Kraften är inom dem

Vilket fint tal av broder Webb. Och det är en så spännande tid i seminariet och institutet. Vi har det nya studiematerialet Livsförberedande lektioner. Vi har initiativet Innovativt institut. Det är allt fler inskrivna i seminariet; det är allt fler i institutet. Och jag tror att allt det vi gör hjälper till att bygga upp och göra våra lektioner och elevupplevelser anmärkningsvärda. Men jag håller med broder Webb – ett ytterligare mått av styrka följer på förbunden. Och när unga människor – ungdomar och unga vuxna – ingår och förnyar sina förbund finns det en styrka i vårt arbete som förstärker allt vi gör.

I dag vill jag prata lite om att fördjupa lärandet i våra klassrum. Som generalauktoritet utför jag regelbundet något som kallas en missionsresa, där vi granskar hur en mission fungerar, observerar missionsledarna och bedömer missionärernas kultur och anda.

På ett sådant besök hade jag en stark upplevelse när jag iakttog ett rådsmöte för missionens ledarskap, som bestod av missionärer med ledarskapsansvar i missionen. Dessa unga ledare var alla trofasta, men de brottades med ett beslut om huruvida de skulle låta några av de mindre erfarna missionärerna ta ansvar som missionspresidenten hade gett hela missionen. En av missionärerna uttryckte särskild oro för att de andra missionärerna helt enkelt inte kunde anförtros dessa höga förväntningar. Han tvivlade på att de andra var kapabla nog att kunna utföra uppgiften, och misstänkte att de saknade den andliga mognaden för att vara effektiva. För andra kändes det bara som för mycket arbete att involvera de mindre erfarna missionärerna, och de undrade om det inte helt enkelt skulle vara mer effektivt om ledarskapsgruppen tog ansvaret själva.

Jag måste le när jag såg på dessa unga missionärer som, när det gäller erfarenhet i kyrkan, egentligen inte hade så mycket mer än sina jämnåriga som gjorde dem så oroliga. Jag bad sedan ledarskapsgruppen att fundera på den möjlighet vår himmelske Fader ger alla sina barn att handla och växa och ta emot ansvar i evangeliet. Jag erkände att ur deras synvinkel verkade det antagligen vara stor skillnad mellan deras erfarenhet och kapacitet jämfört med resten av missionen. Jag bad dem sedan att tänka på hur det kan se ut ur Guds synvinkel när han ser ner på oss alla.

Skillnaden mellan missionens ledarskap och resten av missionen kanske knappt syns i jämförelse med Guds upphöjda ställning när han ser ner på oss alla. Ändå delegerar han ständigt viktiga ansvar och involverar så många av oss som biskopar, hjälpföreningspresidenter, äldstekvorumpresidenter och, ja, zonledare och utbildningsledare för systrar.

I Läran och förbunden läser vi: ”Sannerligen säger jag: Människorna ska verka med iver för en god sak och göra mycket av egen fri vilja och åstadkomma mycket rättfärdighet. För inom dem finns kraften varigenom de kan handla av sig själva. Och i den mån som människor gör gott ska de på intet sätt mista sin lön.”

I dag vill jag prata om den tillit som krävs för att lärare ska låta sina elever använda sin handlingsfrihet för att fördjupa lärandet och deras personliga omvändelse. Jag kommer att ofta citera Undervisa på Frälsarens sätt, ur delen som heter ”Uppmuntra till flitigt lärande”.

I Ether kapitel 3 vädjar Jareds bror till Herren: ”Vidrör därför dessa stenar, o Herre, med ditt finger och bered dem så att de kan lysa i mörkret. Och de ska lysa åt oss … så att vi kan ha ljus medan vi far över havet.” Jag har länge läst den här berättelsen och det här samtalet som en initiativhandling av Jareds bror, och det var det. Men ända tills nyligen hade jag inte insett den roll Herren spelade i att först uppmana Jareds bror att ta ansvar. Innan den här profeten i Mormons bok hittade stenarna som skulle kunna lysa var det Herren som uppmanade honom att ta ansvar, inte bara för konstruktionen av fartygen utan också för den potentiella lösningen, och upptäckten av lösningen, för att lysa upp farkosterna.

Innan Jareds bror föreslog en lösning var det Herren som frågade honom detta: ”Vad vill ni då att jag ska göra för er så att ni kan ha ljus när ni är uppslukade i havets djup?” Där var det, rakt framför mig. Jag hade aldrig insett det tidigare. Men innan Jareds bror vidtog den handling vi beundrar så mycket blev han uppmanad att handla, att ta ansvar för lösningen. Ja, Jareds bror tog initiativ, men Läromästaren hade ökat möjligheten och troligheten för att det skulle hända genom att uppmana honom att tänka, handla och hitta en lösning.

I Undervisa på Frälsarens sätt läser vi: ”Det var verkligen förunderligt att se Frälsaren gå på vattnet. Men det räckte inte för Petrus. Han ville göra det som Frälsaren gjorde, vara där han var och själv få samma upplevelse.” Med andra ord uppmuntrade Frälsaren sina lärjungar till flitigt lärande, precis som han gör med oss alla.

I dag ska jag prata om tre sätt att uppmuntra till flitigt lärande som de beskrivs i Undervisa på Frälsarens sätt. För det första, ”uppmana eleverna att förbereda sig för att lära”. För det andra, ”uppmuntra eleverna att dela med sig av de sanningar de lär sig”. Och för det tredje, ”uppmana eleverna att leva efter det de lär sig”.

När jag talar om vart och ett av dessa sätt att uppmuntra till flitigt lärande hoppas jag att vi kan göra två saker: För det första hoppas jag att vi kan se våra elever som Gud ser dem, inse att kraften finns i dem och att ur Guds synvinkel kan vi alla lära när vi får lika stora möjligheter att handla och använda vår handlingsfrihet. För det andra hoppas jag att ni reflekterar över hur ni kan uppmuntra till flitigt lärande med utgångspunkten att det finns områden som kan förbättras. Och jag ber att Anden ska kasta ljus över dessa möjligheter i er egen undervisning.

I Predika mitt evangelium läser vi: ”Att lära av en bra lärare är viktigt, men det är också viktigt för dig att ha meningsfulla lärupplevelser av dina egna skriftstudier.” Ett sätt för oss att uppmana våra elever att förbereda sig för att lära är att uppmana dem att studera skrifterna. Vi borde hjälpa våra elever att bli mindre beroende av klassrummet för sin personliga uppbyggelse allteftersom de lär sig att utveckla en direkt och personlig relation med Herren genom skrifterna. Förutom vår allmänna inbjudan att gå i seminariet eller institutet inbjuder vi också var och en av våra elever att läsa skrifterna och andra profetiska budskap. Detta är mest effektivt när det sker före en diskussion i klassrummet, eftersom förberedelsen fördjupar lärandet och förhöjer diskussionen i klassrummet eller online.

Det finns så många sätt att hjälpa eleverna att förbereda sig för att lära. Ett sätt jag använder är att avsluta varje lektion med en påminnelse om läsuppgiften för nästa lektion. När jag är i klassrummet gör jag oftast det genom att skriva läsuppgiften i övre högra hörnet på tavlan och nämna den i slutet av lektionen. Online kan det så klart göras i programmeringen av själva kursen. Andra sätt att uppmuntra till skriftstudier före lektionen kan vara att skicka påminnelser med e-post eller sms till eleverna före klassrumsdiskussionen. Man kan också förstärka framtida skriftstudier genom att uppmärksamma den förberedelse eleverna har gjort genom att be någon att berätta om något de lärde sig i sina skriftstudier eller delge en fråga de hoppas få svar på under lektionen den kvällen.

Förutom skriftstudier finns det andra sätt att uppmana eleverna att förbereda sig för att lära. Jag har sett effektiva lärare skicka reflektionsfrågor till sina elever innan klassdiskussionen. En annan effektiv förberedelseresurs är att selektivt be elever att förbereda sig före lektionen att undervisa om en av tankarna i lektionen eller delge en upplevelse som kan fördjupa de andras lärande. Detta kräver större ansträngningar av läraren, och det kräver ofta att man vet mycket mer om elevernas behov och erfarenheter, men det gör mycket stor skillnad i att fördjupa lärandeupplevelserna för hela klassen.

Jag ser alltid när lärarna har uppmanat eleverna att förbereda sig före lektionen eftersom dessa uppmaningar besvaras med ansträngning från elevens sida; diskussionen är djupare, mer meningsfull och har Anden i fullt mått. Jag ber er att fundera på hur ni kan uppmana eleverna att förbereda sig för att lära före en diskussion eller klassrumsaktivitet.

Nu kräver ju djupt lärande mer än att bara passivt lyssna. Vi behöver att våra elever blir mer aktiva och engagerade. Det kan ske när eleverna får dela det de lär sig med andra. Om du vet att du förväntas berätta om det du undervisas om så förbereder du dig annorlunda. Denna förväntning hjälper dig också att lyssna på ett annat sätt och vara mer aktiv i lyssnandet. Att formulera det du har lärt dig fördjupar naturligtvis insikterna och förtydligar vad en elev lär sig och upplever.

I Läran och förbunden förmanas vi: ”Utse bland er en lärare, och låt inte alla vara talesmän samtidigt utan låt en tala åt gången och låt alla lyssna till hans ord, så att när alla har talat, alla kan bli uppbyggda av varandra och så att alla kan få samma förmån.”

Naturligtvis har den tillsatta läraren oftast mer erfarenhet och har antagligen studerat materialet på en djupare nivå än de flesta eleverna. Men kommer ni ihåg den upplevelse jag berättade om i början av mitt tal om missionärerna som inte litade på att andra skulle ta ansvar för sin egen utveckling? När en lärare dominerar lärandeupplevelsen kanske han har en känsla av att han är en effektiv lärare eftersom hans budskap känns övertygande och ger gensvar i hans egna känslor. Men genom att inte engagera eleverna vet han troligen inte hur undervisningen faktiskt påverkar deras lärande. Dessutom berövar en enda källa till undervisning andra elever samma djupa möjlighet att dela med sig av det de lär sig.

Det finns många sätt att låta eleverna dela med sig av det de lär sig. Ett av det enklaste sätten att göra det är att ge dem tid att reflektera. Detta kan åstadkommas genom en lärandedagbok eller en reflektionsaktivitet som en del av diskussionen. Det kan också göras genom att introducera en liknelse, en livssituation eller en personlig tillämpning och sedan låta eleverna reflektera genom skriftlig observation innan de delar det med andra.

Ett annat sätt att låta alla få samma förmån i lärandeupplevelsen är att leda en diskussion med frågor som inbjuder eleverna att tänka och delge sina insikter. Jag brukade säga att om jag bara hade tre fängslande frågor skulle jag kunna undervisa i en timme. I min förberedelse för att undervisa tar jag fram frågor först genom att förankra mig i ämnet och lektionens lärandemål. Jag bestämmer vilka skriftställen, profetiska uttalanden eller personliga upplevelser som bäst kan leda till dessa lärandemål, sedan skriver jag och skriver om dussinet olika versioner av frågor jag känner skulle hjälpa eleverna att upptäcka sanningar om dessa lärandemål. Vissa av frågorna jag skriver är mer fängslande än andra, men andra är mer effektiva för att fördjupa frågorna för ämnet jag förankrat lektionen vid.

Det finns också sätt att göra frågorna och diskussionsmiljön mer effektiv. Om en eller två elever dominerar diskussionen är det inte annorlunda än att läraren dominerar undervisningen. När jag ställer frågor i en grupp väntar jag ofta en stund efter att jag ställt frågan innan jag ber eleverna att svara. Detta kan kännas obekvämt för en lärare som ofta vill få ögonblicklig respons, men att tillåta en stund av eftertanke åstadkommer åtminstone två saker. För det första ger det eleverna tid att reflektera. För det andra ger det läraren ytterligare tid att utöka gruppen som svarar på diskussionen. Kom ihåg att man inte måste be den person svara som först räckte upp handen. Jag har också upptäckt att när jag frågar eleverna i förväg det jag kanske frågar under lektionen hjälper det dem att förbereda sig, och det kan vara särskilt effektivt för elever som är blyga eller tror att deras kommentarer inte värdesätts. Kom också ihåg att när eleverna inbjuds att delta krävs det att lärandemiljön känns trygg på alla sätt. Att bygga på en elevs kommentar eller skicka ett meddelande efteråt är sätt att förstärka deltagandet och hjälpa eleverna känna att deras deltagande värdesattes.

Slutligen är det inte ens i de bästa gruppdiskussionerna möjligt för alla eller ens de flesta eleverna att delta inom ett begränsat tidsfönster. Jag tar ofta en av mina ankarfrågor och ber eleverna att berätta för varandra i par eller små grupper på sätt som gör att hela klassen har fått åtminstone ett tillfälle att dela med sig av sanningarna de lär sig till andra. När vi uppmuntrar eleverna att dela med sig av de sanningar de lär sig inbjuder vi dem att ta ansvar för sitt lärande.

Nephi lär oss att kraften i handlingsfrihet är att den låter oss verka av oss själva och inte påverkas. Är våra klassrum en omgivning där eleverna tillåts att handla och ta ansvar för sitt lärande, eller är de passiva miljöer där eleverna bara påverkas när de lyssnar i tystnad? Om någon besökte ditt klassrum den här veckan, skulle de se eleverna få möjlighet att engagera sig i lärandeprocessen? Det är svårt att uppmuntra till flitigt lärande om vi inte låter eleverna delge sina egna insikter, sin inspiration och formulera sanningar. Uppmuntra eleverna att dela med sig av de sanningar de lär sig och gör det till en del av klassrumsupplevelsen.

Äldste David A. Bednar har lärt: ”Uppmaningen till handling är viktig eftersom tro på Frälsaren är en princip för handling och kraft. Som en Herrens tjänare är min roll inte bara att sprida information. Om människor ska öka i tro på Jesus Kristus behöver de handla i samklang med Frälsarens lärdomar.”

Syftet med religiös utbildning inom Kyrkans utbildningsverksamhet är att ”undervisa om Jesu Kristi återställda evangelium på sätt som hjälper varje elev att bli en livslång lärjunge till Jesus Kristus som ingår och håller förbund, som älskar Gud och andra människor och som är kapabel, villig och fast besluten att samla Israel på båda sidor om slöjan”. Den sortens lärjungeskap sker inte om vår undervisning inte innefattar inbjudningar att bli något mer och leva efter det vi lär oss.

Följande stycke kommer direkt från Undervisa på Frälsarens sätt: ”Låt ’ert ljus lysa för människorna’. ’Älska era fiender.’ ’Be, och ni ska få.’ ’Gå in genom den trånga porten.’ [Matteus 5:16, 44; 7:7, 13] Några av de mest levande, minnesvärda uppmaningarna under Frälsarens hela jordiska verksamhet uttalades när han undervisade sina lärjungar på en bergssida med utsikt över Galileiska sjön. Frälsarens avsikt var att förändra liv, vilket klargjordes genom hans avslutande uppmaning: ’Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem liknar alltså en klok man som byggde sitt hus på klippan’ [Matteus 7:24, betoning tillagd].” Bjud in era elever att leva det de lär sig.

Som förberedelse för mitt tal har jag bett var och en av er att förbereda er genom att studera avsnittet ”Uppmuntra till flitigt lärande” i Undervisa på Frälsarens sätt. Eftersom vi inte är tillsammans på plats, och eftersom en del av er kanske ser detta enskilt, vill jag uppmuntra er att dela med er av era insikter angående följande frågor i era fortbildningsgrupper på plats eller online, som vi ber era fortbildningsledare att leda. Det kan till exempel vara:

• Varför är evangelielärande mer effektivt när det innefattar personligt handlande, förberedelse, delande och respons på personliga inbjudningar?

• Vilka uttalanden i skrifterna eller av profeter bekräftar det ni sett angående den föregående frågan?

• Och vad i dessa uttalanden ger gensvar hos er personligen?

Slutligen, betänk var och en av följande principer som vi har talat om och hur de kan uppmuntra till flitigt lärande hos era elever: ett, uppmuntra eleverna att dela med sig av de sanningar de lär sig; två, uppmana eleverna att förbereda sig för att lära och tre, uppmana eleverna att leva efter det de lär sig.

Min sista inbjudan är att fundera över hur ni kan stärka er egen undervisning på vart och ett av dessa tre områden.

• Hur kan jag mer konsekvent och mer effektivt inbjuda mina elever att förbereda sig före en lärandeupplevelse?

• Hur kan jag uppmuntra mina elever att dela med sig av det de lär sig och vara aktiva deltagare i klassen?

• Slutligen, vilka inbjudningar stärker mina elever och hjälper dem att leva efter det de lär sig?

Bröder och systrar, vi älskar er så mycket och vi har möjlighet att följa Frälsarens mönster för att uppmuntra till flitigt lärande. Lita på era elever. Det är det enda sättet för dem att bli de personer Herren behöver att de är. Vi sprider inte information, och vi inspirerar inte bara våra elever med en dynamisk personlighet och fängslande lektioner. Vi förbereder eleverna för att överleva andligen i en alltmer utmanande tid. Andlig överlevnad beror på förmågan att känna igen den Helige Andens ledning.

President Russell M. Nelson har sagt: ”I kommande dagar blir det inte möjligt att överleva andligt utan den Helige Andens ledande, tröstande och ständiga inflytande.”

När vi lär våra elever att lära flitigt genom att bli aktiva deltagare lär vi dem också hur man söker och tar emot vägledning från den Helige Anden. Det är dessa färdigheter som välsignar dem långt efter att de har lämnat våra klassrum. När ni strävar efter att inbjuda till det här flitiga lärandet lovar jag att ni får se underverk ske i era elevers liv. Kraften finns i dem, om det vittnar jag i Jesu Kristi namn, amen.