Bygga känslomässig motståndskraft: Mitzi Semo

När jag var en ung mamma − vår äldsta son var ett år gammal − fick jag ett samtal när jag var på jobbet från min mans arbete. Och de sa: ”Din man har blivit rätt illa skadad. Vi vill att du kommer till sjukhuset direkt.” Och jag minns att jag satte mig i bilen och försökte starta den men insåg att jag skakade så mycket. Jag var mycket mer orolig än jag trodde att jag var. Och jag satt där, och jag måste be en bön. Sedan fick jag en överväldigande känsla av frid och värme, och jag visste att allt skulle bli bra. Så när jag kom till sjukhuset sa läkaren till mig: ”Vi vet inte om din man kommer att klara det här.” Jag mindes känslan jag hade fått när jag satt i bilen, och det var inte så att Herren sa: ”Oroa dig inte, din man kommer att vara frisk som han var förut”, men jag visste ändå att jag skulle klara mig och att vi skulle klara oss oavsett hur det gick.

Och när jag tänker på att vara känslomässigt motståndskraftig tänker jag på friden som Frälsaren ger oss och hjälper oss att känna. Oavsett utgången och oavsett situationen så vet man att han är där och att han hjälper en igenom alltihop. Och det var så jag kände under hela den prövningen. Det var inte lätt. Vi gick igenom ett år med många svåra saker, både fysiskt och andligt, men vi tog oss igenom det och lärde oss mycket.

Jag vill påstå att vi inte alla får samma upplevelser i livet. Men jag vet att för egen del, just då, behövde jag vända mig till Herren och ha en relation med honom. Och när jag gjorde det kändes det som om jag faktiskt skulle ta mig igenom det. Och då byggdes min känslomässiga motståndskraft på evangeliets grundval och på Jesu Kristi grundval. Så varje gång i framtiden när något annat hände kom jag ihåg det.

Och jag måste också säga att varje söndag när jag tar sakramentet, när de säger att vi ska minnas Frälsaren, så minns jag upplevelserna jag hade med honom. Och det har också byggt upp min känslomässiga motståndskraft, för det minnet hjälper mig att förstå vem jag är som ett Guds barn och att jag har ett syfte här och att jag är här för att hjälpa honom bygga sitt rike. Så hur bra eller dålig vår framtid än blir, så vet jag att jag alltid kommer att ha och vända mig till Frälsaren. Och jag har tillit till den relationen, och det är därifrån min känslomässiga motståndskraft kommer.