Foton: Ashlee Larsen

Det är svårt att vara medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga här i Norge eftersom det finns så få medlemmar. Många människor är inte ett dugg religiösa. Det finns de som tror att om man har pengar så behöver man inte tro. Jag har många vänner som började dricka eller ta droger när de var unga. Det får mig förstås att känna mig annorlunda jämfört med andra. Men Guds Son kom till jorden för att hjälpa oss och visa oss en väg att följa.

Jesus Kristus är ett föredöme för oss, och det är meningen att vi ska återspegla honom och göra sådant som han skulle göra. Jag försöker hjälpa andra så mycket jag kan. Jag försöker alltid få andra att känna sig välkomna, särskilt i kyrkan. Jag försöker inkludera alla. Och jag ser att min himmelske Fader och Jesus Kristus alltid har välsignat mig.

Jag arbetar på en gård. Jag klipper gräset, hjälper till med korna, bygger staket, kör traktor, rensar ogräs och hjälper till med skörden. På våren beskär vi träd och planterar frön. På vintern hugger vi ved till uppvärmning.

När jag gör något nytt vill jag inte sabba det. Första gången jag satte mig i en traktor var jag lite rädd för att köra den eftersom det var så mycket som kunde gå fel. Jag körde runt potatisen och hällde jord på potatisplantan så att potatisen inte skulle bli grön och sjuk. Men att köra runt potatisen är också ett enkelt sätt att döda dem på – du kan köra över potatisen eller ploga upp dem. Innan jag började bad jag en tyst bön, och det gick bra.

Första året jag arbetade på gården höll jag fortfarande på att lära känna alla. Vi äter alltid lunch med min chefs mamma och pappa. Hon lagar all mat och alla kommer och äter, och de serverar också kaffe. De frågade mig: "Vill du ha kaffe?" Jag sa "nej" och de frågade: "Varför inte?" Jag sa: "Jo, för i min kyrka dricker vi inte kaffe." Och sedan började de liksom gräva och fråga mig om det. De hade inte hört talas om kyrkan. Så då fick jag möjlighet att berätta för dem vad jag tror på. Det var ett lite skrämmande ögonblick! Men jag tror att de respekterade mig mer efter det.