Jesus Kristus: Påskens hopp och löfte

Gud vår evige Fader i himlen, Jesus Kristus hans älskade Son, och den Helige Anden står oss personligen nära. Deras oändliga och eviga ljus, medkänsla och återlösande kärlek är sammanvävda i skapelsens syfte och vår existens väv (se Alma 30:44; Mose 6:62–63).

I det stora rådet i föruttillvaron ”sjöng morgonstjärnorna tillsammans och alla Guds söner [och döttrar] ropade av glädje” (se Job 38:7). Vi valde valfrihet. Nu lever vi i tro. Genom våra egna upplevelser upptäcker vi Guds utlovade skönhet, klarhet, glädje och syfte mitt i jordelivets osäkerheter, missmod och utmaningar.

Det är inte meningen att vi ska vandra ensamma i existentiell ovisshet. Vi kan stå i förbindelse med himlen, bygga tro och samhörighet i familjen och i de heligas familj och gemenskap, och bli vårt sannaste, friaste, mest autentiska, glädjefyllda jag genom villig och glädjefull lydnad mot Guds bud. Försoningen i och genom Jesus Kristus ger denna förbundsgemenskap och möjlighet att bli ett med honom.

Hoppet som finns i Jesu Kristi liv och mission

Varje dag omfattar påskens hopp och löfte de välsignelser och lärdomar som Jesus Kristus delade med sig av under sin fullkomliga jordiska verksamhet. Jesus Kristus var förutordinerad från begynnelsen och föddes som Guds enfödde Son (se Jakob 4:5; Alma 12:33–34; Mose 5:7, 9). Han växte i vishet, ålder och välbehag inför Gud och människor (se Lukas 2:52). I sin strävan att endast göra sin Faders vilja förlät Jesus Kristus synder, botade sjukdomar, uppväckte de döda och tröstade de sjuka och ensamma.

Efter att ha fastat i 40 dagar vittnade han: ”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig [att hela brustna hjärtan], att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet” (se Lukas 4:18, [King James Version, Luke 4:18]; se även Jesaja 61:1).

Det innebär var och en av oss.

Vid den sista måltiden tvättade Jesus Kristus sina lärjungars fötter (se Johannes 13:4–8). I både den gamla och den nya världen instiftade han, som själv är det ”levande vattnet” och ”livets bröd”, sakramentet. I den heliga sakramentsförrättningen åkallar vi Fadern och sluter förbund att ta på oss Jesu Kristi namn, alltid minnas honom och hålla hans bud, så att vi alltid kan ha hans Ande hos oss (se Lukas 22:19–20; 3 Nephi 18:7, 10–11).

I Getsemane örtagård led Jesus mer än människan kan uthärda för att återlösa och sona för oss. Blod kom ur varje por. Han led denna smärta för alla, så att vi inte ska behöva lida om vi omvänder oss (se Läran och förbunden 18:11; 19:16).

Förrådd och falskt anklagad blev Jesus Kristus hånad och gisslad, och en törnekrona trycktes ner på hans ödmjuka huvud (se Matteus 27:26, 29; Markus 15:15, 17, 20, 31; Lukas 22:63; Johannes 19:1–2). ”Genomborrad för våra brott … genom hans sår är vi helade” (Jesaja 53:5). Han ”lyftes upp på korset” för att dra oss till sig (se 3 Nephi 27:14–15). Men till och med på korset förlät Jesus Kristus (se Lukas 23:34). Han bad Johannes att ta hand om hans mor (se Johannes 19:26–27). Han kände sig övergiven (se Matteus 27:46; Markus 15:34). För att skrifterna skulle uppfyllas sa han att han törstade (se Johannes 19:28). När allt var fullbordat ”gav han upp andan” av fri vilja (Lukas 23:46; se även Johannes 10:17–18).

Jesus Kristus vet hur han ska bistå oss i våra sjukdomar, svagheter, vår ensamhet, isolering och våra svårigheter (se Alma 7:12). Sådana lidanden är ofta en följd av andras val. Han vet också hur han ska glädjas med oss i vår glädje och tacksamhet, hur han ska gråta med oss när vår glädje är fullkomlig. Ömt kallar han oss i sitt namn, med sin röst, in i sin fålla. Han ropar till var och en överallt. Han uppmanar oss att se och förstå jordelivet ur ett evigt perspektiv. När vi vandrar rättrådigt och håller våra förbund lovar han att allt kan samverka till vårt bästa (se Läran och förbunden 90:24; Romarbrevet 8:28).

I hans tid och på hans sätt kommer återställelsen – inte bara till hur saker och ting var utan också till vad de kan bli. Jesus Kristus kan verkligen befria oss från fångenskap och synd, från död och helvete, och kan hjälpa oss uppfylla vår gudomliga identitet när vi blir mer än vi någonsin kunnat föreställa oss, genom tro och omvändelse.

Tack vare Jesus Kristus innebär döden inte slutet. På påsken förkunnar vi:

Genom befallning och kraft från sin Fader kunde Jesus lägga ner sitt liv och ta det tillbaka igen (se Johannes 10:17). Medan Jesu Kristi kropp låg i graven verkade och organiserade han i andevärlden och förkunnade ”deras återlösning från dödens band” (Läran och förbunden 138:16).

På morgonen den tredje dagen uppstod han från graven. Han talade till Maria. Han visade sig för två lärjungar på vägen till Emmaus, för sina apostlar och andra. (Se Matteus 28; Markus 16; Lukas 24; Johannes 20.)

I ett kiastiskt vittnesbörd uppmanade han sina lärjungar att kasta ut sina nät på andra sidan om båten. Den här gången gick näten inte sönder trots att de återigen var fulla av fisk (se Johannes 21:6–11; Lukas 5:3–7). Han gav lärjungarna mat och vädjade till Petrus tre gånger att föra hans får och lamm på bete (se Johannes 21:12–17). Han uppsteg till himlen och förkunnade att hans lärjungar då och vi alla nu ska dela med oss av påskens härliga nyheter och hans evangelium till varje nation, släkte och folk (se Matteus 28:19–20; Markus 16:15).

Jesus Kristus är vår gode Herde och Guds Lamm. Han gav sitt liv för, och ger sitt liv till, sina får. I örtagården och på korset bar han det outhärdliga och sonade för oss. I tid och evighet visar han oss genom sitt exempel hur ”saktmodig korsets död han ljöt att öppna livets stig”.

Genom kraften i Kristi försoning och uppståndelse återförenas våra kroppar och andar i en fysisk uppståndelse. Vi blir härliga, återställda till utseende och fysisk gestalt, lem till lem. Till och med hårstråna på våra huvuden återställs. Vi blir fria från plågor som tid, sjukdom, fysisk olycka och mental oförmåga. Kristi försoning kan välsigna oss så att vi kan övervinna varje slag av andlig separation och andlig död. Under förutsättning att vi omvänder oss, befrias vi från all synd och sorg och öppnas för en evig fullhet av kärlek och glädje. Rena och fria kan vi i våra mest omhuldade familjerelationer återvända till Gud vår Faders och Jesu Kristi härliga, himmelska närhet.

Vi kommer att träffa våra nära och kära igen. När vi återförenas med dem vi älskar ser vi varandra med ett evigt perspektiv – med större kärlek, förståelse och vänlighet. Jesu Kristi försoning kan hjälpa oss att komma ihåg det som är viktigt och glömma det som inte är det. Att se vår Frälsare och våra relationer med större tro och tacksamhet skänker frid, lyfter bördor, försonar hjärtan och förenar familjer i tid och evighet.

Hoppet om överflöd och glädje

Påsken i Jesus Kristus innebär att himlens fönster öppnas, vinstockens frukt mångfaldigas och länderna blir ljuvliga. Påsken i Jesus Kristus innebär att vi tröstar och tar hand om änkor och föräldralösa, de hungriga och hjälplösa, de som är rädda, misshandlade eller oskyldigt fångade i farans väg. Jesus Kristus är medveten om alla och uppmanar oss att se och tjäna med kärlek och medkänsla så som han gör.

I allt som är gott återställer Jesus Kristus i rikligt mått (se Johannes 10:10; Alma 40:20–24). Han lovar att ”jorden är full och det finns nog och mer därtill” (Läran och förbunden 104:17). Hans återställelse av allt innefattar fullheten av hans evangelium, hans prästadömes myndighet och kraft samt de heliga förrättningarna och förbunden som finns i hans kyrka som bär hans namn, ja, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

Påsken i Jesus Kristus innebär att fler av Herrens heliga hus kommer närmare Guds barn på många platser och för in läran om ”frälsare på Sions berg” (se Obadja 1:21) i våra hjärtan. Herren ger oss ett heliggörande, osjälviskt sätt att på jorden erbjuda det som avlidna nära och kära behöver och önskar i evigheten som de själva inte kan skaffa sig.

Detta är mitt hopp, mitt löfte och mitt vittnesbörd. Jag vittnar om Gud vår Fader, vår Frälsare och Återlösare Jesus Kristus, och den Helige Anden. Må vi under påsken och varje dag finna evigt hopp och löfte i Guds gudomliga lycksalighetsplan, med dess förbundsstig för gudomlig förvandling från dödlighet till odödlighet och evigt liv. Må vissheten om Jesu Kristi försoning varje dag lätta våra bördor, hjälpa oss att trösta andra i deras sorger och befria våra själar så att vi kan ta emot hans fullständiga glädje.

Genom påskens hopp och löfte uppfyller Jesus Kristus vårt hjärtas längtan och besvarar vår själs frågor.