Frälsarens kärlek och omsorg om den enskilde

Jesus kom som en uppstånden person till nephiterna efter att han hade varit hos Fadern. Han kom för att trösta folket. Han gav dem en kärleksfull inbjudan:

”’Stå upp och kom hit till mig så att ni kan sticka era händer i min sida och så att ni även kan känna märkena efter spikarna i mina händer och i mina fötter, så att ni kan veta att jag är Israels Gud, och hela jordens Gud, och har blivit dräpt för världens synder’ …

Och detta gjorde de, och de gick fram den ene efter den andre till dess de alla hade gått fram och sett med sina ögon och känt med sina händer och visste med säkerhet och bar vittne om, att han var den som profeterna hade skrivit skulle komma” (3 Nephi 11:14–15; betoning tillagd).

Sedan bad han dem att föra dit alla som var sjuka, skadade eller ”som led på något sätt, och han botade dem var och en allteftersom de fördes fram till honom” (se 3 Nephi 17:7, 9; betoning tillagd). ”Han tog deras små barn ett efter ett och välsignade dem och bad till Fadern för dem” (3 Nephi 17:21; betoning tillagd).

Att föreställa sig att 2 500 personer var där gör mig verkligen ödmjuk (se 3 Nephi 17:25). Eftersom jag är född och uppvuxen i Afrika föreställer jag mig ofta hur Frälsaren står i den strålande solen och väntar på att få hela, trösta, uppmuntra och visa kärlek till alla som kommer till honom. Som hans lärjungar har vi blivit ombedda att tjäna människorna omkring oss så som han gör – en efter en.

Hjälpföreningens eller äldstekvorumets presidentskap i din församling eller gren har, med biskopens eller grenspresidentens godkännande, gett dig enskilda personer och familjer i uppdrag att stödja. En del av dem kanske du knappt känner. Du kanske känner dig nervös inför att besöka, ringa eller till och med sms:a dem. Du kanske oroar dig för att de inte vill ha dig i sitt hem. Men dina ledare har under bön funderat över vad det här uppdraget kan innebära för dig och vilka välsignelser det kan ge dig och dina stödfamiljer. Så gå i tro.

För några år sedan åkte jag med en stavspresident i sydöstra USA för att besöka flera familjer före en stavskonferens. När vi kom till ett hus kom en man klädd i sjaskiga kläder fram till oss.

”Vad vill ni?” skrek han. ”Jag vill inte att folk ska komma hem till mig!”

Jag blev orolig när mannen började uppträda hotfullt. Jag ville ta stavspresidenten och springa tillbaka till bilen! Men stavspresidenten var lugn. ”Vi ber om ursäkt”, sa han. ”Vi trodde att din biskop hade sagt att vi skulle komma.”

Medan de talade kände jag Anden så starkt. Jag samlade mod, gick fram till mannen och sa: ”Käre broder, president Thomas S. Monson [som var profet då] har gett mig i uppdrag att komma hit. Vi är här för att träffa dig. Jag har med mig profetens hälsningar till dig.”

Jag såg in i mannens ögon och märkte att de fylldes med tårar. Han började berätta om sina utmaningar för oss. Hans fru led av depression. Han hade just förlorat sitt jobb. Han hade ingen mat att mätta sina barn med. Stavspresidenten försäkrade mannen om att kyrkan skulle hjälpa honom och hans familj. Vi hade en fin stund tillsammans.

Flera veckor senare bad jag stavspresidenten om en uppdatering. Han berättade att broderns biskop och församlingsrådet hjälpte honom, och att han och hans fru, som inte var medlem i kyrkan, hade börjat träffa missionärerna.

Stödverksamhet börjar med att nå ut till andra i tro och kärlek. När vi går i tro och förtröstar på Herren kan vi söka uppenbarelse från honom angående hans avsikter och syften med våra interaktioner med vart och ett av hans barn. Han hjälper oss att veta vad vi ska säga och göra och vägleder oss i hur vi ska ”bära varandras bördor så att de kan bli lätta”, ”sörja med dem som sörjer … och trösta dem som står i behov av tröst” (Mosiah 18:8–9). När vi gör det upptäcker vi hur mycket Frälsaren verkligen älskar den enskilde.

Jag har fortfarande kontakt med John och Jean Newbold. Genom alla dessa år känner jag glädje tack vare den kärlek de visade mig. Och de har känt glädje över att se mig gå framåt i evangeliet. Det är det som kan hända när vi tjänar – vi och de personer vi tjänar kommer närmare varandra och får en starkare relation till Frälsaren.

Frälsaren lärde: ”Kom ihåg att själarna är mycket värdefulla i Guds ögon …

Och om det vore så att ni arbetade alla era dagar med att ropa omvändelse till detta folk, och endast förde en enda själ till mig, hur stor skulle då inte er glädje vara tillsammans med honom i min Faders rike!” (Läran och förbunden 18:10, 15; betoning tillagd).

Om stödverksamheten inte har varit en prioritet för dig har president Russell M. Nelson sagt att ”vi kan alla göra bättre ifrån oss och bli bättre än någonsin förr”. Jag vill inbjuda dig att ändra dig och börja på ny kula. Jag lovar att när du engagerar dig i stödverksamheten finner du lösningar på de utmaningar du står inför just nu.

Frälsarens löfte är verkligt: ”Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska vinna det” (Matteus 16:25).

Med Frälsarens hjälp kan du bli det slags stödbroder eller stödsyster som han behöver att du är för att kunna göra skillnad i vår himmelske Faders barns liv – för varenda en av dem.