Vad är ”andliga gåvor” och hur fungerar de?

För att bättre förstå förhållandet mellan andliga gåvor och Frälsarens egenskaper är det lärorikt att studera de grundläggande sanningar som framställs i Moronis sista farväl (se Moroni 10). Moroni betonade fem viktiga saker:

1. Ett vittnesbörd om Mormons bok kommer genom den Helige Andens kraft.

2. Andens gåvor ges till de trofasta.

3. Tro åtföljs alltid av andliga gåvor.

4. Hans [Moronis] ord talar ur stoftet.

5. Vi ska komma till Kristus, bli fullkomnade i honom och därigenom heliggöra vår själ.

Lägg märke till att andliga gåvor är en förutsättning för och nödvändiga för att vi ska kunna komma till Frälsaren, välsignas med hans egenskaper och bli som han.

Andliga gåvor är välsignelser och förmågor som Gud ger sina barn genom den Helige Andens kraft. Alla som genom vederbörlig prästadömsmyndighet och handpåläggning tar emot den Helige Andens gåva är berättigade att ta emot andliga gåvor. Sådana gåvor är till ”nytta och välsignelse för dem som älskar Herren och försöker hålla hans bud.”

Själva namnet ”andliga gåvor” lär oss något viktigt. Alla sådana gåvor ges av Gud enligt hans vilja och tidsplan.

Herren avgör om och när vi får alla andliga gåvor och kristuslika egenskaper. Trots det bör vi göra allt vi kan för att önska och kvalificera oss för sådana gåvor. Vi förtjänar eller utvecklar inte de här gåvorna och egenskaperna av vår egen styrka.

Vi bör alltid komma ihåg att arbetet med att inbjuda alla att komma till Kristus är ett andligt arbete. Vårt mål är andlig förvandling – inte bara beteendeförbättring. Alla de värdefulla fördelarna med personlig disciplin och målsättning är i sig själva otillräckliga för att hjälpa oss ta emot Guds gåvor och Herren Jesu Kristi egenskaper.

Vi får andliga gåvor när Gud kan lita på att vi kan vara det vi behöver vara, göra det vi behöver göra och ledas av Anden till rätt plats i rätt tid så att om en eller flera gåvor ges verkar de genom oss för att välsigna andra människor.

Vi som enskilda har säkerligen nytta av andliga gåvor och kristuslika egenskaper. Men våra främsta önskningar bör vara inriktade på att tjäna Gud och hans barn och inte på vår egen tillväxt och utveckling.

För att på rätt sätt söka efter och välsignas med att ta emot andliga gåvor och kristuslika egenskaper krävs det att vi ”håller oss ur vägen” och ser bortom våra självcentrerade önskningar, bekymmer och personliga preferenser.

Vi är befallda att vända oss till Frälsaren i varje tanke – och att inte tvivla eller frukta. Därför bör vårt verk inriktas på honom och inte på oss själva. Vi bör värdesätta hans dyrbara gåvor mer än vi litar till vår egen förmåga. Vi bör ödmjukt erkänna hans ömma barmhärtighet och välsignelser mer än vi förlitar oss på våra egna talanger. Vi bör ihärdigt sträva efter att undvika den blindhet som kommer av att rikta våra ”blickar bortom målet”, som är Herren Jesus Kristus. Vi bör alltid minnas: ”Fader, ske din vilja, och äran vare din för evigt.”

När Nephi avslutade sin undervisning och sitt vittnesbörd om Kristi lära betonade han viktiga principer för hur man får den Helige Andens välsignelser och gåvor:

”Därför vet jag, mina älskade bröder, att om ni följer Sonen helhjärtat, utan hyckleri eller förställning inför Gud, men med ärligt uppsåt och omvänder er från era synder och vittnar för Fadern att ni är villiga att ta på er Kristi namn genom dopet – … se, då ska ni ta emot den Helige Anden.”

I den här versen innebär helhjärtat för mig både ett huvudsakligt fokus på Återlösaren och en villighet att ”frambära hela [vår] själ”, ja, allt vårt ”hjärta, all [vår] förmåga, allt [vårt] förstånd och all [vår] styrka” allteftersom vårt lärjungeskap växer sig starkare och vi strävar framåt på förbundsstigen.

Ärligt uppsåt tyder på redbarhet och uppriktighet i våra motiv, önskningar och handlingar.

Oliver Cowdery, som verkade som profeten Joseph Smiths främste skrivare under översättningen av Mormons bok, lärde sig något värdefullt om vikten av att både börja och fortsätta. Oliver ville ha gåvan att översätta.

Uppenbarligen sköt Oliver upp användandet av den andliga gåva han fått. Därför blev Oliver tillrättavisad om sin roll i översättningsarbetet.

”Det är för att du inte fortsatte som du började när du började översätta, som jag har tagit bort denna förmån ifrån dig.”

Det rättfärdiga utövandet av handlingsfriheten för att acceptera andliga ansvar och utlovade välsignelser kräver att vi var och en både börjar och fortsätter. Det är nödvändigt att börja men det räcker inte. Att börja kräver också att vi fortsätter handla i enlighet med läran och trofast strävar framåt.

För att ta emot andliga gåvor och kristuslika egenskaper krävs det både att man börjar och fortsätter.

Vår andliga pånyttfödelse och vårt framåtskridande längs förbundsstigen gör det möjligt för oss att bli helgade som nya skapelser i Kristus. I slutändan är det alltså vi som står i fokus för Guds verk.

Under jordelivet kan vi bli välsignade med och ta emot de nödvändiga egenskaperna i en kristuslik karaktär. Ja, det är möjligt för oss dödliga att i rättfärdighet sträva efter att få de andliga gåvor och egenskaper som gör att vi kan sträcka oss utåt för att älska, tjäna och välsigna andra.

Personlig värdighet är den absoluta och nödvändiga nyckeln som gör att vi kan ha den Helige Andens ständiga sällskap och ta emot alla andliga gåvor och kristuslika egenskaper.

Lägg märke till att jag använde ordet värdighet och inte fullkomlighet. Under jordelivet är vi nu och kommer alltid att vara ofullkomliga. Det är helt enkelt inte möjligt att uppnå rättfärdig fullkomlighet under jordelivet. Men vi kan och bör vara värdiga, förbättra oss, omvända oss och bli bättre.

Jag vittnar med glädje om att Jesus Kristus är den levande Gudens levande Son. Han är alla goda gåvors givare. Och jag vet att han har uppstått och att han lever.