Hur kan jag leva med optimism?

Att vara optimistisk och vid gott mod är ett beslut som var och en av oss kan fatta. Den inställningen börjar vanligtvis med att man är tacksam. Tacksamhet är första steget mot optimism och gott mod.

Det finns så mycket att vara tacksam för. Vi lever i den sista tidsutdelningen och har Jesu Kristi återställda evangelium som inte bara vägleder oss nu utan också ger oss en ljus och härlig framtid efter detta.

Jesu Kristi evangeliums lära och kultur är optimistisk. Lycksalighetsplanen är den plan som en kärleksfull Fader i himlen har för att välsigna alla sina barn. Det finns inga begränsningar vad gäller ras eller kultur i denna allomfattande plan.

Det är min personliga bön att vi mer fullständigt kan dela med oss av evangeliet till alla vår Faders barn. Det är också min bön att vi kan vara eniga i mångfalden och att vi kan vara ett med Frälsaren.

Jag älskar Frälsarens vädjande förbön för oss. Det skedde bokstavligen under de sista timmarna av hans jordiska liv, enligt uppteckningen i Johannesevangeliet. Den bön som riktades till Kristi efterföljare, inklusive oss, var Frälsarens vädjan till sin Fader: ”Att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig.” I följande vers fortsätter Frälsaren: ”Och den härlighet som du har gett mig har jag gett till dem, för att de kan vara ett liksom vi är ett.” Att vi skulle vara ett är vad Kristus bad om innan han blev förrådd och korsfäst.

En stor utmaning för vår tidsutdelning läggs fram i början av återställelsen av Jesu Kristi evangelium. Rättfärdighetens väg grundläggs av Herren genom enkla men eviga principer: Vi ska högakta våra bröder och systrar som oss själva. Vi ska utöva dygd och helighet. Vi ska vara ett. Om vi inte är ett är vi inte hans.

För att vara ett kan vi lära av det förflutna och förbereda oss för framtiden.

Hur kan vi finna frid i den här splittrade och stridslystna världen?

• Vi kan vara i världen men inte av världen.

• Vi kan vara fast beslutna att inte låta världens ogudaktighet, stridigheter och splittringar inkräkta på det heliga i vår gemensamma strävan att följa och dyrka Frälsaren i våra hem och familjer.

• Vi kan leva på den soliga sidan av gatan om vi stadigt håller oss kvar på förbundsstigen.

• Vi kan inte kontrollera andra men kan vi uppnå den frid som kommer av personlig rättfärdighet.

Vi kan vara ett i våra församlingar, var vi än bor. Aposteln Paulus var medveten om att medlemmarnas ämbeten, tjänande och bidrag skilde sig dramatiskt åt, men var lika viktiga. Han jämförde också delarna av den enskilda människokroppen med kyrkans kropp. Varje del av kroppen är viktig för hela kroppen.

En del medlemmar har svårigheter med att känna att de är viktiga och nödvändiga för de heligas kropp. Aposteln Paulus poäng var att varje medlem är både nödvändig och viktig.

Avslutningsvis: Om ditt liv är inriktat på Frälsaren kommer du att befinna dig på den soliga sidan av gatan och känna glädje.

Som president Nelson sa:

”Livet är fyllt av omvägar och återvändsgränder, prövningar och utmaningar av alla slag. Vi har alla förmodligen haft stunder när bedrövelse, ångest och förtvivlan nästan förtärt oss. Ändå är vi här för att ha glädje?

Ja! Svaret är ett rungande ja! …

Heliga kan vara glada under alla omständigheter. Vi kan känna glädje även om vi har en dålig dag, en dålig vecka eller till och med ett dåligt år! …

Glädjen vi känner har väldigt lite att göra med våra omständigheter och allt att göra med vårt fokus.”

Det fokuset är Frälsaren!

Jag vittnar om att om vi är fast beslutna att leva på den soliga sidan av gatan, med Frälsarens ljus som vårt fokus och vår vägledare, är vi på förbundsstigen. När vi älskar, följer och tillber Frälsaren får vi ”frid i den här världen och evigt liv i den kommande världen”.