Gräv djupare i 1 Moseboken

Berättelsen om Jakob, Esau och ”soppan” kan lära oss en hel del.

Enligt 1 Moseboken 25:29–34 kom Esau hem hungrig efter en dags hårt arbete och bad om lite av ”soppan” som hans bror Jakob lagade. Jakob sa att han kunde byta linssoppan mot Esaus ”förstfödslorätt”, det vill säga det särskilda arv, ansvar och myndighet som Esau hade rätt till som Isaks förstfödde son.

Esau svarade i princip: ”Okej, jag är utsvulten. Vad spelar en förstfödslorätt för roll om man svälter?” Så de bytte. Genom att göra det visade Esau att hans förstfödslorätt inte hade något värde för honom.

Vi kanske saknar några av detaljerna i den här berättelsen (se Mose 1:23, 41; Trosartiklarna 1:8). Det är oklart varför Jakob inte ville dela med sig av sin mat till sin bror.

Poängen är att det inte var okej för Esau att byta bort sin förstfödslorätt mot en skål med soppa – eller mot något annat.

Du kan tänka på ”förstfödslorätt” på samma sätt som du tänker på ”redbarhet” eller ”heder”. Skulle du byta bort den mot några minuter av förnöjsamhet eller tillfredsställelse? Skulle du ge upp evigheten för tillfällig njutning?

Det låter löjligt att byta sitt arv mot soppa. Men sanningen är den att det vore löjligt att byta ut evig lycka mot något överhuvudtaget.

Herren lovade Abraham att han skulle bli ”far till många folk” (1 Moseboken 17:4). Saken är den att Abraham och hans hustru Sara aldrig hade fått barn och nu var båda mycket gamla.

Abraham gladdes över tanken att Sara skulle föda barn nu, men han var skeptisk. ”Ska det födas barn åt en man som är hundra år? Och ska Sara föda barn, hon som är nittio år?” frågade han (1 Moseboken 17:17).

Sara fick förstås ett barn – Isak, vars son Jakob (även känd som Israel) blev far till de tolv stammarna.

Herren ger ofta löften som verkar omöjliga för våra jordiska sinnen. Och ändå, när vi är trofasta, håller han dem alltid!

Bekymra dig inte över ”hur”. Överlåt det åt honom.

När Herren befallde Abraham att offra sin son Isak var det en symbol för Jesu Kristi försoning som skulle komma många år senare (se Jakob 4:5). Här är några särskilda saker att tänka på:

• Herren säger till Abraham att föra Isak till ”Moria land” (1 Moseboken 22:2), där Jerusalem senare byggdes och Frälsaren korsfästes.

• Isak bär veden till brännoffret (se 1 Moseboken 22:6), precis som Jesus skulle bära sitt eget kors (se Johannes 19:17).

• När Isak frågade var offerlammet var, sa Abraham: ”Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret” (1 Moseboken 22:8). På kort sikt gav Gud dem en bagge att offra i stället för Isak (se 1 Moseboken 22:13). I det långa loppet kom Jehova själv till jorden och offrades för vår skull.