Reflektioner från tempelbesök
Vi i redaktionen är glada över att återigen publicera bilder från när medlemmar i Sverige har besökt tempel under året. Här har vi satt ihop tankar och ord från olika individer i en samlad text med bilderna separat. Fler bilder kommer i framtida nummer, fortsätt gärna skicka in!
Bild 1, inskickad av Lars och Sonja Malm, Jönköpings församling: I augusti besökte de Köpenhamns tempel tillsammans med vännerna Sylvia och Leif Eriksson, från Handens församling. Lars och Sonja hade även möjlighet att åka till England månaden efter och göra tempelarbete där. ”Tre dagars underbart besök i templet i London. Hela dagar i templet gav en härlig upplevelse. Många förrättningar för våra förfäder utfördes.”
Bild 2 och 3, inskickade av Jennifer Larsson, Sundsvalls gren: ”Vi hade förmånen att besöka hela fyra olika tempel under 2024. Den första resan gjorde vi under sportlovet till Helsingfors tempel där vi sammanstrålade med syskon ifrån Sundsvalls gren. Sedan besökte vi min syster Ellinor Petersen och hennes familj i Utah vid påsk och där besökte vi både Mount Timpanogos tempel och det nyinvigda templet i Orem. Det var spännande att se en del olikheter i rutiner på olika ställen och vi hade naturligtvis härliga upplevelser i alla tempel, men skönheten i Orem tempel överträffade dem alla.
Det sista besöket vi gjorde var till öppet hus efter renovering av det historiska Manti tempel. Väntetiden var lång trots att vi bokat biljetter i förväg, men det var så kul att ta med oss hela våra familjer in i templet. Speciellt roligt var det för Ellinor och Daniel som hade gift sig och beseglats i det templet.”
Bild 4, inskickad av Katrin Höglund, Kungsbacka församling: ”I september gjorde vi en tjejresa över dagen till templet i Köpenhamn. Vi var sju kvinnor som åkte tidig lördag morgon från Kungsbacka. Efter att vi bestämt datum för vår resa framkom det att tempelsessionerna var väldigt fullbokade denna lördag och vi skulle bara kunna gå en session. Jag kände ett underligt motstånd inom mig att åka som bestämt. Det kändes dumt att åka så långt och lägga en hel lördag för bara en session. Till slut bestämde jag mig för att sluta sura och åka ändå för jag visste ju egentligen att det var det rätta.
Dagen vi hade tillsammans blev helt underbar. Vi tog tid på oss inne i templet efter vår session och det var så härligt att bara ta det lugnt och vara inne i templet, att sitta i stillhet och samtala med min himmelske Fader. Friden omslöt oss alla och vi hade möjlighet att samtala om reflektioner efter begåvningssessionen som vi gått. Det var spännande att jämföra den nya kortade sessionen med det vi kom ihåg från hur det var förut. Jesu Kristi roll framstår allt tydligare.
Det fina med vår tempelresa slutade inte när vi till sist reste hemåt. Samtalen i bilen rörde sig mestadels runt evangeliet. Genom samtalen och saker som mina vänner sa, fick jag svar på två frågor som jag funderat på i åratal. Jag känner verkligen Guds nåd i hur personlig uppenbarelse kan komma till mig genom andra. Anden och kärleken till varandra var så stark där i bilen. Jag är också tacksam över den speciella kärlek man känner för vänner som man tjänat tillsammans med i Herrens hus. Några av kvinnorna var jag inte så bekant med före vår tempelresa och nu har de en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Jag är så glad och tacksam att jag följde med på denna tjejresa till templet! Påfyllningen av kraft från höjden kommer räcka länge.”
Bild 5, inskickad av Lolita Lindgren, Trollhättan församling: Lolita var tillfälligt i USA i väntan på svenskt uppehållstillstånd. Under tiden hon var där besökte hon bland annat Manti tempel i Utah. ”Jag är så tacksam för att ha templet i mitt liv, för välsignelserna som jag har fått genom templet. Jag vet att om jag håller mina förbund kan jag vara med min man genom evigheten. Jag vet att Herren känner mig. Jag vet att han svarar på våra böner. Jag är tacksam för den vägledningen jag får av att ha evangeliet i mitt liv.”
Bild 6, inskickad av Michael och Terez Nilsson, Lunds församling: ”Våra två år i templet i Köpenhamn har hjälpt oss att se och känna Herrens barmhärtighet på ett nytt och tydligare sätt. Vår kärlek och tillit till Herren och till hans folk har växt genom vår tid i Herrens i hus. Vi har sett hur Herren bryr sig om varje individ på båda sidorna av förlåten. Templet har alltid betytt mycket för oss men den känslan har nu mognat till en än djupare vördnad för Herren och hans hus.”
Bild 7, inskickad av Anna Wiklund, Umeå gren: ”Vi var sju personer från Umeå gren som åkte till Helsingfors tempel 1 oktober. Det här var första gången jag var där, det var så otroligt vackert, konsten är helt underbar med sina nordiska inslag. Det var också första gången jag besökte ett tempel sedan 2019. Först var det en pandemi, sedan jobbade jag så mycket så jag inte hann, sen stängde Stockholms tempel. Att nu få möjligheten att åter besöka Herrens hus var glädje, tacksamhet och vördnad.
En syster i vår gren som inte kunde åka själv hade skickat med kort med förrättningar som skulle utföras i templet för hennes tre systrar ”K”, ”L” och ”A”. Systern ”K” hade varit medlem i kyrkan i ungefär 40 år men hade av olika anledningar inte kunnat besöka templet i sin livstid. Jag utförde dop för systrarna ”L” och ”A” och gjorde inledande förrättningar för dem alla tre. När jag gjorde arbetet för ”K” var jag så överväldigad av känslor, jag grät mycket. De kvinnliga tempeltjänarna kände också hur fantastiskt det här var, att jag kunde få hjälpa ”K” som var min vän att ta emot tempelförrättningarna.
Jag kände också väldigt starkt att ”L” tog emot förrättningarna och var tacksam. Jag tog emot begåvningen för ”K” och ”L”, en av mina vänner gjorde för ”A”. Även under begåvningen kändes det oerhört starkt att de var där och tog emot det med glädje.
När vi skulle utföra beseglingen, var det ett par som varit nära vänner med ”K” som beseglade henne till maken som gått över till andra sidan före henne. Det var underbart att få närvara. Sedan deltog jag i ställföreträdande förrättningar för föräldrarna. Jag kände så starkt att mamman var där, och sa: ”Äntligen.”
När vi kom hem gav jag tempelkorten till systern och berättade om mina upplevelser. Hon sa att hon hade sett ”L” i en dröm, och hon hade sagt till henne: ”Du hade rätt om kyrkan hela tiden.”
Sen visade det sig att namnet på ”A” var felstavat. Min vän log och sa att det faktiskt var lyckat, vår Herre hade ordnat det bra, för ”A” hade, när hon levde, klagat på sitt namn och velat ha ett annat namn i stället. Nu hade en bokstav blivit fel, så hon fick tempelarbetet gjort i det namn hon ville heta. Jag är så tacksam att jag kunde utföra det här för dem, det är det största som hänt mig under 2024.
Bild 8, inskickad av Eva-Marie Stegeby, Gubbängens församling: ”Här kommer en bild på London Tempel från när vi var där i april på tempelresa! Det var underbart härligt!”