Att vara trofast när man möter förolämpningar, smärta eller prövningar: Elaine Thornton

Ibland vill vi att våra ledare ska vara perfekta, och ibland kräver vi perfektion av oss själva. Och det är en så svår sak att begära när det strider mot evangeliets plan. Och jag tror det är så viktigt att komma ihåg att förväntningarna bör vara utveckling, förståelse och kärlek till varandra.

Jag hade till exempel en gång en riktigt jobbig upplevelse med en ledare, och den fick smärtsamma följder för vår familj. Och jag fick härda ut och var tvungen att titta på mig själv och tänka: ”Han sårade mig verkligen. Men jag kanske har sårat andra också. Kanske har jag gjort det och jag behöver barmhärtighet.” Så jag var tvungen att bara gå tillbaka till det jag vet. Och det är så viktigt att komma ihåg vad vi vet. Hade det inte hänt hade jag inte gått tillbaka till mina grundvalar. Om det inte hade hänt skulle jag inte ha vänt mig till Herren på ett så djupt och meningsfullt sätt. Så jag bara fortsätter växa i utvecklingen av att lära känna min himmelske Fader, min Frälsare. Och egentligen, varför vill jag lära känna honom? Jag vill verkligen lära känna honom så att jag kan bli som han.

När ni träffas i Hjälpföreningen och när ni rådgör tillsammans, ber jag dig att engagera dig. Engagera dig i någon som inte tycker som du eller någon som kämpar med sitt vittnesbörd. Någon som nyligen skilt sig. Någon som undrar om allt är värt det. Vad sägs om att vi engagerar oss? Jag tror att vi kan vara till nytta för Frälsaren om vi lär oss det – om vi lär oss att göra det som han vet hur man gör. Och vi som systrar kan erbjuda varandra den här sortens vackra nåd och enighet, och inse att vi alla har något som vi i tysthet genomlider. Och när vi arbetar tillsammans för att göra det till en tryggare plats att vara på, kan vi berätta om några av våra egna svårigheter som vi annars kanske inte skulle ha delat, så att en syster kan upptäcka att också vi har svårigheter. Och vi måste alla öppna oss och förändra kulturen av att låtsas vara perfekta, och hjälpa varandra att växa. Jag älskar när någon kan dela med sig till mig, för då kan jag gå till dem och säga: ”Åh, hur tog du dig igenom det? Hur hanterade du det? Tack för att du delade med dig.” Och det blir ett vackert systraskap av kvinnor som älskar och känner sin himmelske Fader.