydd förutom dessa.

Det första som jag talar om är Kristi ljus eller Ande. I sin storslagna undervisning i Moronis bok citerar Moroni sin far om att ”Kristi Ande ges åt varje människa för att hon ska kunna skilja gott från ont” (Moroni 7:16). Vi kan läsa samma lärdom i nutida uppenbarelse.

”Och Anden ger ljus åt varje människa som kommer till världen, och Anden upplyser varje människa i hela världen som hörsammar Andens röst” (Läran och förbunden 84:46).

Återigen: ”För min Ande är utsänd i världen för att upplysa de ödmjuka och botfärdiga och till de gudlösas fördömelse” (Läran och förbunden 136:33).

President Joseph Fielding Smith förklarade dessa skriftställen: ”Herren har inte lämnat människorna (när de föds till världen) hjälplösa, trevande för att finna ljuset och sanningen, utan varje människa … föds med rätten att få ledning, instruktioner och råd av Kristi ande eller Sanningens ljus.”

Det andra av de stora hjälpmedlen som tillhandahållits av Herren för att hjälpa oss välja det som är rätt är en samling gudomliga anvisningar i skrifterna som är en del av frälsningsplanen (lycksalighetsplanen). Dessa anvisningar är bud, förrättningar och förbund.

Buden klargör den stig vår himmelske Fader har lagt ut för oss så att vi kan utvecklas mot evigt liv. De som tänker sig buden som metoden Gud använder för att besluta vem han ska straffa förstår inte detta syfte med Guds kärleksfulla lycksalighetsplan. På denna stig kan vi gradvis uppnå den nödvändiga relationen med vår Frälsare och kvalificera oss för en större del av hans kraft till att hjälpa oss mot det slutmål som han önskar för oss alla. Vår himmelske Faders önskan är att alla hans barn ska återvända till det celestiala riket, där Gud och Frälsaren vistas, och att de ska få den sortens liv som de har, som vistas i denna celestiala härlighet.

Förrättningar och förbund är en del av den lag som fastställer vägen till evigt liv. Förrättningar, och de heliga förbund vi ingår med Gud genom dem, är obligatoriska steg och nödvändiga skyddsräcken längs den vägen. Jag vill tänka mig att förbundens roll är att visa att i Guds plan ges hans högsta välsignelser till dem som i förväg lovar att hålla vissa bud och som håller dessa löften.

Andra gudagivna hjälpmedel för att göra rätt val är den Helige Andens uppenbarelser. Den Helige Anden är gudomens tredje medlem. Hans funktion, som den definieras i skrifterna, är att vittna om Fadern och Sonen, att undervisa oss, att påminna oss om allting och att vägleda oss till all sanning. Skrifterna innehåller många beskrivningar av den Helige Andens uppenbarelser, som till exempel ett andligt vittnesbörd som svar på en fråga om Mormons bok är sann. En uppenbarelse från den Helige Anden ska inte blandas ihop med den Helige Andens gåva, som förlänas efter dopet.

Ett av de viktigaste hjälpmedel Gud har gett sina trofasta barn är den Helige Andens gåva. Vikten av denna gåva tydliggörs av det faktum att den formellt förlänas efter omvändelse och dop i vatten, ”och sedan [förklarar skrifterna] kommer era synders förlåtelse genom eld och genom den Helige Anden” (2 Nephi 31:17). De som fått denna syndernas förlåtelse – och sedan regelbundet förnyar sin rening genom daglig omvändelse och genom att leva enligt det förbund de ingår i sakramentets förrättning – kvalificerar sig för löftet att ”de alltid kan ha” den Helige Anden, Herrens Ande, ”hos sig” (Läran och förbunden 20:77).

Därför lärde president Joseph F. Smith att den Helige Anden ska ”upplysa människornas sinnen beträffande de ting som hör Gud till, att vid tiden för deras omvändelse övertyga dem om att de har gjort Faderns vilja, och att vara i dem ett bestående vittnesbörd som sällskap i livet. Anden är den trygga och säkra vägvisaren till all sanning och fyller dem dag efter dag med glädje och lycka, med en önskan att göra gott mot alla, att uthärda oförrätter hellre än att begå dem, att vara vänliga och barmhärtiga, tålmodiga och kärleksfulla. Alla som äger denna ovärderliga gåva, denna oskattbara pärla, har en ständig törst efter rättfärdighet. Utan den Helige Andens hjälp”, avslutade president Smith, ”kan ingen dödlig gå på den smala och trånga stigen.”

När vi nu har så många kraftfulla hjälpmedel som leder oss i vår resa genom jordelivet är det tråkigt att så många fortfarande är oförberedda för sitt förutbestämda möte med vår Frälsare och Återlösare Jesus Kristus. Hans liknelse om de tio jungfrurna, som så ofta nämnts på den här konferensen, tyder på att av de som inbjudits att möta honom kommer bara hälften att vara förberedda.

Vi känner alla till exempel på de oförberedda: hemvända missionärer som har avbrutit sin andliga tillväxt genom tider av inaktivitet, ungdomar som har riskerat sin andliga tillväxt genom att separera sig från kyrkans undervisning och aktiviteter, män som har skjutit upp sin ordination till melkisedekska prästadömet, män och kvinnor – som ibland är efterkommande till ädla pionjärer eller värdiga föräldrar – som har lämnat förbundsstigen innan de ingått eller hållit det heliga templets förbund.

Många sådana avstickare sker när medlemmar inte följer den grundläggande andliga underhållsplanen med personliga böner, regelbundna skriftstudier och ofta förekommande omvändelse. I stället försummar vissa att förnya sina förbund genom att inte ta del av sakramentet. Några säger att kyrkan inte uppfyller deras behov; dessa sätter vad de ser som sina framtida behov framför det som Herren har tillhandahållit genom sina många lärdomar och tillfällen för oss att ge viktig hjälp till andra.

Ödmjukhet och tillit till Herren utgör botemedlet för sådana avstickare. Som Mormons bok lär ”välsignar och ger [Herren] dem framgång som sätter sin lit till honom” (Helaman 12:1). Tillit till Herren är ett särskilt behov för alla som felaktigt mäter Guds bud och hans profeters lärdomar mot människans senaste upptäckter och visdom.

Jag har talat om de många hjälpmedel i jordelivet som vår kärleksfulle Fader i himlen har gett för att hjälpa sina barn att återvända till honom. Vår del i denna gudomliga plan är att lita på Gud och söka och använda dessa gudomliga hjälpmedel, framför allt hans älskade Sons, vår Frälsare och Återlösare Jesu Kristi försoning. Jag ber att vi ska undervisa om och efterleva dessa principer, i Jesu Kristi namn, amen.