Värna om liv

Hon fortsätter: ”Jag har fått så mycket kärlek och stöd från vår församlingsfamilj. Det har varit överväldigande. [Min] biskop och Unga kvinnors president har gjort allt och mer än så för att visa sin kärlek och sitt stöd … Jag har sett Herrens hand … leda mig och min familj … En församling som min är den familj alla behöver, särskilt en ung kvinna i min sits.”

Hon och hennes familj, och hennes församlingsfamilj, välkomnade kärleksfullt hennes lille pojke i februari i år.

President Russell M. Nelson har sagt: ”Ett kännetecken för Herrens sanna och levande kyrka kommer alltid att vara en organiserad … ansträngning att betjäna vart och ett av Guds barn … [betjäna den enskilde med kärlek och omtanke] precis som han gjorde.”

När en ensamstående kvinna upptäcker att hon väntar ett oplanerat barn kan hälsoproblem, andlig oro, förlägenhet, ekonomiska bekymmer, utbildningsfrågor, osäkerhet om äktenskap och sorgen över krossade drömmar i ett ögonblick av smärta och förvirring leda till att en eftertänksam kvinna vidtar steg som för med sig djup smärta och ånger.

Till alla som lyssnar och som har upplevt den djupa smärta och ånger som kommer av att ha genomgått eller deltagit i en abort, kom ihåg: även om vi inte kan ändra det förflutna kan Gud läka det förflutna. Förlåtelse kan komma genom det underverk som är hans försonande nåd när du vänder dig till honom med ett ödmjukt och ångerfullt hjärta.

Två ord förknippas ofta med heligheten i födelse till jordelivet: liv och val. Liv är en ytterst dyrbar del av vår Faders fullkomliga plan, och enligt hans bud omhuldar och bevarar vi liv; och vi väljer att låta liv fortsätta när det väl har kommit till. Vi värdesätter också den valmöjlighetens och den moraliska handlingsfrihetens gåva, som hjälper oss att stärka rättfärdiga val som godkänts av Gud och som ger evig lycka.

När en kvinna och en man i en sådan skör tid står inför ett sådant avgörande val, kan våra ord, våra händer, våra hjärtan – andligt, känslomässigt och ekonomiskt – hjälpa dem att känna Frälsarens kärlek och, som president Henry B. Eyring har sagt, anpassa och skärpa deras andliga syn från ”det de tror sig se” till ”det de ännu inte ser”.

President Dallin H. Oaks har sagt: ”Vår inställning till abort bygger inte på uppenbarad kunskap om när jordelivet börjar … Den bestäms av vår kunskap om att alla Guds andebarn … måste komma till denna jord i en härlig avsikt, och att den enskildes identitet fanns långt före befruktningen och kommer att fortsätta i alla evigheter.”

Herrens ord angående de ofödda, som ges röst genom första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum, har aldrig förändrats och ekar de ord profeter talat genom tidsåldrarna, och de ger gudomlig klarhet till vad Herren har bett oss om.

”Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga tror på det mänskliga livets helgd. Därför motsätter sig kyrkan frivilliga aborter av personliga eller sociala bekvämlighetsskäl, och råder dess medlemmar att inte utsätta sig för, utföra, uppmuntra till, betala för eller anordna sådana aborter.

[Herren] ger utrymme för eventuella undantag … då

• havandeskapet orsakats av våldtäkt eller incest, eller

• medicinsk expertis fastställt att moderns liv eller hälsa allvarligt hotas, eller

• en kompetent läkare fastställt att fostret har så svåra defekter att det inte kommer att överleva efter födseln.”

Första presidentskapet fortsätter: ”Abort är en mycket allvarlig sak. [Även i dessa ovanliga omständigheter bör det] endast … övervägas efter att de ansvariga personerna har fått bekräftelse genom bön” och har rådgjort med andra.

För trettio år sedan gjorde Herrens profeter ett tillkännagivande för världen. Där står följande ord:

”Vi förkunnar … att Gud har befallt att den heliga fortplantningsförmågan endast ska användas mellan man och kvinna, lagligt vigda som man och hustru.

Vi tillkännager att det sätt varpå människoliv skapas har bestämts av Gud. Vi bekräftar livets helgd och dess betydelse i Guds eviga plan.”

Att nära och beskydda liv som ännu inte fötts är inte ett politiskt ställningstagande. Det är en moralisk lag som bekräftats av Herren genom hans profeter.

Ett uttalande av president J. Reuben Clark jr, som verkade i första presidentskapet, beskriver så vackert våra ungdomar i dag: ”Kyrkans ungdomar hungrar efter andliga ting. De är angelägna om att lära sig evangeliet och de vill få det öppenhjärtigt, outspätt. De vill lära sig om … vad vi tror på. De vill få vittnesbörd om sanningen. De … frågar, söker sanningen.” Låt oss oftare tala med tro och medkänsla med ungdomarna i våra hem, och med varandra på våra möten i Hjälpföreningen och äldstekvorumet, om Herrens kyskhetslag, livets helgd och omsorgen om de ofödda och deras mödrar.

En fin syster skrev till mig om en upplevelse hon hade för flera årtionden sedan: ”Som 17-åring upptäckte jag att jag var gravid och fick lite eller inget stöd från min pojkvän. Jag skämdes och kände mig ensam, [men jag] övervägde aldrig [abort] … Jag [hade] min kärleksfulla familj och min biskop, som jag regelbundet rådgjorde med … Jag vände mig till Gud. Jag studerade skrifterna … och bad [och] fann styrka genom min Frälsare och omvändelseprocessen … Jag fick ett svar [på mina böner] som jag inte kunde förneka … Det var förkrossande, men jag visste att jag skulle adoptera bort min dotter … Jag bad om mod [och] kände Frälsarens kärlek så tydligt genom omvändelse att jag vet att Gud … besvarar böner och stärker oss.”

Ett kärleksfullt par adopterade den dyrbara lilla flickan och lärde henne evangeliet. Hon är nu gift och har en egen vacker familj.

Ibland kan mycket svår och plågsam osäkerhet medfölja beskyddandet av liv.

Nyligen skrev ett ungt par som Kathy och jag älskar till mig om det dyrbara barn de väntade.

Fadern skrev: ”[När min fru var] i tionde veckan fick vi veta att vår mirakelbebis har det genetiska tillståndet Trisomi 21, vanligen kallat Downs syndrom. Vi kände pressen … från vården att överväga abort. Några veckor senare … upptäckte vi … att vårt ofödda barn … skulle behöva ett flertal hjärtoperationer under sitt första levnadsår. Genom hela denna process, medan vi innerligt bett om gudomlig hjälp … har vi känt Anden trösta oss. Vi fick uppenbarelse och insikt om att vår dotter är ett av vår himmelske Faders utvalda barn och har en oerhört stor önskan att vara del av vår familj och komma till jorden.”

Barnets mor skrev: ”[Vi] blev totalt chockade, förvirrade och ärligt talat förkrossade av dessa nyheter … När jag var i 14:e veckan fick vi veta att vårt barn hade ett flertal medfödda missbildningar i hjärtat, och en som kunde bli dödlig. Vi träffade otaliga läkare och specialister mellan 10:e och 18:e veckan av graviditeten … Vid varje läkarbesök fick vi frågan om vi ville fortsätta graviditeten eller göra abort … Frälsaren läkte mitt hjärta och gav mig en känsla av frid och glädje över vår lilla flicka … [Min himmelske Fader] har om och om igen visat mig att han har en fullkomlig plan för mig, [och] jag litar på honom.”

De välkomnade jublande sin lilla flicka för precis en vecka sedan i dag. Hon är deras och de är hennes för evigt.

Oförskräckt tro och anmärkningsvärt mod utmärker Jesu Kristi lärjungar.

Genom åren har jag haft privilegiet att träffa män och kvinnor som ödmjukt har sökt återvända till förbundsstigen och till sina prästadöms- och tempelvälsignelser många år efter att de förlorat sitt medlemskap.

Vid ett tillfälle skulle jag intervjua en man å första presidentskapets vägnar inför återställelsen av hans prästadöms- och tempelvälsignelser.

Efter sin tempelvigsel och efter att ha fått tre underbara barn svek mannen sin fru och sina heliga förbund. En ensamstående kvinna blev gravid och sökte abort.

Mannens helgonlika fru vädjade till kvinnan att föda barnet och lovade att hon skulle uppfostra barnet, när han fötts, tillsammans med sina egna barn.

Den ensamstående kvinnan gick eftertänksamt med på att inte avsluta graviditeten.

Nu hade tio år gått. Den ödmjuka syster som satt framför mig älskade pojken som sin egen och berättade om sin mans ansträngningar för att gottgöra och att älska och ta hand om henne och familjen. Fadern grät när hon talade.

Hur kunde denna ädla Guds kvinna ta till sig ett barn som sitt eget, när han kunde vara en daglig påminnelse om hennes mans otrohet? Hur? Eftersom hon fann styrka genom Jesus Kristus och trodde på livets helgd, livets helighet. Hon visste att det ofödda barnet var ett Guds barn, oskyldigt och rent.

Mina kära bröder och systrar, den avtagande kärleken till ofödda barn över hela världen är ett stort orosmoment. Gud värnar om liv. Det är hans verk och hans härlighet att åstadkomma odödlighet och evigt liv för sina barn. Som Jesu Kristi lärjungar värnar vi om liv. ”Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar.” Må vi i ännu rikligare mått dela vår kärlek med dem som så innerligt behöver oss. Jag uttrycker min kärlek till er och vår himmelske Faders kärlek till sina barn som kommer till jorden. I Jesu Kristi namn, amen.