175 år sedan första dopet i Sverige
Den 26:e juli 1850 utfördes det första dopet i Skandinavien av äldste John E. Forsgren. Dopet skedde i Gävle i Sverige. I år är det 175 år sedan detta dop utfördes.
John E. Forsgren föddes i Gävle den 7:e november 1816. Han var sjöman och mötte kyrkans missionärer år 1843 i Boston, Massachusetts. Han döptes och blev medlem i kyrkan. John Forsgren tog sig sedan till Nauvoo och senare även till Salt Lake City.
Vid kyrkans Generalkonferens i oktober 1849 kallade Herren, genom sin profet, Brigham Young, ett antal missionärer att sändas ut över världen. Äldste John Forsgren var en av dessa personer. Han reste tillsammans med Erastus Snow, Peter O. Hansen och George P. Dykes. De lämnade Saltsjödalen den 19:e oktober 1849.
Den 19:e april 1850 anlände sällskapet till Liverpool i England efter en arbetsam och strapatsrik resa. Efter att ha tillbringat en tid i England, där de bland annat samlat medel till sin mission, avreste de till Köpenhamn i Danmark dit de anlände den 14:e juni. Den 19:e juni tog äldste Forsgren farväl av sina bröder för att resa med båt till Sverige.
När Forsgren senare anlände till Gävle var det en av detta lands mest betydande händelser som kom att utspelas i all tysthet. För första gången i all upptecknad historia hade en gudomligt bemyndigad ambassadör för Guds rike beträtt svensk mark.
Äldste Forsgren sökte efter ankomsten till Gävle upp sina syskon Peter Adolph och Christina Erika i deras föräldrahem. Brodern Peter var mycket sjuk i en lungsjukdom som läkarna bedömt skulle bli mycket långvarig. Genom tro och smörjelse med olja blev han helbrägdagjord från sin sjukdom. Peter Adolph döptes den 26:e juli 1850 och blev den förste person som döptes i Skandinavien. Kort därefter döptes också systern Christina Erika tillsammans med två andra.
Så snart äldste Forsgren börjat offentliggöra sitt ärende i Gävle började han få motstånd från olika håll. En lag från 1726 fastslog att inga religiösa möten fick hållas, utom under ledning av en präst från svenska statskyrkan. Både präster och myndigheter satte sig emot religionsfrihet i Sverige.
Äldste Forsgren fastade och bad Gud att öppna vägen för honom. Han fortsatte att predika det återställda evangeliet. Han började predika evangeliet för en grupp Amerikaemigranter som befann sig i Gävle i väntan på en båt till New York. Eftersom de visade ett stort intresse för det återställda evangeliet bestämdes att ett offentligt möte skulle hållas tisdagen den 6:e augusti i närheten av staden. Detta möte blev den första sammankomst som Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga höll i Sverige. Efter mötet döptes 17 personer.
Han organiserade också dagen efter, onsdag den 7:e augusti, en gren, Gävle gren (församling). Han ordinerade två av de döpta till äldster, ordinerade även några till lärare och administrerade även sakramentet till dem. Det bestämdes att ett nytt möte skulle hållas nästa dag. Ryktet om detta möte hade spritt sig i Gävle och när man skulle börja hade en stor skara människor samlats. Bland dem fanns lutherska präster från statskyrkan i Sverige tillsammans med stadsfiskalen. Så snart mötet var över anhölls Forsgren.
Den 8:e augusti blev äldste Forsgren utsatt för en mängd förhör av olika myndigheter. Han svarade på deras frågor, så ledd av den Helige Anden att alla blev förvånade. Äldste John Forsgren var välklädd och innehade ett pass från Washington D.C. Detta, och hans modiga uppträdande, gjorde att man kände sig tveksam till att fängsla honom. Till sist beslöt man att sända honom till Stockholm med full redogörelse över hans religiösa verksamhet i Gävle. I Stockholm anhölls han igen och fördes till förhör. Där beslöts att han skulle föras tillbaka till Amerika, eftersom landets ambassadör inte tillät att han fängslades.
Innan båten avgick fick han flera tillfällen att predika evangeliet. Flera personer kom till tro och döptes. När detta kom till myndigheternas kännedom anhölls han igen och blev sedan utvisad och sattes på en båt. Båten stannade till vid Helsingör i Danmark för att erlägga så kallad Öresundstull innan den skulle fara vidare. Under resan hade Forsgren blivit vän med skepparen på båten och beviljades att gå i land. I Helsingör befann sig den amerikanske ministern Walter Forward. Han var god vän med Erastus Snow. Detta gjorde att ministern sade till de danska myndigheterna att eftersom Forsgren var amerikansk medborgare skulle han ansvara för herr Forsgren.
Äldste John Forsgren frigavs och ankom till Köpenhamn den 18:e september 1850 och fick då ett hjärtligt mottagande av sina bröder i prästadömet. På så sätt slutade det första försöket att introducera evangeliet i Sverige.
Källor:
Andrew Jenson: History of the Scandinavian Mission. Salt Lake City, 1927.
Artiklar i kyrkans tidskrift Nordstjärnan i Sverige.
Birgitta Strandberg: Avskrifter från originaldagböcker, Church Early History in Sweden 1850–1905.
Gunnel Hedberg: Pionjärer i Skandinavien 1850–1852.