Att vara trofast när man möter förolämpningar, smärta eller prövningar: Eme Martin

Jag har i mitt lilla liv lärt mig att låta Herren leda mig, gå bredvid mig, stödja mig. Särskilt när det är tufft, att låta honom vara mitt ankare, min styrka. Det är inte alltid lätt. Ibland vill våra hjärtan förbli hårda. Vi känner oss rättfärdigade när vi har blivit sårade. Men det bästa sättet att gå framåt är att trofast låta honom älska oss.

Jag tänker på en tid då jag i rikets tjänst strävade efter att vara mitt bästa jag, men det mottogs inte väl. Och det var inte bara det att det inte mottogs väl, utan jag upplevde många felbedömningar och dåligt bemötande, till den grad att det verkligen fick mig att fundera: ”Ska jag fortsätta tjäna? Är det här ett utrymme och en plats för mig?” Det kändes verkligen som om jag hade kommit till min andliga brytpunkt och att jag behövde fatta ett beslut. Låter jag Herren älska mig, eller finner jag tröst i andra källor?

Och under begrundan insåg jag att jag behövde och ville ha Herren i mitt liv och hans tillhörande välsignelser mer än jag inte ville eller behövde det. Att jag ville få välsignelsen av sakramentet varje vecka och dess påfyllnad till min själ. Att kunna komma in i templet och till förbunden som finns däri. Så när jag fokuserade på det hjälpte det mig att förlåta. Det hjälpte mig att se förbi felaktigheterna i det dåliga bemötandet och inse att jag är här av en större anledning. Att jag är här för att ta emot välsignelser och förhoppningsvis vara till välsignelse för andra. Att inte låta detta bli en stötesten utan en språngbräda i min tro. Så när jag bad och lutade mig mot Herren fick jag styrka att släppa taget – att släppa smärtan, att inte hålla kvar eller hysa hatet som försökte gro i min ande – men att låta Herren hjälpa och ge mig styrka att trofast gå framåt.

Systrar, han känner er. Herren är medveten om och han bryr sig om er. Han vet vad ni heter, han känner till era sorger och era glädjeämnen och han vill älska er. Han vill att ni ska släppa in honom. Han är medveten om de bördor ni bär. Han älskar er och vill att ni ska känna den kärleken från honom. Det är er nästa, det är en syster, det är en vän som erbjuder välsignelsen av den hjälpen och det stödet. Släpp in dem. Låt dem omsluta er i sin kärleks armar genom sitt tjänande.