Undervisning om sanning, förändrade liv

När jag avslutade min mission hade vi bara 12 grenar i hela Kenya. I dag har vi fler än 100 enheter. Det är fantastiskt att se hur kyrkan växer, särskilt i västra Kenya.

En av anledningarna till att min gren har ett stort antal ungdomar är att medlemmarnas missionsarbete bland ungdomarna är mycket effektivt här. De flesta går i samma skola och de bjuder in varandra till kyrkan. Det har skapat massor av optimism.

En annan faktor som bidragit till tillväxten i Kenya är återvända missionärer. De är till stor styrka för kyrkan. När de återvänder från sin mission återvänder de hem med tro på Jesus Kristus och ett vittnesbörd om hans återställda evangelium. De har utvecklat ledaregenskaper. De stannar kvar i kyrkan. De gifter sig med andra medlemmar i kyrkan. Deras barn växer upp i kyrkan. Och deras barn blir en styrka för kyrkan.

Ännu en faktor är landets allra första medlemmar som bodde i Nairobi på 1990-talet och i början av 2000-talet. Nu går de i pension och återvänder till sina byar på landsbygden i Kenya. De tar med sig sina vittnesbörd, har ett högt anseende och delar med sig av evangeliet till släkt och vänner.

Men livet som medlem i kyrkan på 1990-talet var en utmaning i Nairobi eftersom det skrevs mycket negativt om kyrkan i tidningarna.

Jag är glad att kyrkans medlemmar på den tiden var trofasta och ståndaktiga. De fick utstå mycket. Men många heliga var förebilder vart de än begav sig och vad de än gjorde. Det gjorde stor skillnad.

Under min mission fick jag möjlighet att undervisa mina bröder och systrar i Kenya och Uganda om Jesu Kristi evangelium. Men än viktigare var att jag fick ett vittnesbörd om Jesus Kristus. När jag återvände hem 1997 var jag en annan skapelse (se 2 Korintierbrevet 5:17).

Jag fick möjlighet att tjäna tillsammans med kamrater från olika länder. De flesta av dem berättade att de skulle börja studera igen efter sin mission. Jag upptäckte att jag ville samma sak.

Mina kamrater gav mig mycket hopp, men att återvända till mitt enkla liv och hem efter min mission blev en kulturchock. Jag visste dock att min himmelske Fader skulle hjälpa mig, så jag kunde genomleva den tiden med mycket tro och hopp.

Med hjälp av lån till hemvända missionärer från kyrkans utbildningsverksamhet fick jag möjlighet att studera. Jag tog examen i medicinsk laboratorieteknik år 2002. Sedan dess har jag välsignats med att få verka i många ämbeten i kyrkan. När jag kom till västra Kenya bildade vi under områdets ledarskap en grupp för medlemmar i Kakamega. Den gruppen växte till en gren som nu har delats i två grenar.

Träd och ett tält

För närvarande har vi möten i ett tält med cirka 100 sittplatser. Vi lämnar ena sidan öppen för dem som inte får plats inne i tältet. Ibland när vi är för många sitter folk under träden i närheten.

För tillfället har vi bara sakramentsmöten. En del av våra grensmedlemmar promenerar två timmar till och från kyrkan bara för att närvara, ta sakramentet och få träffas.

Det budskap som tilltalar våra unga medlemmar är känslan av samhörighet de känner när de kommer till kyrkan. De vet att kyrkan är en tillflykt där de får höra om Jesu Kristi evangelium och blir karaktärsfasta män och kvinnor. De vet att människor bryr sig om dem. De vet att kyrkan är en plats där de lär sig sanning, dygder, ärlighet, redbarhet och hårt arbete. De vet att människor i kyrkan inspirerar dem att studera flitigt i skolan.

När jag var ung bjöd en vän in mig till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag var bara en ung pojke som inte hade någonting, men min tro på Jesus Kristus och mitt vittnesbörd om hans återställda evangelium växte sig starkt. Kyrkans medlemmar fick förtroende för mig och investerade sin tid i mig. Jag har förmånen att få göra detsamma för unga människor i dag.

Jesu Kristi evangelium är sant. Hans lära förändrar människors liv. Och det är det som förändrar livet för unga människor i Kenya.