Mamma hade rätt

När jag var 13 år gammal blev min mamma mycket sjuk. Hon diagnostiserades med en allvarlig cancer i dess slutfas och fick veta att hon hade sex månader kvar att leva. Pappa ville inte att vi barn skulle få veta det, så jag fick inte veta hur sjuk hon var förrän hon bara hade en månad kvar att leva.

Jag var inte tillräckligt gammal för att förstå vad som höll på att hända, och jag tvekade att besöka henne på sjukhuset. Min biskop uppmuntrade mig att ge henne sakramentet, men jag ville inte. Jag trodde att hon snart skulle komma hem. Men min biskop framhärdade eftersom han visste att hon inte hade så lång tid kvar.

När jag till slut åkte dit välsignade min biskop sakramentet och jag gav det till mamma. Hon var så sjuk att hon inte pratade så mycket. Men hon sa: ”Släpp inte taget om ledstången av järn” (se 1 Nephi 8:19–20, 24, 30).

Min mor gick bort strax därpå, men jag mindes hennes avskedsord till mig. Jag har blivit välsignad genom att följa hennes råd.

Senare erbjöd jag mig att hjälpa två medlemmar i en familj som bodde i närheten och som hade det svårt. De tog emot min hjälp och blev en del av mitt hushåll.

Men jag hade inte ekonomiska medel att försörja oss. Så jag fick arbeta hårdare än någonsin för att försörja tre personer i stället för en. Det var en stor livsstilsförändring.

För att hantera förändringen visste jag att jag behövde följa mammas ord och hålla ett fast tag om ledstången av järn. Att hålla fast vid ledstången av järn innebär bland annat att minnas Frälsaren och studera Guds ord. Jag behövde vara ett gott exempel, kommunicera mer med Gud och studera skrifterna varje dag. Så vi började studera skrifterna tillsammans. Snart kände vi ett rikt mått av Anden i vårt hem.

De mest tillfredsställande och underbara stunderna i mitt liv har kommit av att hålla fast vid ledstången av järn. Jag har också insett att ”när [vi] håller fast vid ledstången av järn vandrar [vi] hand i hand med Jesus Kristus. Han vägleder [oss] och han undervisar [oss].”