Förbereda och undervisa livsförberedande lektioner: Håll en lektion

Syster Katrina Hunt: Ok. I dag vill jag att ni bara ska diskutera med era bord vad som är en känslomässigt prövande situation som tonåringar går igenom. Okej, låt oss prata med varandra en stund.

KLASSEN: (Prat)

Syster Hunt: I era studiedagböcker vill jag att ni nu skriver ner en känslomässigt prövande situation som ni just nu går igenom.

Mitt hopp för dagen är att ni, när ni går härifrån, känner större tillit till att Frälsaren kan hjälpa er och kommer att hjälpa er genom de prövningar ni just nu går igenom, genom alla prövningar som kommer.

Okej. Så för att starta dagen: vem är det bästa föredömet i allting?

KLASSEN: Jesus Kristus.

Syster Hunt: Vad bra. Jag älskar det. Kan ni alla slå upp Jesaja kapitel 53? Och gå till verserna 3 till 5? Kan ni läsa det tyst för er själva? Och kan ni på den här lappen skriva ner en fras som ni lade särskilt märke till och gillade? På baksidan står ett citat från äldste Soares. Kan ni bara stryka under något ni lägger märke till, precis som ni gjorde i skrifterna?

Kan ni vid ert bort tänka på det här skriftstället, Jesaja 53:3–5, och citatet från äldste Soares? Och kan ni komma fram till en sanning som vi kan ta från bägge dessa gudagivna källor? Var så goda.

KLASSEN: (Prat)

Syster Hunt: Ok. Vill något av borden nämna något? Vilken sanning hittade ni?

Opia.

Opia: Den sanning jag hittade fanns i citatet. Där står det: Frälsaren ger oss ”lindring och tröst”. Det jag tycker om med det är att han vet vad vi går igenom, och han finns alltid där för oss. Och ibland tror vi att vi är helt ensamma, men om vi bara når ut till honom så svarar han oss alltid.

Syster Hunt: Älskar det. Frälsaren vet vad vi går igenom.

Och vad kan han göra åt det?

Opia: Han kan erbjuda oss någon som finns där för oss, någon som vi vet att vi alltid kan gå till, och ge oss sinnesfrid.

Syster Hunt: Jag älskar det. Och alldeles i början nämnde du också trösta oss, eller hur? Han kan ge oss frid och tröst.

Jag vet att den här sanningen som ni tog fram ur skrifterna och från äldste Soares är sann. I mitt eget liv har det funnits stunder när ingen annan möjligtvis kan ha vetat hur jag mådde. Men jag vet att Frälsaren visste och att han gav mig frid och tröst. Och vi ska pröva det här genom att visualisera.

Okej. Jag vill att ni alla blundar. Tänk på den känslomässigt prövande situationen som ni skrev om i er studiedagbok. Och jag ska bara ställa några frågor. Och jag vill att ni bara tänker på det. Efteråt, om några minuter, vill jag att ni öppnar ögonen och skriver ner några tankar och känslor. Okej?

Första frågan: Om Frälsaren var med dig, vad tror du att han skulle göra? Vad tror du att Frälsaren skulle göra medan du går igenom din känslomässigt prövande situation? Vad skulle du kunna tänka och känna?

En till fråga: Vad skulle han kunna säga till dig? Vad kan han tänkas be dig göra?

Och nästa: Hur skulle hans närvaro, kärlek och stöd hjälpa dig att hantera och övervinna din känslomässiga stress?

Vill ni öppna ögonen och skriva ner de tankar och känslor ni fick i era studiedagböcker?