Hur kan våra förbund hjälpa oss att hämta kraft från Gud?

Foto: Connor Johnson

Var och en av oss har möjlighet att ingå heliga förbund med själva himlens Gud. Vi ingår dessa förbund när vi deltar i prästadömsförrättningar. När vi håller dessa förbund välsignar han oss med sin kraft.

Minns med mig president Russell M. Nelsons profetiska råd om hur man får tillgång till Guds kraft: ”Varje man och varje kvinna som deltar i prästadömets förrättningar och som ingår och håller förbund med Gud har direkt tillgång till Guds kraft.” Denna direkta tillgång till Guds kraft är en gåva som han generöst ger till sina barn.

Hur ser den kraften, som kommer av att hålla förbunden vi ingår genom prästadömsförrättningar, ut i ditt dagliga liv? Hur tar en förbundskvinna del av denna gudomliga kraft?

Jag hoppas att ett personligt exempel kan hjälpa dig när du gör det andligt upplivande arbetet att själv förstå vad det innebär att vara begåvad med Guds kraft.

En dag fick jag ett sms från min svärdotter Amy: ”Be en bön för Dottie.”

Mitt barnbarn Dottie hade inte sovit natten innan. Amy hade varit uppe hela natten med henne och sa att Dottie hade feber. Amy gav henne lite medicin, men Dottie var fortfarande varm och rastlös. Och min son Connor var iväg på en resa i jobbet och skulle inte vara hemma förrän om två dagar.

När morgonen äntligen kom upptäckte Amy att Dotties läppar var blå. Hennes händer var också blå och kalla. Amy fick genast känslan: ”Ta Dottie till barnläkaren.” Hon lydde maningen, ringde barnläkaren och blev försäkrad om att de skulle se till att Dottie kom in på en gång.

Som väl är ligger barnläkarens kontor tvärs över gatan från min mammas hus. Amy kände sig manad att köra förbi mammas hus. Mamma arbetade i sin trädgård och var glad att ta hand om Dotties fyraåriga syster Goldie medan Amy tog Dottie till barnläkaren. Det var ett svar på Amys oro över att behöva hålla reda på Goldie och ta hand om Dottie samtidigt.

Barnläkaren upptäckte att Dottie hade lunginflammation, troligen på grund av att hon hade fått i sig lite badvatten några dagar tidigare. Dottie behandlades med antibiotika och tillbringade resten av dagen i sin mammas armar, i upprätt position för att hålla luftvägarna öppna och underlätta andningen.

Jag erbjöd mig att hämta lite mat åt dem på min väg hem. Och Amy lät mig göra det, vilket jag var tacksam för. Jag undrade hur Amy hade klarat sig efter en sömnlös natt, stressen av att ha ett sjukt litet barn och behovet att ta hand om Goldie.

Jag kom in hemma hos dem med en påse hämtmat och fann att Amy och flickorna var lugna. Amy gick med spänstiga steg och hade ett glatt ansiktsuttryck. Hon var lugn trots att ännu en natt ensam med sjuka Dottie väntade. Hon var inte rädd. Hon kände sig säker. Det var en frid som trotsade allt förstånd. Jag ville bara sitta där en stund och insupa det.

Amy strävar efter att hålla sina förbund med Gud och välsignas av hans stärkande kraft. Anden hade manat henne att göra det hon gjorde för att ta hand om Dottie. Och Herrens kraft ökade hennes förmåga att ta hand om familjens behov med tålamod och kärlek och med en lugn förvissning om att allt skulle gå bra.

Det här är välsignelsen av Guds kraft som är tillgänglig för oss genom heliga förbund och tack vare Frälsarens försoningsoffer. Denna kraft förvandlar oss, stärker oss, lugnar oss, ger oss självtillit, ger oss frid och ökar vår förmåga att uppfylla våra gudomligt tilldelade ansvar som kvinnor.