Endast digitalt
En nystart – hur omvändelsens glädje förändrade mitt liv
Författaren bor i Papeete, Tahiti.
Jag planerade aldrig att döpas, men när jag lärde mig om omvändelsens gåva förändrades allt.
När jag var 16 år lät mamma mig träffa missionärerna, men hon sa att jag aldrig fick döpas. Jag skrattade. Det behövde hon inte säga till mig. Jag visste redan att jag inte ville döpas.
Jag träffade missionärerna först bara för att vara artig. En vän frågade mig om jag var intresserad av att prata med dem, och jag sa ja eftersom jag inte ville såra hans känslor.
Jag fortsatte att träffa missionärerna men tog inte deras lektioner på allvar eftersom jag visste att dop inte var ett alternativ för mig.
En fasta och ett underverk
När missionärerna till slut gav mig en inbjudan att döpas sa jag att mamma inte skulle tillåta det. Min väns pappa föreslog att vi skulle fasta och be vår himmelske Fader hjälpa till att få hennes hjärta att mjukna.
Jag var inte övertygad om att fasta skulle förändra mammas hjärta, men jag gick med på att försöka. Min väns familj, missionärerna och jag fastade alla för att mamma skulle låta mig döpas.
Strax efter vår fasta åt mamma och jag middag tillsammans. Från ingenstans vände hon sig till mig och sa: ”Vet du, om du vill bli döpt så är det ditt beslut.”
Jag kunde knappt tro det jag hade hört.
Hon upprepade sig. ”Du kan döpas.”
Jag var skräckslagen. Jag kunde inte längre använda mamma som ursäkt för att inte döpas. Jag var faktiskt tvungen att fatta beslutet själv. Jag började lyssna på missionärerna med ett öppet sinne.
En chans att födas på nytt
När jag började lyssna på missionärslektionerna med ärligt uppsåt började jag känna Guds kärlek. Den kom som en känsla av frid och tillförsikt. På grund av kärleken jag kände till honom stod jag inte ut med tanken på att vara oren inför honom. Jag var villig att ge upp allt som inte var i linje med Guds bud.
Jag minns att jag tänkte: ”Jag önskar att jag kunde göra om mitt liv.”
Så när min vän i förbigående nämnde att dopet var som att bli född på nytt (se Mosiah 27:25) kunde jag knappt hålla tillbaka min glädje. Jag visste vad jag behövde göra.
Jag döptes och har sedan dess verkat som missionär i Kanada för att hjälpa andra finna samma glädje som jag fann i Jesu Kristi evangelium.
Glädjen i daglig omvändelse
Glädjen jag kände när jag döptes var ingen engångskänsla. Jag känner fortfarande den fridfulla, rena känslan varje gång jag ber om förlåtelse.
President Russell M. Nelson har sagt:
”Inget är mer befriande, mer förädlande eller mer avgörande för vår personliga utveckling än regelbunden, daglig inriktning på omvändelse. Omvändelse är inte en enstaka händelse, den är en process …
Vi låter Frälsaren förvandla oss till den bästa versionen av oss själva.”
Daglig omvändelse ger mig så mycket glädje. Jag känner frid när jag vet att Gud älskar mig fastän jag är ofullkomlig. Jag kan se framtiden an med hopp eftersom jag vet att varje gång jag omvänder mig med ärligt uppsåt kan jag bli förlåten (se Moroni 6:8).