”Guds plan för en evig familj”, Liahona, dec. 2025.
Guds plan för en evig familj
Familjer som tar till sig Guds plan, älskar som Frälsaren älskade och hedrar sina förbund kommer en dag att ärva ”det eviga livets välsignelser och glädjens fullhet”.
I slutet av min heltidsmission gladdes jag när jag fick min begåvning och beseglades till mina föräldrar i São Paulo tempel i Brasilien.
Mina föräldrar Aparecido och Mercedes hade olika religiös bakgrund, men deras upplevelser förberedde dem för att ta emot det återställda evangeliet.
Min far växte upp i en bra familj som inte var religiös. Ändå var han som ung man intresserad av religion. Han läste Bibeln, gick på bibellektioner och studerade Jesu Kristi liv. Hans studier gjorde att han blev mycket intresserad av både Frälsarens evangelium och familjen, vilket gav honom en önskan att gifta sig med någon med samma åsikter.
Min mor kom däremot från en djupt religiös familj. De tog till sig evangeliets principer, gick på kyrkans möten och utövade trofast sin religion. Under min uppväxt i den miljön blev min mor den slags person som aldrig missar ett möte i kyrkan.
Och när mina föräldrar hade gift sig och mina tre bröder och jag kom gjorde de sitt bästa för att fostra oss i ljuset av sin kunskap om evangeliets principer. En dag sa min faster, som var mindre aktiv medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, till min far: ”Du har fyra pojkar, vännen. Om du verkligen vill fostra en familj med Kristus i centrum och ha Gud i din familj, behöver du gå till min kyrka.”
Far hörde vad hon sa, men han gjorde ingenting förrän den dag då heltidsmissionärerna knackade dörr i vårt grannskap, knackade på vår dörr och började undervisa oss. Han insåg snabbt att de representerade kyrkan som min faster hade uppmuntrat honom att undersöka.
Ljus och sanning
En av de saker som till en början intresserade mina föräldrar för Jesu Kristi återställda evangelium är den vikt kyrkan lägger vid familjen och lärdomen att ”en stor del av Guds frälsnings- och upphöjelseverk utförs av familjen”. Innan mina föräldrar döptes blev de så imponerade av vad de lärde sig att de bjöd in grannar till missionärslektionerna.
En av de saker som till en början intresserade mina föräldrar för Jesu Kristi återställda evangelium är den vikt kyrkan lägger vid familjen.
När de träffade missionärerna och fortsatte studera evangeliet efter sina dop fick mina föräldrar lära sig om olika sätt att ”fostra [sina] barn i ljus och sanning” och hur de andligen kunde ”ställa [sitt] eget hus i ordning” (Läran och förbunden 93:40, 43).
De lärde sig att ”familjen har en central roll i Skaparens plan för sina barns eviga bestämmelse” och att ”största förutsättningarna för lycka i familjelivet finns då det byggs på Herren Jesu Kristi lärdomar”.
De lärde sig att ”framgångsrika äktenskap och familjer skapas och bevaras genom principerna tro, bön, omvändelse, förlåtelse, respekt, kärlek, medkänsla, arbete och sund rekreation”.
De lärde sig att familjer kan vara eviga och att ”samma sällskaplighet som finns bland oss här kommer att finnas bland oss där, men den kommer att vara förenad med evig härlighet” (Läran och förbunden 130:2).
Och de lärde sig att ”det yttersta syftet med varje undervisning, varje aktivitet i kyrkan, är att föräldrar och deras barn är lyckliga i hemmet, beseglade i evigt äktenskap och sammanlänkade över generationsgränserna”.
Med den vetskapen ville de beseglas som en evig familj.
Med blicken fäst på evigheten
När mina föräldrar hade döpts utövade de det de lärde sig och gick från världen till evangeliets rike. De arbetade på att ena vår familj genom att ha hemaftnar och studera skrifterna tillsammans, trofast gå på kyrkans möten och släktforska. Med dessa ansträngningar att bli eniga hoppades de kunna skapa en familj med frälsningsplanen i centrum och med blicken fäst på evigheten.
1965, året då mina föräldrar döptes, låg templet som var närmast São Paulo i Brasilien i Mesa i Arizona, nästan 965 mil därifrån. Det var för dyrt för vår familj att resa, så mina föräldrar var tvungna att vänta till invigningen av templet i São Paulo 1978 innan de kunde ta emot sina tempelförrättningar och bli beseglade. Vid den tiden verkade jag som missionär i Rio de Janeiro.
Omkring två månader innan jag avslutade min mission i februari 1980 tillät missionspresidenten min kamrat och mig att resa med stavsmedlemmar från Rio de Janeiro till templet i São Paulo för att jag skulle få min begåvning och beseglas till mina föräldrar. Liksom mina föräldrar hade jag väntat i åratal på templets förrättningars och förbunds utlovade välsignelser.
Den upplevelsen förändrade min vision för framtiden och gav mig min första glimt av sanningen i president Russell M. Nelsons ord nyligen: ”Tid i templet hjälper dig att tänka celestialt och fånga visionen om vem du verkligen är, vem du kan bli och det sorts liv du kan ha för evigt.”
Min korta tid i templet vid det tillfället hade en stor inverkan på återstoden av min missionsverksamhet. Med den nya visionen hade mitt vittnesbörd om templet och vikten av Guds plan för familjen också en varaktig inverkan på mitt liv.
När min fru Rosana och jag gifte oss två år efter min mission beseglades vi i templet med en vision om att fostra en egen evig familj. För att göra det arbetade vi tillsammans på att skapa familjetraditioner liknande dem våra föräldrar hade lärt oss, alla fokuserade på Frälsaren, hans lärdomar och lärdomarna från hans nutida profeter.
I dag fostrar våra barn sina barn med samma evangelieprinciper om lycka. För oss betyder familjen allt eftersom vi förstår familjens centrala roll i Guds plan.
Som generalauktoritet hade jag förmånen att få besegla mina tre barn till deras makar i templet. Det var en underbar upplevelse att se dem i ögonen i det ögonblick de knäböjde vid altaret i templet. Jag kunde se mina efterkommande välsignas av samma evangelieprinciper som mina föräldrar hade lärt mig och som Rosana och jag hade lärt dem. Jag kunde se dessa välsignelser fortsätta i framtida generationer. Och jag påmindes om vem som gör allt detta möjligt.
En julpåminnelse
Familjen har en central roll i Guds lycksalighetsplan, men utan Frälsaren Jesus Kristus skulle den planen inte vara möjlig. Hans försoning och de förrättningar och förbund som finns i hans evangelium möjliggör löftet om upphöjelse.
President Nelson har förkunnat: ”Upphöjelse är en familjeangelägenhet. Det är endast genom Jesu Kristi evangeliums frälsande förrättningar som familjer kan bli upphöjda. Det slutliga mål vi strävar efter är att vara lyckliga som familj – att vi har tagit emot begåvningen, beseglats och förberett oss för evigt liv i Guds närhet.”
När jag besöker platser jag aldrig sett förut försöker jag hitta en liten julkrubba som påminner Rosana och mig om Frälsaren. Jag håller på att bygga upp en ganska stor samling.
När min fru och jag begrundade de enkla julkrubborna funderade vi en gång: ”Vad är det som verkligen betyder mest i våra liv?” Svaret är naturligtvis Frälsaren, hans evangelium och vår familj. För att påminna oss om vår himmelske Faders kärlek till oss och att det är genom Frälsaren som löftet om eviga familjer blir möjligt, satte vi alla våra julkrubbor på två stora hyllor hemma före jul för några år sedan – och lät dem stå framme i stället för att lägga undan dem efter julhelgen. Den traditionen hjälper oss att behålla julens anda i vårt hem året runt.
Varje dag när vi tittar på de här julkrubborna ger de oss en öm påminnelse om Frälsarens centrala roll i våra liv. De påminner oss om att frid på jorden nu (se Lukas 2:14) och evig lycka i nästa värld är beroende av Frälsaren och av att vi hedrar de förbund vi har ingått med honom. Och de påminner oss om ”att han, ja, Jesus, kom till världen för att korsfästas för världen, och för att bära världens synder, och för att heliggöra världen och för att rena den från all orättfärdighet,
för att genom honom alla ska kunna frälsas som Fadern hade gett i hans makt och skapat genom honom” (Läran och förbunden 76:41–42).
Precis som vi lärde oss de här sanningarna av våra föräldrar har Rosana och jag arbetat på att föra dem vidare till våra barn. Nu lär våra barn sina barn samma sanningar. Fröna som planterades i mina föräldrars hjärtan för 60 år sedan i vårt lilla hem i Brasilien har blommat och burit frukt ”som är högst dyrbar, som är sötare än allt som är sött och som är vitare än allt som är vitt, ja, och renare än allt som är rent” (Alma 32:42).
Jag vittnar om att de som tar till sig Guds plan för familjer, älskar som Frälsaren älskade och hedrar sina förbund en dag kommer att ärva ”det eviga livets välsignelser och glädjens fullhet” tillsammans med sina nära och kära och med Fadern och Sonen.