Hur vi kan kommunicera med Gud

Att känna igen när Gud talar kräver tro och tillit. Tro är alltid förankrad i Jesus Kristus. Vi behöver också förlita oss på honom. Han har sagt:

”Se, jag ska tala till ditt förstånd och till ditt hjärta genom den Helige Anden, som ska komma över dig och som ska bo i ditt hjärta.

Och se, detta är uppenbarelsens ande” (Läran och förbunden 8:2–3).

Men uppenbarelse och gudomlig vägledning kommer inte om man bara väntar på en andlig manifestation. Vi måste agera. Precis som min fru sa att jag skulle göra med mitt konferenstal, behöver vi ibland bara ”sätta igång”.

När Isabelle och jag verkade som missionsledare i Frankrikemissionen Lyon behövde jag bestämma vart varje missionär skulle skickas i missionen och när de skulle få uppdraget. Jag upptäckte att Anden vägledde mig om jag bad om hjälp och sedan använde mitt omdöme. Bekräftelsen kom sedan när allt var på plats.

I mitt nuvarande ämbete skickas jag till stavar i hela kyrkan för att omorganisera stavspresidentskap. När min kamrat och jag intervjuar personer kommer tankar, känslor och intryck till oss. Sedan rådgör vi och ber tillsammans. Så småningom får vi en uppenbarelse och Herren bekräftar för oss vem han har kallat att tjäna.

Det är en process att känna igen när Gud talar och att upptäcka hans vilja. Vi behöver visa att vi är villiga att agera med tro och tillit.

Ett viktigt sätt varpå Gud talar till sina barn är genom profeter. Att vi har en profet på jorden i dag är goda nyheter! Han får uppenbarelse från Gud till att leda och vägleda kyrkan (se Amos 3:7). Vi kan också få vägledning och beskydd genom att följa hans lärdomar. Det här är inte alltid lätt, men Herren har uppmanat oss att följa profeten ”med största tålamod och tro” (Läran och förbunden 21:5).

”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, till exempel, har visat sig vara profetiskt sedan det introducerades för 30 år sedan. Det tar upp många frågor som vi inte visste att vi skulle ha och ger vägledning som vi inte nödvändigtvis visste att vi skulle behöva – men det gör vi nu. Profetens vägledning kanske inte alltid är det vi vill höra. Den kanske inte stämmer överens med samhällets rådande värderingar. Oavsett det blir vi vägledda och beskyddade när vi följer profeten.

Ställ frågor och sök efter svar

I början av återställelsen talade Gud ofta för att ge svar på uppriktiga frågor som profeten Joseph Smith och andra hade. När Joseph och Oliver Cowdery arbetade på översättningen av Mormons bok kom de till Frälsarens undervisning angående läran om dopet (se 3 Nephi 11:23–33). De ville veta mer och gick ut i skogen för att be. Snart visade sig Johannes Döparen och återställde myndigheten att döpa genom nedsänkning till syndernas förlåtelse.

En annan gång uttryckte Josephs fru Emma bekymmer över smutsen efter männen som rökte pipa och använde tuggtobak på mötena. Joseph tog ärendet till Herren och fick en uppenbarelse – ”ett visdomsord” (Läran och förbunden 89:1) – om hälsosamma vanor till Guds barns fysiska och andlig nytta.

Dessa tillfällen – och många andra – påminner oss om att det är okej att ha frågor så länge vi söker svar i rätt riktning. Om vi tar våra frågor till Herren så får vi svar. Ibland kommer svaren genast. Men oftast kommer svaren ”rad på rad, bud på bud, lite här och lite där” (2 Nephi 28:30). Vi kanske måste vänta på svar för att vi ska lära oss och utvecklas, men Gud kommer att svara oss enligt sin egen vilja, sitt eget sätt och i sin egen tid.

När vi måste vänta på att Gud ska tala till oss är det viktigt att vi håller fast vid det vi vet och de upplevelser vi har haft. Vi kanske förlorar dem annars. Vi vill inte tvivla på tidigare upplevelser med Anden bara för att vi kanske har det svårt just nu. I sådana stunder bör vi gå tillbaka i tanken och minnas hur det kändes när vi kände oss nära Gud.

Alma ställde en gång dessa själviakttagande frågor till folket i Zarahemla:

”Har ni blivit andligen födda av Gud? Återspeglas hans bild i era ansikten? Har ni upplevt denna mäktiga förändring i era hjärtan? …

Och se, nu säger jag er … Om ni har upplevt en hjärtats förändring, och om ni har känt er manade att sjunga sången om den återlösande kärleken, så vill jag fråga: Har ni den känslan nu?” (Alma 5:14, 26).

Vi bör se till att komma ihåg andliga upplevelser och inte skjuta undan dem. Vi bör regelbundet fråga oss själva: ”Har jag den känslan nu?” Det stärker oss i stunder när Gud verkar vara tyst. Vi blir också bättre på att känna igen de tillfällen då han faktiskt talar till oss.

Kommunikationen med vår himmelske Fader är levande. Vi gör vår del för att hålla den vid liv genom att aktivt söka efter och skapa tillfällen för gudomlig kommunikation. Vi kan regelbundet och innerligt be till Gud om frid, tröst och vägledning. Vi kan studera hans ord i skrifterna och känna Andens inflytande. Vi kan också följa profetisk vägledning.

När vi håller kontakten med vår kärleksfulle Fader i himlen kan vi vara verktyg i hans händer för att bistå honom i hans förunderliga verk. Genom att följa de insikter och maningar vi får kan vi hjälpa andra känna att Gud känner och älskar dem och vill tala till dem.

Förvissningen om att Gud hör och talar till sina barn är en enorm välsignelse. Regelbunden gudomlig kommunikation med honom ger oss den vägledning vi behöver för att navigera på livets resa.