Gömda skatter

Frälsaren sa till profeten Joseph Smith: ”Allting är andligt för mig, och jag har aldrig gett åt er någon lag som var timlig” (Läran och förbunden 29:34).

Timlig betyder något som har att göra med den fysiska världen. Är inte Visdomsordet en ”timlig” lag?

Även de ”timliga” lagarna är andliga av åtminstone två skäl:

1. Oavsett vilket bud man lyder kommer man närmare den Helige Anden. Man känner Guds närhet och hans kärlek mer. Det är helt klart andliga välsignelser!

2. Också de mest ”timliga” lagar har specifika andliga välsignelser knutna till sig. Visdomsordet utlovar till exempel fysisk hälsa (se Läran och förbunden 89:18, 20), men det lovar också att du ska ”finna visdom och stora skatter av kunskap, ja, fördolda skatter” (Läran och förbunden 89:19).

Vi förstår inte helt alla sätt som vår andliga hälsa kan påverka vår fysiska hälsa – och vice versa. I slutändan är alla bud andliga, inte bara för att Gud är andlig utan för att vi är det.

Om du verkar som missionär i dag har du alltid en kamrat och någonstans att bo. Var du än kallas finns kyrkan redan där. Du vet på förhand hur länge du förväntas tjäna.

Inget av det här gällde det återställda evangeliets första missionärer!

Männen som tackade ja till kallelser i början av 1830-talet reste ofta ensamma och utan särskilt mycket timligt stöd när de tog det nyligen återställda evangeliet till platser där ingen hade hört talas om det. Deras kallelser var på obestämd tid. I stort sett lät de så här: ”Gå ut och sprid evangeliet tills du hör något annat.”

Och kyrkan organiserades formellt först 1830 – varje missionär var också nyomvänd!

En mission har fortfarande sina utmaningar. Parley P. Pratt behövde till exempel aldrig oroa sig för internetrelaterade distraktioner. Men hela processen är mycket smidigare, säkrare och mer organiserad nu. Vi bör vara tacksamma för de där första missionärerna som lade grunden och gjorde det så mycket lättare för oss att ta evangeliet till varje nation.

Många berättelser i skrifterna är positiva exempel. De visar oss vad vi ska göra. Men några händelser i skrifterna är vad man kan kalla ”varnande berättelser” – exempel på vad man inte ska göra.

En av dem är den sorgliga berättelsen om James Covel, en präst som fick höra talas om evangeliet och sa att han skulle lyda alla befallningar som Herren gav honom genom profeten Joseph Smith.

Kapitel 39 i Läran och förbunden är precis det han bad om: en uppenbarelse till honom personligen som talade om för honom vad Herren ville att han skulle göra och vilka välsignelser han skulle få om han gjorde det (se Läran och förbunden 39:10–13).

Kapitel 40 är den nedslående epilogen: Han gjorde det inte. ”Han tog emot ordet med glädje, men genast frestade Satan honom och rädslan för förföljelser samt världsliga omsorger fick honom att förkasta ordet” (Läran och förbunden 40:2).

Broder Covel bröt förbundet som han hade ingått (se Läran och förbunden 40:3). Vi kan kanske sympatisera med honom – han ombads att fatta det mycket svåra beslutet att lämna den kyrka där han hade varit präst i 40 år! Men vi kan också lära oss av hans misstag.