Kristi rena kärlek

Jesaja profeterade om Frälsaren Jesu Kristi miss-ion och sa: ”Han har sänt mig att förbinda dem som har förkrossade hjärtan, att utropa frihet för de fångna och befrielse för de bundna, att för-

kunna ett nådens år från Herren och en hämnd-ens dag från vår Gud, att trösta alla sörjande.”

Alma, som hade flytt från kung Noas präster, fortsatte att predika evangeliet i enskildhet. De som trodde gick med honom till Mormons vatten där många uttryckte sin önskan att bli döpta. Alma förklarade då vad det verkligen innebär att vara Jesu Kristi lärjungar, att vara ”villiga att bära varandras bördor så att de kan bli lätta … att sörja med dem som sörjer, ja, och trösta dem som står i behov av tröst”.

Dessa liknande budskap visar båda att vår jordiska upplevelse skulle medföra utmaningar och sorger för var och en av oss, och att vi har ett heligt ansvar att ta hand om varandra vid sådana tillfällen.

För många år sedan var vår fyraårige son med om en allvarlig olycka långt hemifrån. När han var tillräckligt frisk för att förflyttas till ett lokalt sjukhus fick vi ett brev från en god syster i vår församling där det stod vem som skulle komma med måltider vilka dagar, vem som skulle ta våra andra barn till och från skolan och vem som skulle ta hand om vår tvätt osv. Några dagar senare låg min fru också på sjukhus och födde vår yngste son. Med henne i ena änden av sjukhuset, vår son i andra änden av sjukhuset och fyra andra barn att ta hand om, var det så uppskattat att den här systern såg våra behov och ordnade hjälp under de sex svåra veckorna.

Men hur är det med de gånger när vi ombeds älska och ta hand om dem vi inte känner, som är annorlunda än vi, som kanske lever på ett sätt som vi inte tycker om? Hur är det med dem som kan tyckas oförtjänta av vår hjälp? I de situationerna påminde president M. Russell Ballard oss att ”vi måste omfamna Guds barn med medkänsla och eliminera alla fördomar, inte minst rasism, sexism och nationalism”.

Jag läste nyligen ett inlägg på sociala medier om en lokal politiker i en annan del av världen som hade gått bort i förtid i cancer. En del kommentarer uttryckte uppriktigt beklagande, och andra som tydligt hade motsatt sig hennes politik kommenterade med mindre sympat-

iska ord. Sedan skrev någon följande som jag tyckte var djupsinnigt: ”Vi har inte empati för människor på grund av vilka de är. Vi har empati för andra på grund av vilka vi är. Om du saknar empati säger det något om din karaktär, inte deras.” Det är sannerligen ett vist råd.

Vår värld verkar alltmer benägen att fokus-era på sig själv, är snabb att döma och lika snabb att kritisera och attackera dem som har andra åsikter. När Frälsaren fick frågan om vilket det viktigaste budet var svarade han: ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.” Lägg märke till att fastän han kallade det för det andra budet, sa han också att det var ”likt det första”. Äldste William R. Bradford i de sjuttios kvorum sa en gång: ”Av alla inflytanden som orsakar mänskliga felsteg, är själviskheten otvivelaktigt det stark-aste. Där det finns själviskhet är Herrens Ande frånvarande.”

För dem som verkligen strävar efter att följa Jesus Kristus är kanske den mest grundläggande egenskapen vi behöver utveckla för att bli sanna lärjungar att se utåt och ta hand om behöv-

ande. När vi utvecklar empati, eller

kärlek, till alla Guds barn oavsett vilka de är, varifrån de kommer eller vad de tror på, kan vi stå inför Gud med tillförsikt.

Må vi alla sträva efter att utveckla de här egenskaperna, att ta hand om de behövande och att alltid uppträda med värdighet, ödmjukhet och vänlighet mot alla Guds barn.