Hur vi låter Kristi ljus lysa genom oss – minnen av min pappa

Illustration: David Green

Kanske finns det någon som har gått över till andra sidan slöjan – någon som du ägnar lite extra tid åt att tänka på i december och vid juletid.

För mig är det min pappa. Han fyller år i december. Han gick bort strax efter jul för snart 18 år sedan.

Pappa hade alltid ett jobb som krävde att han reste.

Han reste med flyg innan man hade hörlurar eller hörsnäckor. Det fanns ingen skärm på sätet framför honom. Ingen underhållning via internet. Ingen mobiltelefon, surfplatta eller bärbar dator.

För att fördriva tiden när du reste då hade du tre alternativ: sova; läsa en bok, tidskrift eller tidning eller att prata med personen som satt bredvid dig.

Pappa valde alltid det tredje.

Han kom hem från varje resa med en berättelse om sin medpassagerare. Hans eller hennes livshistoria!

Jag vet inte hur mycket min pappa berättade om sig själv. Men han hade en besynnerlig förmåga, gåvan att lyssna. Människor kände sig bekväma med honom. Bekväma nog att dela med sig av sina personliga berättelser – hjärtesorger och segrar och allt däremellan.

Och eftersom min pappa var en evig optimist, en sann lärjunge till Jesus Kristus, vet jag att människor gick av planet med känslan av att ha blivit sedda, hörda, älskade, gladare och lite mer optimistiska än när de gick ombord.

Min pappa trodde på något som äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum en gång skrev: ”Samme Gud som har placerat stjärnan i rätt tid innan den visades över Betlehem för att fira Jesusbarnets födelse har gett minst lika stor uppmärksamhet åt att placera var och en av oss i en viss situation så att vi, om vi vill, kan upplysa vårt livs landskap så att vårt ljus inte bara ska leda andra utan också värma dem.”

Vid ett annat tillfälle uttryckte äldste Maxwell tanken så här: ”[Guds] planering och precision gäller inte bara astrofysiska omloppsbanor utan också mänskliga omloppsbanor … Liksom julstjärnan har var och en av oss, om vi är trofasta, en bestämd omloppsbana.”

Kommer du att vara uppmärksam på människorna i din mänskliga omloppsbana?

Vem har universums Gud sänt i din väg?

Hur kan du som Jesu Kristi lärjunge mer medvetet värma och lysa upp deras väg?

Källan till allt ljus – vår Frälsare Jesus Kristus – ber oss att låta ljuset vi får från honom lysa genom oss (se Matteus 5:14–16; 3 Nephi 12:14–16). Ett sätt att göra det på är genom att vara uppmärksamma på människorna omkring oss. Att se dem. Lyssna på dem. Älska dem. Vårt ljus lyser klarast när vi älskar så som Jesus gjorde.

Under denna högtid när vi firar hans födelse, han som är källan till allt ljus, delar jag med mig av min övertygelse om att han är medveten om oss, som individer, och att han älskar var och en av oss. Han inte bara lyser upp stigen utan bereder också, genom sin oändliga och personliga försoning, vägen hem.