Sista dagars heliga berättar
Den vackraste dagen
Herren använde min fars ursprung för att hjälpa honom försonas med vår familj.
Min framlidne far Claude Roy gick bort 2015, inte långt efter att han blivit döpt. Vid det laget hade min mor, mina syskon och jag varit medlemmar i kyrkan en tid, men i årtionden var min far orubbligt ovillig att bli medlem.
Med tiden, sa han, ”hårdnade mitt hjärta och jag blev irriterad av mina barn och barnbarns besök och ville isolera mig från min familj. Spänningarna i mitt hem växte och min relation med min fru blev ansträngd.”
Vid den här tiden började han spåra sina kanadensiska förfäder, som var ättlingar till micmac- och huron-wendat-nationerna. Efter att ha kontaktat micmac-samhället i närheten av där han växte upp, blev han inbjuden till en powwow, en ceremoni som används av amerikanska urinvånare.
Under kvällen för powwowen öppnade överhövdingen sin famn och bad barnen komma till honom så att han kunde välsigna dem. Talet som följde om familjens och efterkommandes betydelse var som en blixt från klar himmel för min far.
Han sa att i det ögonblicket ”såg jag min familj sträcka ut armarna mot mig medan jag vände dem ryggen. Jag fylldes av en överväldigande, obeskrivlig sorg, som om mitt hjärta höll på att gå i bitar. Jag visste i det ögonblicket att Herren hade använt orden från mina förfäders stam för att mjuka upp mitt hjärta. Jag visste att jag behövde vända mig till min himmelske Fader och gottgöra den skada jag hade orsakat min familj.”
Pappa började skapa fred med oss och bad varje familjemedlem om förlåtelse. Med sin fru och sina barn som föredöme började han be och läsa Mormons bok. Efter att ha läst många historier om den amerikanska kontinenten kände han sig dragen till Mormons bok. Dess sanningshalt bekräftades omedelbart för honom.
”Omgiven av min familj döptes jag och blev medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga”, sa han. ”Det var den vackraste dagen i mitt liv! Jag vittnar om kraften i ett kärleksfullt exempel. I 36 år bevarade min fru sin tro och var ett kristuslikt föredöme för mig, även om mitt hjärta hade förhärdats. Men en helg förändrade allt för mig.”
Min fars berättelse påminner oss på ett vackert sätt om att Frälsarens ”barmhärtighets armar är utsträckta mot [oss]” och att när vi omvänder oss tar han verkligen emot oss (se Alma 5:33).