Lugnad till sömns av Herren

Illustration: David Malan/Malan Creative

När vårt första barn Caden var tio månader gammal lämnade min man David och jag honom i mina föräldrars vård för första gången. Vi gick ut och åt middag och gick sedan på bio. När vi hade fått våra popcorn och satt oss ner ringde mamma.

Vår bebis andades inte och en ambulans var på väg!

Vi körde hem i panik och sprang in och såg Caden i mammas famn, leende mot ambulanspersonalen. Han mådde bra, men hade fått ett krampanfall.

Läkarna kunde inte fastställa orsaken till anfallet eller de två efterföljande anfallen, men skrev ut medicin som skulle hjälpa. Som förstagångsmamma var jag förkrossad. Caden verkade okej, men upplevelsen skakade om min tro. Jag blev uppslukad av stress och oro.

Två år senare rekommenderade en neurolog att man skulle göra ett elektroencefalogram (EEG) på Caden, ett test som skulle mäta hans hjärnaktivitet medan han sov. Om resultaten såg bra ut kunde han sluta ta krampmedicin.

Jag oroade mig för testet eftersom Caden hade slutat att sova middag ett år tidigare. Hur skulle vi få honom att sova på en hektisk läkarmottagning med elektroder över hela huvudet?

Kvällen före testet gav David Caden en prästadömsvälsignelse. När välsignelsen började kände jag Andens starka närvaro. Jag visste att allt skulle bli bra. Det var första gången sedan hans första anfall som jag kände frid.

Dagen därpå satte läkarna fast elektroder på Cadens huvud. Sedan lade vi honom på undersökningsbordet och släckte lamporna.

Han somnade på ett par minuter. Det kanske inte verkar som ett underverk, men han hade inte somnat dagtid på egen hand på över ett år.

Vår himmelske Fader hade inte glömt oss. Hans Ande var där på läkarmottagningen och lugnade Caden och tröstade mig. Min inställning till prövningar och prästadömsvälsignelser förändrades den dagen. Jag vet att prästadömets kraft är verklig och påtaglig!

Caden är nu en ung vuxen. Han har inte haft ett anfall sedan han var bebis. Han har mött andra utmaningar men har övervunnit de flesta av dem. Jag vet att Herren fortsätter att vaka över honom och lugna mig (se Lukas 8:50).