Jag känner frid i hjärtat

Junya Mizoguchi, Kyoto, Japan

Som sjuksköterskestuderande kände jag att jag inte hade tid för mitt ämbete i kyrkan och mina studier. Men jag hade i min ungdom lärt mig att tjänande och lydnad mot Guds bud leder till ett lyckligt liv.

I början av tonåren funderade jag på att ta avstånd från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Men samtidigt insåg jag att jag inte hade följt alla kyrkans lärdomar. Jag bestämde mig för att om jag skulle ta avstånd från kyrkan så ville jag att det skulle kännas bra.

Så jag bestämde mig för att försöka lyda allt som evangeliet lär. Om jag sedan kände inom mig att lärdomarna inte stämde kunde jag lämna den utan att ångra något.

Med all min ”förmåga, allt mitt förstånd och all min styrka” (se Läran och förbunden 4:2) försökte jag lyda Herrens lärdomar och väntade på vad som skulle hända. Genom den erfarenheten upplevde jag en period av lycka i en grad som jag nästan aldrig tidigare hade upplevt. Genom att stanna kvar i kyrkan kände jag att jag kunde leva ett lyckligt liv med vetskap om vad sann lycka är.

Efter den upplevelsen bestämde jag mig för att gå ut som missionär och berätta om friden jag kände i hjärtat. Oavsett vilka prövningar jag skulle ställas inför hade jag lärt mig att om jag ber till Gud så stöttar han mig, ger mig hopp och hjälper mig förstå orsaken till mina svårigheter.

Vad skulle jag göra?

Efter min mission, medan jag studerade till sjuksköterska, ägnade jag mycket tid varje dag åt verksamhetsförlagd utbildning. Efteråt gjorde jag läxor till klockan två eller tre på natten. Sedan sov jag lite innan jag hade mer praktik dagen därpå.

Just då verkade jag som Unga mäns president i församlingen. Det var mycket svårt för mig att studera och utföra mitt ämbete i kyrkan. Men jag visste att om jag slutade i mitt ämbete skulle jag inte kunna undervisa de unga männen om vikten av att följa Guds väg eller ta emot de välsignelser han hade i beredskap åt mig.

”Vad ska jag göra?” frågade jag min himmelske Fader. ”Min kropp och själ är i upplösning, och jag tror inte att jag gör det jobb du vill att jag ska göra.”

Efter min bön kände jag mig tröstad. Jag kände att Gud sa till mig: ”Den här tiden som du ägnar åt att arbeta så hårt är viktig för dig. Ditt upptagna schema kan vara svårt, men om du övervinner den här prövningen nu ska jag använda dig till att välsigna och hjälpa många andra i framtiden.”

Det svaret gav mig en förvissning om att jag hade ett syfte, att om jag härdade ut skulle jag kunna utföra ett särskilt verk i framtiden.

Jag erkände för de unga männen hur svår skolan var för mig. Men jag sa också till dem att kyrkan och evangeliet är viktiga och bör vara det centrala i våra liv även under svårigheter. Jag uttryckte min kärlek till dem och sa att jag verkligen försökte utföra mitt ämbete eftersom de var lika viktiga för mig som mina studier. De grät när sanningen om dessa ting rörde vid deras hjärtan.

Välsignad för mitt tjänande

När jag fortsatte att tjäna de unga männen och undervisa dem om evangeliet tänkte jag mycket på deras komplicerade tonårskänslor när de kom till kyrkan och lärde sig om evangeliet. Jag fokuserade på deras psykiska hälsa och hjälpte dem med deras individuella behov.

När jag tjänade de unga männen utvecklade jag en förmåga att observera och lägga märke till små förändringar hos andra. Nu när jag arbetar som sjuksköterska och tar hand om dussintals patienter har jag dragit nytta av den förmågan när jag interagerar med andra.

”Den patienten säger att du verkligen förstår hans känslor”, säger mina kollegor till mig. Eller en patient kan säga: ”Jag tycker att det är lätt att prata med dig.”

Att tjäna i ämbeten i kyrkan har också välsignat mig hemma. Jag har lärt mig att prioritera min fru allteftersom jag har lärt mig att vara mindre självupptagen.

Om jag var min himmelske Fader, frågar jag mig själv, hur skulle han stärka den här familjen och vad borde jag göra för att uppnå det?

Eftersom jag har studerat evangeliet av hela mitt hjärta vet jag hur och varför jag ska undervisa mina barn om att kyrkan är viktig. Min hustru och jag vet hur vi ska ge familjen andlig näring eftersom vi grundar vår undervisning på Frälsarens lärdomar.

Jag känner hopp och frid i hjärtat genom att följa Herrens undervisning och lyssna på hans maningar. Han har varit vid min sida hela vägen och välsignat mig genom min lydnad och mina kall att välsigna och hjälpa andra. Oavsett prövningar vill jag leva mitt liv på ett sådant sätt att jag kan göra det som Jesus Kristus önskar (se 2 Nephi 32:3).