Vägledning för de unga
Glädje och förbundsstigen
Vägledning för de unga februari 2026


Glädje och förbundsstigen

Förbundsstigen är sannerligen en väg till återlösande kärlek.

Jesus Kristus

Ljus och liv, av Mandy Williams

När Israel och Elizabeth Haven Barlow lämnade Nauvoo i Illinois för att bege sig till Saltsjödalen 1848 lämnade de efter sig en liten pojke som låg begravd på en liten kyrkogård i Nauvoo. Lille James Nathaniel Barlow, deras första barn, dog strax efter födseln i maj 1841.

Israel och Elizabeth förväntade sig antagligen inte att få se sin sons grav igen. Men när Israel kallades på mission till England några år senare, passerade han via Nauvoo. Eftersom det var Elizabeths önskan stannade han till för att hitta deras sons grav och flytta den till huvudkyrkogården.

När Israel fann graven såg han att den var förmultnad och förstörd. I ett brev till sin hustru skrev Israel att han hade bestämt sig för att lämna graven och komma tillbaka vid ett senare tillfälle.

Han hade bara gått några meter ifrån graven när han hörde en inre röst säga: ”Pappa, lämna mig inte här.” Israel återvände till graven och bestämde sig för att flytta på sin lille pojke trots allt.

Israel berättade för Elizabeth att han, när han dröjde sig kvar vid graven, ”kände en önskan att viga mig själv och allt jag kunde kalla mitt åt Herrens händer för att kunna anses värdig att komma fram med [James] på den första uppståndelsens morgon.”

Israels hängivenhet mot Jesu Kristi evangelium, tillsammans med hedrandet av heliga förbund, gör evigt liv – den största av alla välsignelser – möjligt för honom och välsignar hans familj – både förfäder och efterkommande.

Detsamma gäller var och en av oss.

Heliga löften

Din himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus älskar dig mer än du någonsin kan föreställa dig. De vill föra dig närmare dem och hjälpa dig att lära och växa i tro och kunskap. De vill välsigna dig med himmelsk kraft, helande och frid i en värld där sådana välsignelser kan vara svåra att finna. De vill att du ska uppleva glädje i det här livet och i det kommande.

Utifrån denna fullkomliga kärlek erbjuder de alla möjligheten att ingå ett förbundsband med dem i dopet och i Herrens hus. Vi har förmånen att om och om igen förplikta oss till dessa förbund varje vecka under sakramentsmötet.

Ung kvinna som tar sakramentet.

När vi tar del av sakramentet tar vi på oss Jesu Kristi namn. Vi minns honom och hans kärlek till oss som han visade genom gåvan av sin försoning. Vi visar också vår villighet att hålla hans bud (se Läran och förbunden 20:77, 79).

President Russell M. Nelson sa: ”Jag hör ofta uttrycket att vi tar del av sakramentet för att förnya förbund som vi ingår vid dopet. Det är ju sant, men det är mycket mer än så.” President Nelson sa att varje gång vi tar del av sakramentet ingår vi ett nytt förbund, och ”i gengäld säger [Herren] att vi alltid ska ha hans Ande hos oss. Vilken välsignelse!”

När vi omvänder oss och tar del av sakramentet med ett rent hjärta får vi den Helige Anden och blir ”renade från synd som om vi blev döpta igen. Det här är det hopp och den nåd som Jesus erbjuder oss var och en.”

Vilken glädje att få omvända sig och få förlåtelse genom Kristi återlösande kärlek!

Hans hus av glädje

Sedan president Nelson blev president för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har han ofta talat om förbundsstigen. Vi går in på den stigen genom ”omvändelse och dop med vatten” (2 Nephi 31:17), och ”sedan inträder vi mer fullständigt på den i templet”.

Familj vid templet.

Vårt jordeliv är bara ett ögonblick i vår existens, men det ögonblicket – ibland ett mycket svårt sådant – är av evig betydelse. För att göra våra liv vackra och hoppfulla har vår himmelske Fader gett oss en Frälsare. Genom sin kärlek och sitt försoningsoffer har han upplevt och botat allt vi kommer att möta i livet. Och tack vare hans heliga hus – hans hus av glädje – kommer allt att bli bra trots motgångar.

San Pedro Sula tempel, Honduras.

San Pedro Sula tempel, Honduras.

Förbundsstigen är sannerligen en väg till återlösande kärlek. När du ingår förbund i templet, och sedan hedrar dem, välsignas du med större kraft, större kärlek, större barmhärtighet, större förståelse och större hopp.

Samla hem dem

Syster Kearon och jag är särskilt känslomässigt berörda av, och hyser stor medkänsla med Israel och Elizabeth. Vårt första barn, en pojke som hette Sean, dog under en hjärtoperation när han bara var tre veckor gammal. Det var en förkrossande förlust för oss. Vi undrade då om vi orkade leva vidare. Vi begravde honom i en smärtsamt liten grav i England. Femton år senare blev vår familj ombedd att flytta från vårt hem i Storbritannien för att tjäna i kyrkan på heltid, och vi lämnade den lilla graven bakom oss.

Vi förstår till en del vad Barlows gick igenom. Vår lille pojkes grav är mycket långt borta, men liksom familjen Barlow har vi orubblig tro på Jesu Kristi uppståndelse och vår familjs eviga natur genom det heliga beseglingsförbundet.

Alla har vi förfäder och andra nära och kära bortom graven som säger till oss: ”Lämna mig inte här.” Tack vare tempelförbunden behöver ingen lämnas kvar. Vi är uppmanade att älska dem, tjäna dem och hjälpa till att samla hem dem.

Det är därför vi har förrättningar. Det är därför vi har förbund. Det är därför vi bygger tempel. Det är därför vår himmelske Fader sände sin Son att bryta dödens band så att vi en dag kan fälla tårar av glädje vid de eviga återföreningarna med våra nära och kära som väntar oss i Faderns och Sonens närhet.

Vår himmelske Fader älskar oss – dig och mig. Må vi finna glädje och frid när vi håller våra förbund och förenar oss med Herren i hans härliga frälsningsverk.

Slutnoter

  1. Ora H. Barlow, The Israel Barlow Story and Mormon Mores (1968), s. 306; moderniserad stavning och interpunktion; se även Brent A. Barlow, ”Daddy, Do Not Leave Me Here”, Ensign, juli 2009, s. 34–36.

  2. Russell M. Nelson i Dale G. Renlund, generalkonferensen i okt. 2019 (Liahona, nov. 2019, s. 25).

  3. Jesus Kristus bad oss ta sakramentet”, Liahona, mars 2021, s. 7.

  4. Russell M. Nelson, ”Det eviga förbundet”, Liahona, okt. 2022, s. 6.