Jesu Kristi offer var och är för dig

Kära systrar, jag är alltid tacksam över att få vara med er. Vare sig ni är här på plats eller med i anden så berörs och inspireras jag av er trofasthet och godhet. Må ni välsignas för att ni förmedlar Frälsarens kärlek och lindring till människor omkring er. Vi älskar er och vi ber för er.

För flera år sedan besökte jag en barntillsynsklass. Barntillsynsledaren var borta den dagen och jag insåg att det inte fanns någon förberedd lektion. Jag tittade i skåpet, hittade en lektionsbok och valde en lektion om Guds kärlek. I den fanns en bild av barn från hela världen som representerade Guds kärlek till alla. Jag frågade den lilla barntillsynsklassen hur Guds kärlek kan nå dem alla. En av de pigga små pojkarna som hette Charlie höll upp armarna och utbrast: ”Guds kärlek är STOR!” Så sant, Charlie. Guds kärlek är verkligen ”stor”. Hans kärlek ”känner [vår] längtan” och är konstant för vart och ett av hans barn. Ingen är ett undantag från hans kärlek. Som aposteln Paulus lärde:

”För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter,

höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.”

Guds stora kärlek manifesteras genom den barmhärtiga gåva som hans Son Jesus Kristus är. Våra förbund förbinder oss med honom och hans försonande kraft. Tack vare honom kan vi omvända oss och förändras. Tack vare honom kan vi få styrka och kapacitet utöver vår egen. Tack vare honom kan vi finna gudomlig frid och förvissningen om att ”allt [blir] väl till sist”.

Jesus Kristus kom för att lätta våra bördor och bära det som vi inte kan eller var ämnade att bära själva. Låt mig ge ett personligt exempel.

För en tid sedan befann jag mig i en prövande situation som gjorde att jag kände mig orolig och ouppskattad. Situationen började ta över mina tankar och min energi. Jag undrade varför det störde mig så mycket. Jag försökte vara hjälpsam, vänlig och tydlig, men ingenting verkade förändras. Jag kände att jag hade fastnat och längtade desperat efter lättnad och frid.

Mitt i all oro knäböjde jag bredvid sängen en kväll och började be till min Fader i himlen. Jag kunde bara inte göra det längre. Jag bröt ihop i tårar och sa: ”Jag kan inte bära det här längre, det är för mycket, det här måste vara ditt. Vill du snälla ta det? Jag ger det här till dig. Snälla, hjälp mig.” Jag bad om hjälp genom hans Sons nåd. Jag kom ihåg i det ögonblicket att Jesus Kristus led för mig och bar mina sorger, och att den här bördan kunde lyftas bort genom honom. Jag kände ett plötsligt hopp, som liknade upplevelsen som Alma den yngre hade, som kom ihåg kraften i Frälsarens försoning och sa: ”När nu mitt sinne grep tag i denna tanke ropade jag i mitt hjärta: ’O Jesus, du Guds Son, förbarma dig över mig som befinner sig i bitterhetens galla.’”

Nästa dag började en frid ersätta ängsligheten. En frid som sannerligen övergick mitt förstånd. En frid att denna situation låg i Faderns och Sonens händer och inte var min att bära. När jag valde att anförtro min börda åt dem kände jag deras kärlek och lättnad och vägleddes till att veta hur jag skulle få det stöd jag behövde.

Ett större perspektiv kom också in i mitt hjärta och sinne under dagarna och veckorna som följde. Jag insåg inte att ett perspektiv som ligger närmare Guds sätt att se på saker kunde vara en mäktig gåva för att övervinna prövningarna vi möter. Det bidrog till att sätta denna situation på rätt plats. Det blev, som Herren beskrev det, ”endast … en droppe” jämfört med det ”som är viktigare”.

Den svåra situationen försvann inte, men den påverkade mig inte på samma sätt som förut, och situationen hade inte längre monopol på mina tankar. Det var verkligen ett mirakel. Endast Herren kunde göra den här typen av plågsamma bördor ”lätta”.

Medan jag kände den här lindringen läste jag det här skriftstället från profeten Zenos som beskriver min upplevelse: ”Och du hörde mig för mina lidandens och min uppriktighets skull, och det är tack vare din Son som du har varit … barmhärtig mot mig. Därför vill jag ropa till dig i alla mina lidanden, för i dig har jag min glädje, för du har vänt bort dina straffdomar på grund av din Son.”

Systrar, låt oss välja att tro på Jesus Kristus och be om den hjälp vi behöver genom kraften i hans försoning. Ibland kan vi låta allt gå på ”automatik” där vi i allmänhet tror att Gud ska hjälpa oss, men vi frågar honom inte avsiktligt i tro och väljer att tro att han verkligen kan och kommer att hjälpa oss. Jag tror att vår Fader i himlen hoppas att ni och jag ska be om den hjälp vi behöver, med uppriktiga hjärtan och med tro på att Jesu Kristi offer var och är för DIG. Hans försoning, hans svåra lidande, var och är för er. Han älskar er och vill hela och välsigna er med den hjälp ni behöver, nu och för evigt. Och han har makt att göra det när vi utövar vår tro, lever efter våra förbund och väljer att tro på honom.

President Dallin H. Oaks har sagt: ”Tack vare sin försoning i dödligheten kan vår Frälsare trösta, hela och styrka alla män och kvinnor överallt, men jag tror att han bara gör det för dem som söker honom och ber om hans hjälp … Vi kvalificerar oss för den välsignelsen när vi tror på honom och ber om hans hjälp.”

Det var inte meningen att vi ska gå igenom våra utmaningar och sorger på egen hand. Det var meningen att vi ska ha en Frälsare, en vars gudomliga kraft, kärlek och lindring är personlig. Han vill mätta och lugna den värkande själen.

Kan du höra honom tala till dig som han talade till Almas folk i deras bedrövelser?

”Lyft upp era huvuden och var vid gott mod, för jag känner till det förbund ni har slutit med mig. Och jag ska sluta förbund med mitt folk och befria dem ur träldomen.

Och jag ska även lätta de bördor som lagts på era axlar, så att ni inte ens känner dem på era ryggar, trots att ni är i träldom. Och detta ska jag göra så att ni hädanefter kan stå som vittnen för mig och så att ni säkert kan veta att jag, Herren Gud, besöker mitt folk i deras bedrövelser.”

Titeln på målningen jag använde i mitt senaste generalkonferenstal är ”Och jag drack”. Den kommer från Frälsarens egna ord i Läran och förbunden när han beskriver sin vånda i Getsemane:

”Detta lidande fick mig, ja, Gud, den störste av alla, att skälva av smärta och blöda ur varje por …

dock, ära vare Fadern, och jag drack och fullbordade mina förberedelser för människobarnen.”

Frälsaren drack så att vi skulle kunna omvända oss och bli renade. Han drack så att vi kunde bli stärkta, hjälpta och botade. Han drack för att lyfta våra bördor och ge oss frid. Han drack för att vi skulle kunna återvända till Faderns närhet och bo med dem vi älskar för evigt. Han drack av kärlek till dig och mig.

Innebörden av den här målningen har förändrats med tiden eftersom jag har förändrats. Min relation och förståelse för min Frälsare och vad han har gjort för mig djupnar.

Det sätt vi ser på honom i våra liv förändras när vi väljer att tro på honom, lära av honom, omvända oss och låta verkligheten i hans försoning omfatta alla delar av vårt liv.

Jag vet att vår Fader i himlen och Frälsaren älskar dig. Jag vet att Jesus Kristus lever; han är världens Frälsare. Hans försoning är till för dig. Må vi be i tro om det vi behöver och sedan ”stanna upp [för att] bevittna den frälsning som Herren i dag ska ge” är min bön. I Jesu Kristi namn, amen.