Erfarenheter av att arbeta i templet

Jag har blivit ombedd att beskriva min roll som skrivare i templet i Stockholm. Uppgiften som skrivare lärs ut i Läran och Förbunden 127 och 128. Kapitel 127 är ett brev från profeten Joseph Smith till medlemmarna i Navoo i Illinois när Joseph är på flykt från kyrkans fiender. Han beskriver de prövningar han och kyrkan går igenom men skriver samtidigt om sin glädje för byggandet av ett tempel. Han uppmanar medlemmarna att fröjda sig för tempel kommer att medföra välsignelser.

I Läran och Förbunden 127:6 läser vi: ”Sannerligen, så säger Herren till er om era döda, när någon av er låter döpa sig för sina döda, låt det då finnas en skrivare, och låt honom vara ögonvittne till era dop. Låt honom höra med sina öron, så att han verkligen kan vittna, säger Herren, så alla era uppteckningar kan upptecknas i himlen, så att vad ni binder på jorden kan bli bundet i himlen, och vad ni löser på jorden, kan bli löst i himlen.”

Joseph uppenbarar vidare i Läran och Förbunden 128:9: ”För några kan det tyckas som om det är en mycket djärv lära vi talar om – en makt som upptecknar eller binder på jorden, och binder i himlen. Allt vad dessa män gjorde med myndighet i Herrens namn, och om de gjorde det uppriktigt och trofast och förde en rätt och tillförlitlig uppteckning av det, blev därför en lag på jorden och i himlen och kunde inte upphävas.”

Det finns en skrivare i varje tempel, och dennes uppgift är att se till att förrättningarna som utförs i templet sker med rätt myndighet, att det sker uppriktigt och trofast (utifrån personens bästa förmåga), och att det upptecknas korrekt. Om dessa tre kriterier uppfylls så är förrättningen giltig, annars inte.

Rollen som skrivare är ett betalt heltidsjobb och personer blir oftast via stavspresidenter och andra kyrkoledare rekommenderade att ansöka om tjänsten. Av dem som ansöker genomförs sedan en intervjuprocess med Temple Department innan tillsättning. Som nybliven återvänd missionär 1991 hade jag möjlighet att arbeta i templet som nattvakt, och jag har sedan dess sagt att jag en dag skulle vilja återvända och arbeta i templet. Och när föregående tempelskrivare gick i pension fick jag den möjligheten.

Jag har arbetat för templet som skrivare i nära 10 år och älskar mitt arbete. Jag har upplevt många fantastiska och andliga erfarenheter och det är en välsignelse att få tillbringa så mycket tid i Herrens hus. Jag har haft möjligheten att arbeta med tre presidenter, Ingemar Nyman, Lars Malm och Bo Christer Bertilson. De har alla varit stora exempel för mig i att leda den andliga verksamheten i templet för att få alla besökare att känna sig välkomna och älskade.

Av de erfarenheter jag haft i templet har ofta beseglingen av familjer varit höjdpunkter. Två tillfällen sticker ut, den ena var en kvinna vars man hade gått bort i en olycka. Hon beseglades till denne bortgångna man samt en vuxen son. Anden och närvaron av himmelska personer i rummet vid det tillfället var väldigt tydlig och påtaglig. Det andra tillfället var en familj från Afrika, föräldrar och tre barn, som plötsligt knackade på templets dörr en tidig morgon innan det att vi hade öppnat, och önskade beseglas. Det visade sig att de hade bokat templet i Schweiz men hade hamnat i Sverige. De bodde på gästhemmet under en vecka, fick sina begåvningar och beseglades slutligen som familj. Också det var en himmelsk erfarenhet.

Templet i Stockholm är nu stängt för ombyggnation och fram till att templet invigs och öppnas igen har jag möjlighet att tillhöra ett team på Temple Department som heter Start Up and Support Team. Vår uppgift är att besöka tempel som antingen förbereds för att invigas eller tempel som ska stängas för renovering/ombyggnation. Inför en invigning utbildar vi presidentskap, skiftkoordinatorer samt personal. För tempel som ska stängas går vi igenom templet och förbereder detta för ”decommission”, vilket innebär att det heliga i templet tas bort och byggnaden räknas inte längre som invigd. Därefter kan andra utöver medlemmar arbeta med byggnaden. Dessa uppdrag för Temple Department har gett mig möjligheten att besöka tempel över hela världen och träffa fantastiska och ödmjuka medlemmar. Vart vi än kommit har vi alltid känt oss välkomna och som hemma.

Jag hade bland annat möjlighet att närvara när templet i Bangkok invigdes. Bangkok tempel omfattar 11 länder och är ett väldigt efterlängtat tempel för hela Asien. Första veckorna var i princip varje session full av medlemmar som fick sina egna begåvningar.

Äldste Rasband hade av första presidentskapet fått i uppdrag att inviga templet. Vi bodde på samma plats dagarna innan och stötte på varandra ett flertal gånger. Jag upplevde äldste Rasband som en ”vanlig” person och tänkte inte så mycket på det. Sedan vid själva invigningen av templet, när han agerade som en Herrens apostel, och med de nycklar han bär, så var den stunden något av det mest andliga jag upplevt i mitt liv. Under invigningen kändes det som att det var en öppen kanal mellan templet och himlarna ovan och jag var upplyft i flera timmar efteråt. Jag såg då betydelsen av att agera med prästadömet och anden vittnade att äldste Rasband verkligen är ett särskilt vittne för Jesus Kristus.

Det är också intressant att när ett tempel stänger för en period, så är det en procedur som avslutas med att tempelpresidenten uttalar orden: templet är nu ”decommissioned”. När det sker, så har jag varje gång känt en tydlig förändring, från att byggnaden har varit en helig plats, till att ”endast” vara en väldigt vacker byggnad.

Vi ser fram emot att templet i Stockholm öppnar igen. När stängningen annonserades fanns det medlemmar som var ledsna och besvikna och frågade om man kunde göra på något annat sätt för att slippa stänga. När vi nämnde detta till Temple Department bad de oss informera att första presidentskapet har sagt att vi bygger nytt för att förbereda för att Jesus Kristus ska komma tillbaka och templet behöver stå redo för tusenårsriket. Därför var detta tvunget nu.

Jag vill vittna om kraften som finns i tempel och förbund. Jag tror att de förbund vi sluter i templet betyder mer än vi förstår och är ett skydd och en välsignelse för oss i detta liv, och binder oss samman som familjer för evigheten.