Bygga känslomässig motståndskraft: Carolee Scowcroft

Det känns verkligen som om jag står på mina förfäders axlar. Deras berättelser har verkligen berört mig. Jag har en gammelmorfar som nästan helt förlorade sitt öra för att han föll av en vagn. Och hans mor tvättade − förhoppningsvis − av det och satte på det igen och satte bandage om det. Och med tro var örat så gott som nytt. Och jag tänker bara på hennes tro och de böner hon uppsände för sin son.

Och sedan tänker jag på en farmor som blev ensamstående mamma under depressionen med fyra barn, och hon var tvungen att komma på hur hon skulle försörja dem. Du vet, det fanns ingen som erbjöd henne några pengar, och hon blev en framgångsrik affärskvinna och gjorde en massa riktigt underbara saker. Så jag känner verkligen att alla mina förfäder verkligen har påverkat hur jag har – de har påverkat mig på så sätt att jag är så tacksam för de välsignelser jag har.

Och jag, liksom alla andra, liksom ni alla, har ställts inför känslomässiga svårigheter. Och jag har lärt mig att svårigheter – precis som Kristus är vägen – är svårigheter planen. Och om vi inser att i stället för att kämpa emot det, lär oss att bara vara glada i det och vara tacksamma för svårigheterna, blir vi så mycket lyckligare. Vi kan lära oss hur vi kan hjälpa andra när de går igenom svårigheter.

Det är en annan sak som jag har lärt mig, att vi helt enkelt turas om med svårigheter. Och du kanske har en svårighet och du lär dig saker av den, och det ger dig möjlighet att sedan hjälpa någon annan när de går igenom antingen en liknande utmaning eller något som kanske är annorlunda men som du har mer empati för.

Jag har verkligen ett vittnesbörd om att alla svårigheter vi möter kommer vi att klara av tillsammans med vår Frälsare. Vare sig det är en direkt känsla eller genom ett av hans sändebud – en av våra hjälpföreningssystrar eller en son eller dotter, någon som står dig nära och som kommer och tjänar dig på ett sätt som hjälper dig igenom den upplevelsen.