Huvudpersonen i kyrkans historia

Den heliga lunden, av Greg Olsen

Kyrkans historia är hans historia

Jag arbetar med kyrkans historiska uppteckningar och berättelser varje dag, men en upplevelse jag hade för några år sedan hjälpte mig att se vår historia i ett annat ljus. När president Russell M. Nelson läste ”Återställelsen av Jesu Kristi evangeliums fullhet: Ett tillkännagivande för världen vid 200–årsjubileet” på generalkonferensen i april 2020 lyssnade jag som en elev i ett historieklassrum. Jag hörde honom nämna ett antal händelser: den första synen år 1820, besök av himmelska budbärare, översättningen av Mormons bok och organiserandet av kyrkan år 1830.

Några månader senare, som en del av mina dagliga studier av evangeliet, satte jag mig ner för att läsa ett tryckt exemplar av tillkännagivandet. I mitt sinne förväntade jag mig att få se en tidslinje för historien, så jag blev förvånad över det jag såg. En glimt av insikt, nästan som en blixt, fyllde mitt sinne och belyste något helt nytt för mig. Jag blev så överraskad att jag började skriva på papperet och förvånad stryka under och ringa in ord.

Det som stack ut så klart den dagen var att nästan varje mening handlade om vår himmelske Fader och Jesus Kristus och att de var de främsta deltagarna i varje händelse:

• ”Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus visade sig för Joseph Smith” år 1820.

• Himmelska budbärare kom inte på eget initiativ utan ”under Faderns och Sonens ledning”.

• Herren välsignade Joseph Smith med ”Guds gåva och kraft” så att han kunde översätta en uppteckning om Frälsarens egen ”personliga verksamhet” i Amerika.

• Herren bemyndigade Joseph Smith att organisera hans kyrka.

• ”Jesus Kristus har åter kallat apostlar och gett dem prästadömsmyndighet.”

• ”Gud tillkännager sin vilja för sina älskade söner och döttrar.”

När jag reflekterade började jag se Frälsaren i centrum för andra händelser i återställelsen. Jesus Kristus förlät Joseph Smiths synder (se Läran och förbunden 110:5). Frälsarens röst hörs i de uppenbarelser som nu finns bevarade i Läran och förbunden. Tusentals människor som levde på 1800-talet fann en djupare relation till honom, ingick förbund med honom och följde honom, bland annat genom att lämna sina länder, färdas över hav och slätter och samlas till Sion.

Miljontals fler över hela världen i dag fortsätter att närma sig sin himmelske Fader och Frälsaren genom omvändelse, genom att ingå förbund och genom att följa dem mitt i sina prövningar.

Att se Herren i centrum för dessa händelser kan vara till hjälp när vi har frågor om saker som sagts eller gjorts av människor i det förflutna. I Nya testamentets evangelier ser vi till exempel ibland att lärjungarna inte vet allt, de kan inte driva ut onda andar och de förnekar till och med sin tro (se t.ex. Matteus 17:16, 19–20; Markus 9:10). Men en del nutida läsare är kanske mindre bekymrade över dessa mänskliga tillkortakommanden, delvis för att vi kan se att Jesus från Nasaret är huvudpersonen i berättelsens centrum och att han ställer saker och ting till rätta.

Men när vi talar om kyrkans nutida historia händer det däremot ibland att vi lämnar Jesus Kristus utanför berättelsens kärna genom att börja med namn, datum och platser. När sedan frågor uppstår känner somliga ett behov av att knuffa in någon i centrum som kan ställa saker och ting till rätta. När det händer behöver vi komma ihåg att Herren också är huvudpersonen i kyrkans nutida historia. Det är okej att Joseph Smith eller Brigham Young – eller någon av oss – inte är felfri och inte vet allting, för det är inte vår roll. Vi är lärjungarna och eleverna, och Herren är huvudpersonen.

Jesus Kristus har betjänat Guds barn i tusentals år, inklusive de senaste 200 åren. Han är i berättelsens centrum. Kyrkans historia är hans historia.

Herren uppenbarar sig i templet i Kirtland, av Del Parson

Förstå Guds handlingssätt

I öppningsscenen i Mormons bok ger Nephi en kort kommentar om varför hans bröder misslyckades. Långt innan Laman och Lemuel band fast Nephi eller försökte ta deras fars liv, knotade de. Nephi förklarar: ”Och de knotade eftersom de inte förstod handlingssättet hos den Gud som hade skapat dem” (1 Nephi 2:12).

Fyra hundra år senare hade Lamans och Lemuels efterkommande blivit ”ett vilt, grymt och blodtörstigt folk”, vilket delvis kan spåras tillbaka till att Laman och Lemuel ”vredgades på [Nephi] eftersom de inte förstod Herrens handlingssätt” (Mosiah 10:12, 14). Om vi inte förstår Guds handlingssätt får det oerhörda konsekvenser!

För att förstå hans handlingssätt behöver vi veta vem han är, vad han förväntar sig av oss och hur han behandlar sina barn. Historien om Frälsarens nutida verksamhet lär oss detta. Joseph Smith lärde att var och en av oss personligen behöver förstå ”Guds avsikter och ändamål med att vi kom till världen”. När vi förstår Guds handlingssätt lär vi känna honom, och att känna honom leder till evigt liv (se Johannes 17:3). Ja, ”Sions frälsning” kommer delvis när vi ”förvärvar kunskap om historia” (se Läran och förbunden 93:53).

Uppteckningen om Guds handlingssätt finns i skrifterna och den återställda kyrkans nutida historia. Där ser vi tillfällen i historien då Gud interagerade direkt med människan, som när Fadern och Sonen besvarade Joseph Smiths bön i den heliga lunden (se Joseph Smith – Historien 1:17–20) och när Frälsaren visade sig i templet i Kirtland (se Läran och förbunden 110:1–10).

Gud rör också vid våra liv på mindre uppenbara sätt. Han beskriver sitt indirekta handlingssätt mot människorna genom en metafor där han gör sitt verk ”utan händer” (se Daniel 2:34–35; Läran och förbunden 65:2; 109:72). Denna indirekta inblandning kan ske på många sätt. I ljuset av det kan vi se Guds handlingssätt i ”små medel” (Alma 37:7), som när vi tar del av sakramentet för att minnas Herren och förnya våra förbund (se Läran och förbunden 20:77, 79).

Gud hjälper oss också genom sin ömma barmhärtighet som befriar och bevarar oss i ”personliga och anpassade välsignelser”. Ett exempel ur kyrkans historia är när flera deltagare i Israels läger (Sions läger) bevittnade hur sjuka botades, skyddades mot väder och vind och upplevde den ömma barmhärtigheten hos personer som erbjöd sig frivilligt, donerade pengar och tillhandahöll mat och vatten.

Att utföra hans verk, av Kamette Harmer, kopiering förbjuden

Den levande Kristus nutida verksamhet

Kyrkans nutida historia ger insikt om Guds handlingssätt gentemot sina barn under de senaste 200 åren. Att se det gudomliga handlingssättet kan minska vår oro, hjälpa oss att omvända oss, stärka vår enighet och förbereda oss för fortlöpande personlig uppenbarelse.

I stället för att se kyrkans historia som en rad namn och datum, kan vi se tillbaka på de senaste 200 åren för att bevittna den levande Kristus nutida verksamhet och dra lärdomar från hur han har visat kärlek till Guds barn, däribland sista dagars heliga. Guds nutida verk kan verkligen inspirera oss till att omvända oss och glädjas i Jesus Kristus (se Alma 37:9). Genom att se återställelsen som ett heligt förflutet som delas av heliga runt om i världen, firar vi Guds godhet, känner empati med andras upplevelser och stärker vår enighet (se Mosiah 25:7–9).

Omvändelse, glädje och enighet är några av många anledningar till att Frälsaren befallde att vår nutida historia ska föras ”till förmån för kyrkan och för de uppväxande släktled som ska växa upp i Sions land” (Läran och förbunden 69:8). Vår nutida historia kan uppenbara Jesus Kristus som den centrala gestalten och lära oss Guds sätt att handla och hjälpa oss att komma närmare honom.