Glada budskap om kärlek och glädje

En ny dag randades för människosläktet i en skogslund, där Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus uppenbarade sig och talade med Joseph Smith som svar på den unge Josephs bön om vilken kyrka han skulle gå med i (se Joseph Smith – Historien 1:14–20). Jesus Kristus sa till Joseph att inte gå med i någon kyrka. Han lovade att evangeliets fullhet skulle uppenbaras till Joseph längre fram.

För många tedde sig Joseph som den mest osannolika att kallas till ett sådant viktigt arbete, och de hade rätt. Han var en obildad och obetydlig pojke från en liten gård i en okänd stad. Liksom några sa om Frälsaren på hans tid: ”Från Nasaret? Kan det komma något gott därifrån?” (Johannes 1:46), undrade många vilket gott som kunde komma från en obildad 14-åring i Palmyra i New York. Men genom Joseph – hur osannolik han än tycktes vara – skulle vår himmelske Fader och Herren Jesus Kristus åstadkomma det verkligt anmärkningsvärda. Detta borde ge oss hopp om att vi, i vår litenhet och ödmjukhet, också kan bidra meningsfullt till Herrens verk.

Med tiden kallade Herren på Joseph ”och talade till honom från himlen och gav honom befallningar” (Läran och förbunden 1:17). Joseph tog emot dyrbara uppenbarelser och viktiga lärosatser som spred nytt ljus över vår förståelse av vår himmelske Faders kärleksfulla plan och Jesu Kristi återlösande kärlek och kraften i hans försoningsoffer. Anmärkningsvärt nog kom dessa glada budskap samtidigt som betydande framsteg inom transport, kommunikation och andra områden gjorde det möjligt för Guds ljus att stråla ut för att välsigna fler och fler av hans barn.

Ängeln Moroni överlämnar plåtarna till Joseph Smith, av C. C. A. Christensen

Ett kraftfullt vittne om Guds kärlek

Ängeln Moronis uppenbarelse till Joseph Smith var väsentlig för återställelsen och ett mäktigt bevis för Guds kärlek. Moroni berättade för Joseph om en uppteckning skriven på guldplåtar som var begravd i närheten (se Joseph Smith – Historien 1:33–34). Så småningom skulle Joseph få ”kraft från höjden” (Läran och förbunden 20:8) att kunna översätta den uppteckningen till det som skulle bli Mormons bok, vilken har samma vikt som Bibeln och är ännu ett testamente om Jesus Kristus.

I hela Mormons bok läser vi om människor som, flera hundra år innan Kristus, kände till och förutsade hans ankomst och längtade efter den. Vi finner även den enastående berättelsen om den uppståndne Frälsarens personliga besök och verksamhet bland nephiterna där han inbjöd alla att komma till honom och känna märket i hans sida och märkena efter spikarna i hans händer och fötter (se 3 Nephi 11:14–15). Han botade de sjuka, de lama, de blinda – ”alla … som led på något sätt” – och välsignade sedan de små barnen och bad för dem (se 3 Nephi 17:7–9, 21). Vi lär oss så mycket om Frälsarens kärlek och barmhärtighet i denna heliga redogörelse.

Mormons bok vittnar om att ”Jesus är Kristus”. Förvissningarna i Mormons bok påminner oss gång på gång att vår Fader i himlen och vår Frälsare älskar oss mer än vi kan föreställa oss.

Återställelsen fortsatte med uppenbarelsen av andra himmelska budbärare till Joseph Smith. ”Den uppståndne Johannes Döparen återställde myndigheten att döpa genom nedsänkning till syndernas förlåtelse. Tre av de ursprungliga tolv apostlarna – Petrus, Jakob och Johannes – återställde apostlaskapet och nycklar till prästadömsmyndighet. Det kom också andra, däribland Elia som återställde myndigheten att förena familjer för alltid i eviga relationer som överbryggar döden.”

Den 6 april 1830 upprättade Jesus Kristus genom profeten Joseph Smith en kyrka efter samma mönster som den kyrka han organiserade under Nya testamentets tid (se Trosartiklarna 1:6), ”uppbyggd på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv” (se Efesierbrevet 2:20). Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga gör välsignelserna i det återställda prästadömets kraft tillgänglig för alla Guds barn som förbereder sig för att ta emot den.

Som president Russell M. Nelson har lärt oss kan vi finna glädje i daglig omvändelse när vi vänder oss till vår himmelske Fader och vår Frälsare. Till alla som känner sig nedstämda eller att de inte är tillräckligt bra eller hör hemma: alla är inbjudna att komma till Kristus och hans kyrka. Kyrkan är inte ett kloster för de fullkomliga utan ett sjukhus för de sjuka. Äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum påminde oss att ”vi kommer inte till kyrkan för att gömma våra problem utan för att rätta till dem”.

I kyrkan gläds vi åt möjligheterna att rikta oss utåt, kärleksfullt tjäna andra och berätta om våra egna personliga erfarenheter av Kristi överflödande godhet. Vi kan ”genom den Helige Andens kraft [räknas] … bland Kristi kyrkas folk” och ”bli ihågkomna och få näring genom Guds goda ord” (Moroni 6:4). Vilken oerhörd välsignelse!

Profeten Joseph Smith förkunnade en gång: ”Vad hör vi nu i detta evangelium som vi har tagit emot? En glädjens röst! En barmhärtighetens röst från himlen och en sanningens röst ur jorden, glada budskap för de döda, en glädjens röst för de levande och de döda, glada budskap om stor glädje” (Läran och förbunden 128:19).

Dessa glada budskap har kommit eftersom vår himmelske Fader och hans älskade Son Jesus Kristus älskar oss och önskar – mer än något annat – att få välkomna oss tillbaka till deras närhet, så att vi kan få det liv de lever för evigt. Återställelsen uppenbarar att de har gjort allt som är nödvändigt för att detta ska vara en underbar möjlighet för oss alla. Under vår jordiska resa kommer vi att möta prövningar och svårigheter, men ”[vi] är till för att [vi] ska kunna ha glädje” (2 Nephi 2:25) i det här livet och i nästa. Profeten Joseph visste det här bättre än de flesta.

Joseph utsattes ofta för motstånd och förföljelse, men han höll fast vid sitt ”medfödda muntra sinnelag” (Joseph Smith – Historien 1:28). Han förblev glädjefylld, stark och uthållig och han utförde det utomordentliga arbete han hade fått att utföra. Jag hyllar alla de tidiga heliga som trodde på, understödde och följde profeten Joseph Smith och helgade sig åt att bygga upp kyrkan. Vi är skyldiga dem en enorm tacksamhet och heder.

Det var skumpigt under kyrkans tidiga dagar, och det kan vara skumpigt i dag. Men återställelsen är pågående. Med Jesus Kristus vid rodret för den här kyrkan kommer levande profeter att fortsätta vägleda oss. Herrens hus kommer att fortsätta byggas så att välsignelserna i eviga förbund med Gud kan förbinda oss till honom och till våra närstående på båda sidorna av slöjan (se Matteus 16:19). Guds och Jesu Kristi kärlek kommer att omfatta hela världen när vi följer Frälsarens befallning att föra hans får på bete och berätta om hans evangelium. Vi kommer att vittna om att återställelsens sanningar går framåt på sätt och till platser som knappt skulle ha varit möjliga att föreställa sig på Josephs tid.

Vi kan finna styrka och stor glädje – som profeten Joseph gjorde – när vi anammar och lever efter dessa dyrbara sanningar. Den kallelse Joseph gav de heliga på sin tid fortsätter för oss i dag: ”Ska vi inte fortsätta i denna stora sak? Gå framåt och inte bakåt! Mod … och framåt, framåt till seger! Låt era hjärtan glädjas och vara mycket glada” (Läran och förbunden 128:22).

Må de glada budskap om kärlek och glädje som återställelsen medför vara till välsignelse och vägleda våra liv – nu och alltid.