Julens sanna anda

I juletid hör vi ofta människor prata om att de redan känner julens anda, eller också inte ännu. Att se fram emot en vit jul, ett besök på en julmarknad och att förbereda presenter eller den där speciella julmiddagen är populära sätt att åkalla den legendariska feststämningen.

Tyvärr glöms julens verkliga innebörd ofta bort längs vägen. Jag hade möjlighet att lära mig denna läxa på ett mycket innerligt sätt på min mission. I december 1997 förflyttades min kamrat och jag till en liten stad i Wales och fann oss till rätta. Det fanns en mycket liten och kärleksfull församling där. Vi njöt av vår tid där och arbetade flitigt i förhoppningen att få berätta för människor om Kristus. Under den andra halvan av december märkte vi hur alla kamratskapen, praktiskt taget i en tävlingsanda, berättade vart och hur ofta medlemmarna bjöd in dem på middag. Det verkade nästan vara en sport att klämma in så många julmiddagar som möjligt under de två juldagarna. Många av de mer erfarna missionärerna talade om hur god den traditionella julmiddagen var och kunde knappt vänta på den speciella dagens ankomst. Mitt i all denna glädje insåg min kamrat och jag att vi inte hade fått en enda inbjudan ännu. Det var något som inte stämde. Men vi ville inte tränga oss på någon heller, så vi fortsatte hoppas på att någon skulle bjuda in oss på middag. Inget hände, och under tiden närmade sig julen med stormsteg. Strax före jul hade vi en zonkonferens där alla missionärer som tjänade i Wales samlades. En underbar anda genomsyrade den konferensen. Men det som spelade mycket större roll för oss missionärer var våra paket hemifrån, som vi fick då. Yra av glädje återvände jag och min kamrat till vår lägenhet. Jag trotsade alla mina föräldrars regler och förmaningar som stod skrivna på paketet och öppnade det samma kväll. Det innehöll några små presenter, ett brev från mina föräldrar och julgodis. Jag var överförtjust! Det var en underbar kväll, och vi njöt båda av godiset hemifrån. Med den lilla brasklappen om att det faktiskt inte var jul ännu.

Tyvärr hade vi inte fått en enda middagsinbjud-

an när det blev julafton. För att göra saken ännu sämre råkade den 24:e vara en förberedelsedag, och vi hade planerat att spela fotboll med alla de andra missionärerna och sedan skulle alla gå till sina respektive middagar. Vi blev mycket besvikna när vi fick veta att de andra äldsterna hade glömt att hämta oss på vägen dit. Min kamrat och jag vandrade på stadens gator i regnet bara för att få tiden att gå. Vi var allt annat än i julstämning.

Trötta och besvikna återvände vi hem för att laga mat. Jag minns tydligt hur vi klev in i lägenheten där uppvärmningen var trasig igen, och där julpaketen från våra familjer för länge sedan hade packats upp och konsumerats. Dyster till sinnes stod jag i vårt vardagsrum och kände mig väldigt ensam och olycklig. Allt jag kunde göra var att sätta på julmusik. Så det gjorde jag. Händels Messias var på, och min blick vandrade till en bild av vår Frälsare och äldre bror, Jesus Kristus. En bild, som den kan ses i tusentals missionärslägenhet-

er: fasttejpad på väggen lite snett, utan ram. Och plötsligt var det jul! Jag visste varför jag var här. Jag visste vad vi firade och vad som verkligen betydde något.

Jag har firat många underbara jular under mitt liv, och har många vackra minnen. Men den där julen i Wales 1997 har troligtvis varit min mest innerliga jul hittills. Den verkliga gåva jag fick den julen var en mer innerlig kärlek till min Frälsare och vän, Jesus Kristus.

I sitt julbudskap 2021 sa vår profet, president Russell M. Nelson:

”Så många omkring oss tyngs av rädsla och osäkerhet. Jag inbjuder er att ge plats i hjärtat för dem som kanske har svårt att se Frälsarens ljus och känna hans kärlek. Inga gåvor kommer att betyda lika mycket som rent kärleksfulla handlingar som du erbjuder de ensamma, de utslitna och trötta. Det här är gåvor som påminner oss och dem om den sanna anledningen till högtiden: gåvan av Guds Son Jesus Kristus, som föddes för att driva ut all fruktan och skänka evigt ljus och glädje till alla som följer honom.”

Må julen i år bli en möjlighet för dig att stärka ditt vittnesbörd om Jesus Kristus och att hjälpa andra att också de ta emot den här gåvan. Detta är min bön. I Jesu Kristi namn, amen. ◼