Min kärlek till Frälsaren är mitt ”därför”

Har ni märkt att vår käre profet, president Russell M. Nelson, ständigt utfärdar inbjudningar till oss? Det är inte förvånande att han har bett oss studera och begrunda de budskap som gavs under de senaste två konferenserna. I april 2024 sa han: ”Jag hoppas att ni om och om igen studerar budskapen från den här konferensen under de kommande månaderna.” Sedan, i oktober 2024, sa han: ”Jag uppmanar er att studera [talarnas] budskap. Använd dem som ett lackmustest på vad som är sant och vad som inte är det under de närmaste sex månaderna.”

Dessa inbjudningar kan läggas till de profetiska inbjudningar vi har mottagit under hela vårt liv, inklusive, och särskilt, de vi fått på senare år. Vi kanske känner eller tänker på dessa inbjudningar som ytterligare en sak att lägga till på att-göra-listan bara för att vi inbjöds eller ombads att göra dem. Men kan det vara mer än så?

När jag funderade på detta och på alla inbjudningar vi hade fått kom jag ihåg något jag lärde mig och beslutade för länge sedan. Jag försöker göra allt detta, vilket är mycket viktigt för mig eftersom jag älskar Kristus; jag älskar vår Frälsare. Detta är den verkliga och starkaste anledningen till att jag gör det jag gör, och kopplat till det är min kärlek till er, mina medbröder och medsystrar.

Som er broder hoppas jag att ni ser mina ord som en uppriktig inbjudan att söka förstå möjligheten att sammanbinda allt vi gör med vår kärlek till Frälsaren.

Att göra det hjälper oss förstå det verkliga ”därför” bakom allt vi gör som lärjungar till Frälsaren. Detta hjälper oss att stärka vårt förbundsband till Gud, att förstå hans gudomliga och eviga sanningar – hans eviga och absoluta sanningar som aldrig kommer att ändras. Eviga sanningar som: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”

Det är intressant att vi ibland, eftersom vi konsekvent har gjort saker tills de har blivit traditioner, låter dessa traditioner eller aktiviteter diktera hur vi gör för att bygga tro på Jesus Kristus. Vi verkar göra detta eftersom vi har gjort det i många år, utan att fundera över deras påverkan på vår förbundsförbindelse med Frälsaren.

I vår värld fokuserar vi vanligtvis på det vi gör och på att konsekvent åstadkomma uppgifter och nå mål. I en andlig miljö har vi möjlighet att gå bortom att bara göra saker eller uppnå mål genom att förstå varför vi gör dem. Om vi kan förstå och inse att anledningen till våra handlingar har att göra med vår kärlek till Frälsaren och vår himmelske Fader så förstår vi, genom att vi drar nytta av dessa möjligheter, att även om vi gör rättfärdiga saker som att ha aktiviteter i kyrkan eller traditioner – och att göra dem på lämpligt sätt är bra – är det så att när vi kopplar dem till anledningen välsignas vi med att kunna förstå syftet. Det är då inte bara att göra gott eller göra det rätt; det blir också rätt.

När vi till exempel sätter ett mål att läsa skrifterna, hålla uppriktiga böner eller förbereda en aktivitet för familjen eller församlingen, är det verkliga målet bara att göra det? Eller är handlingarna medlet, verktyget vi har, för att uppnå det sanna målet? Är syftet bara att ha en aktivitet eftersom vi har gjort det i många år, och sedan kryssa i rutan för att visa att vi har gjort det? Eller, återigen, är detta medlet vi använder för att lära oss, känna och knyta an till Frälsaren?

Snälla, missförstå inte min poäng om att ha aktiviteter och traditioner eller att sätta mål och arbeta flitigt för att uppnå dem; det är inget fel i det. Men jag inbjuder er att öppna era hjärtan och sinnen för möjligheten och välsignelsen av att förstå varför vi gör dessa saker och hur vi utövar vår religion.

Ett utmärkt exempel på kristuscentrerade traditioner är den utmaning president Dallin H. Oaks gav oss alla å första presidentskapets vägnar. President Oaks sa: ”När vi nu inleder detta nya år, låt oss förbereda oss för att under påsken fira Jesu Kristi försoningsoffer … Oavsett vad andra tror eller gör bör vi fira vår levande Frälsares uppståndelse genom att studera hans lärdomar och bidra till att skapa påsktraditioner i vårt samhälle som helhet, särskilt i våra egna familjer.” Som ni ser är det inte bara en inbjudan att ha traditioner. I stället använder vi dessa traditioner som medel till att lära oss mer om Frälsaren och minnas hans uppståndelse.

Ju mer vi kan koppla ihop anledningen med vår kärlek till Frälsaren, desto mer kan vi ta emot det vi behöver eller söker efter. President Nelson har sagt: ”Vilka frågor eller problem ni än har så finns svaret alltid i Jesu Kristi liv och lärdomar.” Sedan utfärdade han sin inbjudan: ”Lär er mer om hans försoning, hans kärlek, hans barmhärtighet, hans lära och hans återställda evangelium om helande och utveckling. Vänd er till honom! Följ honom!”

Begrunda detta i era hjärtan och sinnen: Tror ni att president Nelsons inbjudan var tänkt att hjälpa oss göra en checklista där vi samlar på oss mer kunskap och utför uppgifter så att vi kan kryssa i vår att-göra-lista att vi har gjort vad han inbjöd oss att göra? Eller inbjuder han oss att tänka på dessa eviga sanningars och principers aspekter som en möjlighet att förstå anledningen och koppla ihop Frälsarens förbundskärlek till oss med vår livslånga lärjungeresa?

Låt mig illustrera principen jag försöker förmedla. Ett alternativ, som antagligen är extremt, kan vara att läsa alla talen från generalkonferensen på samma gång, och när jag är klar med det så stryker jag den här inbjudan på min att-göra-lista utan att göra något mer med det jag läste. Jag förstår att det här är extremt, men inte helt overkligt. Antagligen ligger många någonstans mellan detta och idealet.

Inbjudan är att studera och begrunda budskapen från generalkonferensen och använda dem för att fastslå och förstå vad var och en av oss kan göra för att förbättras.

När vi tar emot inbjudan och förstår anledningen till den får vi fler tillfällen att komma närmare Frälsaren. Vi börjar förstå att eftersom jag älskar Frälsaren vill jag lära mig mer om honom genom att studera de levande profeternas ord. Och eftersom jag älskar min nästa delar jag med mig av profeters, siares och uppenbarares lärdomar till andra, och börjar med dem jag älskar.

I båda exemplen gör man något rättfärdigt. I det ena verkar målet vara att använda de medel vår himmelske Fader och Frälsaren har gett oss, det vill säga budskapen som delats under generalkonferensen. Den andra versionen omfamnar den djupa välsignelsen av att få insikt i de underliggande anledningarna, vilket erbjuder en väg till att förstå evig sanning och de välsignelser som lovats alla som gör vår Frälsare Jesu Kristi lärdomar och liv till fokus i sina liv.

Kära bröder och systrar, jag hoppas att ni kan känna och förstå vikten av att koppla ihop våra handlingar med vår kärlek till Frälsaren. I en globaliserad värld försöker många röster påverka er och om möjligt få er att tro att vissa grundläggande sanningar i Jesu Kristi återställda evangelium är onödiga. Dessa röster börjar med den viktiga sanningen om behovet av en återställelse i dessa de sista dagarna, inklusive nödvändigheten av att ha Guds rike på jorden, vilket representeras av den återställda Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

Ni kanske hör röster som insisterar på att det bara är en personlig relation med eller insikt om Frälsaren som är nödvändig och att religion och den återställda kyrkan är onödig eller oviktig. Jag inbjuder er att inte i första taget beakta, eller ännu hellre att vara helt immuna mot, inflytande från dessa vilseledande tankar och att vara snara att minnas vad Frälsaren har sagt och lärt oss sedan forna tider. Börja med vår himmelske Faders och Jesu Kristi kärlek till oss och koppla ihop den med vår kärlek till dem som anledningen att följa dem.

Gud Fadern och hans Son kom och talade med Joseph Smith för att återställa Jesu Kristi kyrka och inleda tidernas fullbordans utdelning, hans rike på jorden. Därför är Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga medlet vår himmelske Fader har etablerat för att få åtkomst till förbund som gör det möjligt för oss att återvända hem. Därför behöver vi mer än bara en personlig relation med vår himmelske Fader och hans Son; vi behöver nödvändiga prästadömsförrättningar genom vilka vi ingår förbund med dem. Det ger oss en förbundskoppling till dem och ger oss åtkomst till deras förbundskärlek, vilket gör det möjligt att uppnå det högsta härlighetsriket, som beretts för alla dem som är sanna och trofasta mot sina förbund.

Med hela min själs kraft vittnar jag om vår Frälsare Jesu Kristi verklighet och gudomlighet. Han älskar er. Han vet allt som händer i era liv. Hans famn är vidöppen och ger oss inbjudan: ”Kom till mig … så ska jag ge er vila.”

Jag älskar Frälsaren, och min kärlek till honom är mitt ”därför”. I Jesu Kristi namn, amen.