Heliga kvinnor fokuserar stadigt på Jesus Kristus

En av de finaste välsignelserna i mitt ämbete är att få känna en djup, hjärtinnerlig kärlek till er, kvinnorna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. För mitt inre öga är jag med er på era heliga platser – kanske samlade i ett möteshus eller under ett tält, i en casitaeller fale,eller i er lägenhet – och vi sitter knä mot knä så att jag kan säga att jag älskar er, att jag är säker på ni är en dotter till en kärleksfull himmelsk Fader, och att jag är säker på att ni kan lita på Jesus Kristus.

Det är en gåva att sitta med heliga systrar över hela världen som visar djup styrka, förmåga, övertygelse och tro på Jesus Kristus. Guds kärlek till kvinnor visar sig genom att vi får möjlighet att lära av och med varandra.

Vad vet jag efter den tid jag tillbringat med kvinnorna i Jesu Kristi kyrka – stödbesöken, mötena på parkeringsplatser och samtalen i mataffärer?

Jag vet att livet är svårt.

Ni kan göra det svåra med Jesus, eller så kan ni göra det svåra ensamma. Det är ert val. Men när ni gör det svåra med Jesus Kristus blir det svåra heligt. Ni blir heliga kvinnor.

Jag träffade en syster på en parkeringsplats nyligen. Hon kom fram till mig och berättade att hennes dotter hade varit med om en olycka där bilen voltat och låg på sjukhus. Hon anförtrodde mig att hon tidigare hade förlorat en dotter i cancer. Jag antog att min nya vän ville få tröst av mig. Men det var inte alls vad hon ville. Hon kom inte till mig för att få tröst, hon kom för att vittna om att hennes dotter hade vakats över av tjänande änglar, att hon visste att hennes avlidna dotter var en av dessa änglar och att hon var säker på att hennes familj var evig på grund av hennes besegling i Herrens hus. Som Guds förbundsdotter tacklade hon livets utmaningar med tro på och tillit till sin kärleksfulle Faders lycksalighetsplan, Jesu Kristi återlösande kraft och löftet om att änglar har befallning om henne och hennes nära och kära. Hon hade fortfarande en dotter på sjukhuset. Hennes jordiska upplevelse förblev svår. Men min vän valde att göra det svåra tillsammans med Jesus Kristus i stället för att göra det svåra ensam. Hennes svåra hade blivit en helig tid, en helig årstid.

Jag känner en syster med fyra små barn som fostrade dem på egen hand och arbetade för att försörja sin familj när hennes mor fick diagnosen aggressiv cancer. Hon berättade att hon under den här förödande tiden började be ivrigare och oftare – till och med om hjälp med hur hon skulle kunna få mat till sina barn. Hon bad om hjälp från sin himmelske Fader och Frälsaren. Hon litade på dem och förberedde sig för att ingå förbund i Herrens hus. Hennes mors hälsa sviktade men ändå reste de som familj och med vänner till närmaste tempel, där min nya vän tog emot sin begåvning strax innan hennes mor dog. Hennes jordiska upplevelse är fortfarande svår, men valet att vara bunden till Frälsaren genom förbund gör att vägen framåt känns lättare. Inte lätt men lättare eftersom hon har större tillgång till hans helande, stärkande kraft. Jag frågade henne om hennes relation till Frälsaren, som formats i motgångarnas eld. Den här heliga kvinnan anförtrodde mig att hon inte hade kunnat lära känna och lita på Jesus Kristus så djupt som hon gör nu utan de här svåra upplevelserna.

Ni förstår, förädlingens eld är het. Den är priset för helighet. De som smälter och renar silver använder eld för att bränna bort orenheter. Men guldsmeden kastar inte malmen i ugnen och går sedan därifrån. Guldsmeden övervakar noggrant temperaturen och tiden för tillförsel av syre, och ser hur silverslagg bildas på ytan av den smälta metallen. Guldsmeden blåser bort slaggen och kvar blir rent silver, vars yta är skinande och ljus – likt en spegel som återspeglar en bild av guldsmeden.

”Han [Jesus Kristus] ska sätta sig likt den som smälter och renar silver.” Vi är det dyrbara silvret, förädlat och utvalt i lidandets ugn. Och när vi liksom silver är förädlade och orenheter har bränns bort, har vi en gudomligare karaktär, vi blir heliga kvinnor.

Känner ni igen, möter och omfamnar ni vår guldsmeds vakande öga när ni befinner er i motgångarnas eld?

President D. Todd Christofferson har gett oss rådet: ”Så, bli i denna luttringens ugn inte arg på Gud, utan kom i stället närmare Gud. Anropa Fadern i Sonens namn. Vandra med dem i Anden, dag för dag. Låt dem undan för undan visa att de är dig trogna. Lär känna dem och dig själv på djupet.”

Det kommer att bli svårt. Ni kan göra det svåra med Jesus, eller så kan ni göra det svåra ensamma. När ni gör det svåra med Jesus Kristus blir det svåra heligt.

Den heliga kvinnan Hanna är ett exempel på den här principen i skrifterna.

Hanna gick till Herrens hus, där hon grät. I ödmjuk bön uttryckte hon till Gud sin själs bitterhet och sin sorgsna ande för att hon var barnlös. Det var inte gnäll. Det var rå ärlighet mot honom om hennes djupa besvikelse och sorg. Hon ”utgöt [sin] själ inför Herren” och höll inte tillbaka något, trots att han säkert visste hur djup hennes smärta var.

Och sedan gav Hanna ett löfte – ett uttryck för sin villighet att helga det som Herren välsignade henne med till hans syften. Hon förkunnade djärvt: ”Herre Sebaot, om du vill … ge [din tjänarinna] en son, då ska jag ge honom åt Herren för hela hans liv.”

Prästen Eli sa till Hanna att ”gå i frid” och försäkrade henne om att hennes vädjan till

Herren om en son skulle beviljas. Hannas ödmjukhet visar sig i hennes svar: ”Må din tjänarinna finna nåd för dina ögon.” Och hon gick sin väg, och ”såg inte sorgsen ut längre”.

Med tiden välsignades Hanna med en son, Samuel. När han hade avvants hedrade hon sitt åtagande genom att ta med pojken till Herrens hus. Hon sjöng tacksägelser till Herren i bön. Hon utropade: ”Mitt hjärta fröjdar sig i Herren.” ”Ingen är helig som Herren, för ingen finns utom dig. Ingen klippa är som vår Gud.”

Sedan lämnade hon Samuel till prästen Eli och helgade honom helt åt Guds tjänst. Ett barn som just blivit avvant. Kan ni föreställa er det? Hon välsignades senare med ytterligare fem barn, men när hon gav Samuel till Herren var han hennes enda barn. Hon kunde inte ha vetat att det skulle komma fler barn. Hon fick inte njuta av alla de fina stunder som en mor längtar efter – att se honom springa och leka, lära honom att älska och dela med sig, att stoppa om honom i sängen.

Varje år när hon och hennes man kom till Herrens hus för att göra sitt årliga offer tog hon med sig en ny liten kåpa som hon hade gjort åt Samuel. Vad sa hon när hon såg honom? Hur kändes det i modershjärtat när hon var tvungen att ta farväl på nytt?

Skrifterna beskriver inte hennes förtvivlan. Men jag kan föreställa mig den.

Ni förstår, Hanna var trofast, och livet var ändå svårt.

Bland mina systrar i Hjälpföreningen finns våra nutida Hanna, heliga kvinnor som trots sina motgångar tillber i Herrens hus, fastar, utgjuter sin själ till Herren i bön, helgar det som Herren har välsignat dem med, håller de löften de har gjort med honom och litar på Herren – hans vilja för dem och hans tidsplan.

Vi har en jordisk upplevelse i en kropp som är underkastad åldrande och sjukdomar. Vi, och andra, har den härliga möjligheten att utöva vår handlingsfrihet, på gott eller ont. Så det blir svårt. Ni kan göra det svåra med Jesus Kristus, eller så kan ni göra det svåra ensamma. Jag är säker på att när ni gör det svåra med Jesus Kristus blir det svåra heligt – heliga tider, heliga platser, heliga kvinnor.

Nyligen hörde jag barn sjunga följande ord:

Systrar, vi behöver mer Jesus Kristus. Hans ljus, hans kärlek, hans hopp och hans helande, stärkande kraft.

Heliga kvinnor fäster sitt fokus på Jesus Kristus. Vi ”talar om Kristus, gläder oss i Kristus, mättar oss med Kristi ord och strävar framåt med ståndaktighet i Kristus”. Den kärlek som är Kristi rena kärlek sviker oss aldrig.

Om ni måhända inte känner er utmanade av er jordiska upplevelse, tänk då på det här rådet från äldste Neal A. Maxwell: ”I den stund då vi själva inte är utsträckta på något bestämt kors borde vi vara vid foten av någon annans, fulla av medkänsla och erbjudande andlig tröst.”

Detta är heliga kvinnors arbete.

Jag vittnar om att Jesus Kristus är vår Återlösare och vår vakande, kärleksfulle Guldsmed. När vi anförtror oss åt honom i lidandets eld blir svåra tider heliga tider, och vi blir heliga kvinnor. Jag älskar er. Jag är säker på att ni är döttrar till kärleksfulla himmelska föräldrar, och jag är säker på att ni kan lita på Jesus Kristus.

I Jesu Kristi namn, amen.