Förbereda och undervisa livsförberedande lektioner: Diskussion med lärare

Broder Jason Willard: Broder Dyreng, tack för att du ger mig en chans att komma och träffa dina lärare. Så för en tid sedan introducerade broder Webb de här livsförberedande lektionerna. Vad var det första ni tänkte första gången ni hörde om de här livsförberedande lektionerna?

Syster Hunt.

Syster Hunt: Mina första tankar var överväldigande. Jag försöker undervisa om skrifterna och jag är ganska ny som lärare. Så tillägget livsförberedande lektioner fick mig att tänka: Kära nån! Vad mer kommer att krävas av mig nu?

Broder Willard: Jättebra. Vem mer blev överväldigad? Någon som vill erkänna? Ja. Tack, syster Hunt.

Broder Cavanaugh, vad kände du?

Broder Cavanaugh: Jag var liksom – det är liksom en berg-och-dalbana. Jag hörde liksom talas om dem och såg ämnena och gillade dem verkligen. Men när jag såg studieschemat utökas och fick veta hur ofta vi skulle undervisa om dem, blev jag nästan besviken. Jag älskar skrifterna. Jag ville bara undervisa om skrifterna och nu hade jag alla dessa livsförberedande lektioner. Men när vi fick veta mer om dem insåg jag att de innehöll mycket från skrifterna, och det är bara mer tillämpbara skrifter – som att undervisa om skrifterna på ett mer tillämpbart sätt. Men jag var på sätt och vis besviken först.

Broder Willard: Så vad har du känt sedan dess? Du har undervisat dem ett tag. Hur har det känts sedan den där första besvikelsen?

Broder Cavanaugh: Det har förändrats. Jag pratade med en elev om det för några veckor sedan och hon nämnde att hennes favoritlektioner i seminariet var de livsförberedande lektionerna, eftersom hon kände att skrifterna faktiskt blev mer tillämpbara för henne i livet.

Broder Willard: Jättebra. Och äldste Bednar lär att ibland undervisar vi i ordningsföljd, ibland undervisar vi tema- eller ämnesbaserat. Men vi kan fortfarande undervisa ur skrifterna. Det var riktigt bra, broder Cavanaugh. Tack.

Ja, syster Wheeler.

Syster Wheeler: Jag har några känslor kring det. En annan känsla var bara – det var inte en känsla så mycket som det bara var ”åh, ännu en förändring”. Det har varit många förändringar. Det här är mitt femte år som lärare, och det har bara varit förändring på förändring. Varje år blir det nya förändringar. Men samtidigt tyckte jag det var jättespännande att – alltså, ju mer jag läste om de här lektionerna, tänkte jag: De kommer att vara till riktigt stor hjälp för många av våra elever.

Broder Willard: Jättebra. Så du känner att det var en bra förändring?

Syster Wheeler: Jag känner faktiskt att det var en bra förändring, men den är fortfarande något som jag tänker att vi håller på att anpassa oss till.

Broder Willard: Bra. Det gläder mig att höra det. Tack. Vilka erfarenheter har ni av att hålla de här livsförberedande lektionerna?

Ja, syster Robbins.

Syster Robbins: Jag ser hela tiden temat att involvera Herren i sitt liv och i sitt lärande. Det spelar ingen roll vilken livsförberedande lektion det är. I grund och botten handlar det om hur vi kan involvera Herren i livet. Oavsett om det handlar om att sköta sin ekonomi eller att organisera eller prioritera – om vi kan undervisa eleverna om färdigheten att förlita sig på Herren tidigt i livet och involvera honom i sådant som är viktigt för dem, så blir det också viktigt för honom.

Broder Willard: Så härligt att höra. Så skulle du säga att de är kristuscentrerade, i din erfarenhet?

Syster Robbins: Ingredienserna är fortfarande där. Vi har kristuscentrerat, vi har elevcentrerat och vi har skriftbaserat. Så alla ingredienserna finns där. Så det är vår hemmaplan. Man känner sig bekväm eftersom man kan ingredienserna, och alla är fortfarande där.

Broder Willard: Tack för det. (till syster Robbins)

Broder Cyril. (till broder Cyril)

Broder Cyril: Som jag ser det kan man ge eleverna relevans tidigt i deras liv. Se på var och en av de livsförberedande lektionerna. Det är ett underbart sätt att kunna inse hur det är relevant att gå igenom och lära av dem. Bra sagt. Det stärkte faktiskt min egen tilltro till att kunna undervisa om, ni vet, att det finns relevans i allt som vi gör, vilket innefattar att det är kristuscentrerat och skriftbaserat.

Broder Willard: Jag älskar det. Så tanken att de här lektionerna fortfarande är vad vi alltid har gjort, men kanske ger oss den här ytterligare känslan av relevans för våra elever. Riktigt bra, broder Cyril, tack för det. Men låt oss då prata om er fortbildning.

Ni fick nyss lära er om tre färdigheter som gör livet lättare för er som lärare när ni förbereder de här livsförberedande lektionerna. Så det var fokus på lektionens syfte. Det var sanningen i fetstil som återfinns i Guds ord, och sedan en aktivitet där eleverna får visa vad de lärt sig. Så med tanke på de här tre sakerna, och nu när ni har övat lite, hur har er upplevelse varit? Vilken skillnad har ni sett i era klasser när ni använt de tre färdigheterna?

Ja, syster Wheeler.

Syster Wheeler: Jag försöker … jag märker att jag vill ägna mer tid åt förståelsen av det, och då blir det så att det finns mindre tid för dem att tillämpa det, att öva på det. Men när jag gör så här, försöker hjälpa dem att förstå snabbare, vad lektionens syfte är, och att sedan hitta sanningen i fetstil, så har vi mer tid för övning. Och så har de mer tid till att kunna öva under lektionen än vad jag kände att jag gav dem förut.

Broder Willard: Så om jag förstår det här rätt så lämnar du, som många av oss, inte så mycket tid kvar i slutet av lektionen till tillämpning, stämmer det?

Syster Wheeler: Ja.

Broder Willard: Och på det här sättet kan du göra en mer riktad insats i ditt sätt att skapa tid för varje elev att få en upplevelse och visa att de faktiskt kände eller lärde sig något eller vill göra något på ett annat sätt. Eller hur?

Syster Wheeler: Ja. Och så är eleverna mer delaktiga när de får mer tid på sig att öva på det.

Broder Willard: Tack. Det låter riktigt bra.

Broder Cyril: Jag tycker att sanningen i fetstil hjälper mig att lättare basera lektionen på skrifterna. Du vet, vi kan enkelt hjälpa dem att känna igen skrifterna genom hela lektionen. Och vi kan använda profeternas ord och väva in dem i den där sanningen i fetstil till en princip de kan lära sig den dagen. Det hjälper oss att vara effektiva när vi övar eftersom vi ägnar tid åt skrifterna och de levande profeternas ord.

Broder Willard: Så det broder Cavanaugh sa tidigare om att vara rädda att vi inte använder skrifterna lika mycket längre. Det är ett av våra bekymmer, att lärarna kanske känner att eftersom de undervisar om ett timligt ämne så använder de inte skrifterna i undervisningen om känslomässig motståndskraft.

Broder Cyril: Ja.

Broder Willard: Men vi kan se att de inte kan undervisa om känslomässig motståndskraft utan skrifterna och profeters ord. Eller hur? Så den där sanningen i fetstil är kittet som håller ihop det hela. Men tack för det, broder Cyril. Det var mycket bra sagt.

Varsågod, broder Alcala.

Broder Alcala: Ett av mina favoritcitat av äldste Packer är att studier av Kristi lära förändrar beteenden snabbare än vad studier av beteenden förändrar beteenden. Och jag tycker det är fascinerande – jag är en typ som gillar att läsa böcker om självförbättring, som älskar att lyssna på motivationstalare. Men även om de lär ut en del sanning har de inte hela sanningen.

Och i de här förberedelselektionerna håller vi lektioner som kan hjälpa dem i livet, där Jesus Kristus är med i bilden. Och tack vare det ökar deras chanser till framgång. De gör förändringar på ett snabbare sätt. De får uppleva fler välsignelser. Och jag tror – jag går på college. Så de här livsförberedande lektionerna har hjälpt mig mycket.

Och jag tror att bara genom att se hur de har hjälpt mig så är jag säker på att de kan vara till nytta och glädje för eleverna som vi undervisar.

Broder Willard: Härligt, broder Alcala. Så du har personligen haft nytta och glädje av att försöka hjälpa dina elever med de här livsförberedande lektionerna, eftersom de även är tillämpbara på en collegestudent. Eller hur?

Broder Alcala: Ja.

Broder Willard: Så bra. Tack för det. Hur är det med lektionens syfte? Hur är det med den där måltavlan? Har det varit till hjälp för någon i er strävan att fokusera era lektioner på och hjälpa eleverna att skjuta på den där måltavlan? Och på vilket sätt?

Broder Cavanaugh.

Broder Cavanaugh: En sak jag har upptäckt är att om jag börjar lektionen genom att skriva syftet på tavlan eller bara säga ”hörni, den här lektionen hjälper er med något” så kan några av eleverna i klassen som är lite mindre, som inte förstår skrifterna så lätt som andra, när syftet står där ger det dem liksom något att leta efter i skrifterna. Så de vet hur de läser den här versen och den ska hjälpa dem med det här. Så det är lättare för dem att förstå vad de läser och tillämpa det i livet. Det är i alla fall vad jag har sett i mitt klassrum. Jag vet inte om ni andra sett det i era.

Broder Willard: Har någon annan sett det? Just den hjälpen. Bara genom att sätta det där framme, broder Cavanaugh. Så bra sagt; när jag höll min livsförberedande lektion för några veckor sedan för att jag ville tillämpa det här, så var det just det jag fokuserade hela lektionen på – att kunna säga, att det finns en måltavla som vi skjuter mot, och sedan under lektionen så hjälpte det mig att se till att jag fortfarande siktade på måltavlan. Jag är så glad att du såg det. Tack för det.

Ja, broder Dyreng.

Broder Dyreng: Det ger oss en vision att hela tiden återvända till. Och vi vet att när vi har en vision och ger eleverna den visionen, så har vi en mycket större känsla av syfte i klassrummet, och det är mycket lättare att träffa måltavlan när man vet vad målet är.

Broder Willard: Ja. Så, broder Dyreng, låt mig fråga dig: Hur hade det varit om du bara hade undervisat om känslomässig motståndskraft utan den där måltavlan? Om du hade kommit till lektionen och bara undervisat om ett visst ämne?

Broder Dyreng: Jag föreställer mig en hel del fina diskussioner om många olika saker. Men vi missar kanske målet att fokusera på det som är viktigast – att koppla, som syster Robbins sa, allt som vi undervisar till Frälsaren Jesus Kristus. Genom att koppla vår undervisning till skrifterna och profeternas ord, och ha det där syftet, förankras vi i det och låter de där sakerna hända i stället för att bara ha en fin diskussion med eleverna om ett ämne.

Broder Willard: Ja. Har ni känt att de här livsförberedande lektionerna kan leda till en fin diskussion?

Om allt vi har är en fin diskussion hjälper vi dem inte att bli djupare omvända till Jesus Kristus. Vi hjälper dem inte att kvalificera sig för templets välsignelser. Vi hjälper dem inte att förbereda sig och sina familjer och andra för evigt liv med sin Fader i himlen. Så vi måste se till att hålla oss förankrade i Guds ord, så att de här sanningarna i fetstil inte bara är något fint som står skrivet på en sida, för de är kraftfulla sanningar från vår himmelske Fader som återfinns i hans ord, och se till att vi tydligt siktar på det målet så att allt vi gör under lektionen återkommer till det.

Och sedan, som syster Wheeler sa, kan vi gå vidare till lärandeaktiviteten i slutet för att ge var och en av eleverna den möjligheten. Du sa det så bra. Några andra tankar om de tre färdigheterna?

Syster Wheeler.

Syster Wheeler: Bara en praktisk tanke. Ibland går det inte som vi tänkt oss och vi har kanske inte så mycket tid kvar som vi trodde. Vi vet att vi förbereder mer än vad vi har tid till. Så jag känner att det här syftet hjälper mig att veta vad jag kan gallra bort från min lektion och fortfarande få det vi behöver för att kunna förstå syftet.

Broder Willard: Det är så bra. Det hjälper dig nästan att sätta takten under lektionen. För tidigare sa du att tillämpningen, den lämnar vi ibland för lite tid för. Men nu med syftet, sanningen i fetstil och aktiviteten kan vi ha koll på tempot när vi håller lektionen och se till att de viktigaste sakerna kommer med eller fångas upp av eleverna, i stället för att vi viker av eller pratar om de senaste böckerna om känslomässig motståndskraft eller ekonomi och budget.

Syster Wheeler: Och man kan göra det på kortare tid om det behövs och fortfarande vittna om den sanningen.

Broder Willard: Å, det är så bra. Ja. Så det förkortar, kondenserar och effektiviserar lektionen. Men det är fortfarande kraftfullt. Det är jättebra. Två tankar till.

Syster Hunt.

Syster Hunt: Jag skulle säga att för mig är det lättare att förbereda de här lektionerna när jag har syftet, sanningen i fetstil och övningen. För ofta, som du sa, hade vi kunnat dra iväg åt en miljon olika håll om vi inte hade haft ett syfte. Och så hade jag kunnat vända mig till alla de här olika böckerna. Men eftersom jag har det här syftet och har skriftställen och sanningen i fetstil blir förberedelserna lättare för mig. Jag kan säga, okej, vi ska göra det här, det här och det här. Och det känns som att eleverna fyller i resten och det har funkat utmärkt.

Broder Willard: Tack för det. (till syster Hunt)

Broder Alcala. (till broder Alcala)

Broder Alcala: För nästan ett och ett halvt år sedan lovade president Nelson på generalkonferensen att vi i den sista tiden kommer att få se de största manifestationerna av Frälsarens makt. Och jag tror att de här livsförberedande lektionerna hjälper oss att känna igen de sanningar som ger oss ögon till att se hans hand tydligare och se hans kraft.

Och den sanningen i sig ger oss visionen av att, ja, Jesus Kristus stärkte inte bara Nephi, han kan stärka mig. Jesus Kristus undervisade inte bara Nephi om hur man bygger en båt, han kan lära mig att bygga mitt liv på honom. Han hjälpte inte bara jarediterna eller nephiterna att ha framgång, utan han kan också hjälpa mig med min ekonomi.

Så jag tror att fokuset på de här livsförberedande lektionerna hjälper oss att förstå att sanning aldrig förändras. Och att Jesus Kristus är densamme igår, i dag och för evigt.

Broder Willard: Broder Alcala, tror du att de här livsförberedande lektionerna kan vara ett uttryck för en av de här stora manifestationerna av Herrens makt i den sista tiden?

Broder Alcala: Ja, eftersom jag har sett det i mitt liv.

Broder Willard: Det har jag med. Tack för att du delade det vittnesbördet med oss. Vår sista fråga i dag är då: vilka råd skulle ni ge till lärare runt om i världen som precis ska börja med de här livsförberedande lektionerna? Ni har erfarenhet av de här lektionerna nu. Vad skulle ni säga till lärarna runt om i världen?

Varsågod, broder Simmons.

Broder Simmons: Jag skulle säga att sanningar som efterlevs är sanningar som både läraren och eleverna har lärt sig. Så läraren behöver leva efter dem. Ni vet, man vill – undervisningen blir mer kraftfull om man lever som man lär. Om man sedan kan hjälpa sina elever att leva som de blir lärda så är det kraftfullt.

Broder Willard: Wow. Så om jag förstår dig rätt så kommer det faktum att vi faktiskt efterlever de här lektionerna, lever efter principerna i fråga, att ge oss större kraft när vi undervisar eleverna?

Broder Simmons: Ja. Jag upplevde något när jag förberedde mig för att hålla en lektion om andligt oberoende och jag bara: jag är inte särskilt andligt oberoende. Och jag började jobba på det, och det fanns en sak som jag ändrade i mitt liv för att hjälpa mig att bli mer andligt oberoende. Jag jobbar fortfarande på det. Och jag tror att det hjälpte mig att undervisa med större kraft.

Broder Willard: Det är verkligen coolt. Tack för det. Verkligen.

Ja, syster Robbins.

Syster Robbins: Studiematerialet är så bra att en av de saker jag tycker bäst om är att leta efter frågorna, leta efter frågorna i lektionen. Och ibland kan jag visa upp dem ordagrant eller bara ställa frågorna till eleverna och det leder till samtal som för oss tillbaka till syftet, tillbaka till sanningen. Så studiematerialet har verkligen underlättat för oss att ställa bra frågor till eleverna så att de kan leva efter sanningen. Och därför gillar jag verkligen dessa frågor. Så mitt råd skulle vara, titta på de här frågorna och använd dem.

Broder Willard: Så vi har de här tre hållpunkterna i lektionen. Men vi har också frågor som genomgående dyker upp. Och du har upptäckt att de frågorna verkligen är till hjälp?

Syster Robbins: De är verkligen till hjälp.

Broder Willard: Tack för det.

Broder Cyril: Jag tänker att för en ny lärare, en del av de här livsförberedande lektionerna, ni vet, man behöver inte vara kompetent eller man behöver inte vara jättebra på dem. Man behöver bara, som syster Robbins sa, hålla sig till studiematerialet och vittna om Frälsaren, så ordnar det sig. Man behöver inte vara expert på känslor – psykisk hälsa – och man behöver inte veta allt om ångesthantering. Håll er till studiematerialet. Ungdomarna får veta vad de behöver veta för att förlita sig på Frälsaren för att övervinna svårigheter de genomgår.

Broder Willard: Broder Cyril, jag är glad att du sa det, för det finns många lärare som känner sig överväldigade – som syster Hunt sa i början – och de känner att de måste vara experter eller så kan de inte undervisa om det. Men jag gillar det som broder Simmons sa: Om vi bara försöker efterleva de här principerna i livet så vittnar den Helige Anden genom oss till våra elever och välsignar många generationer. Eftersom vi försöker följa det här fina studiematerialet och göra nytta i deras liv som amatörer och inte som professionella lärare.

Broder Cyril: Ja. Jag tror det är bra för ungdomarna att veta att man inte är expert. Man pekar dem mot Frälsaren för han är experten.

Broder Willard: Det är han som är experten! Åh, broder Cyril, jag gillar det. Tack för att du sa det. Något annat ni skulle vilja säga till våra lärare runt om i världen?

Syster Wheeler.

Syster Wheeler: Jag tror att om man – en del av dem känner, hur ska det här kunna bli kristuscentrerat? Ni vet, som det här med att planera ekonomin. Och jag tror att man alltid kan återknyta till frälsningsplanen och komma ihåg att syftet är att vi ska bli som vår himmelske Fader, att få ett liv som hans, och bara fråga sig själv: hur bidrar det här till att uppfylla det syftet?

Broder Willard: Å, wow.

Syster Wheeler: Det gör det extremt kristuscentrerat.

Broder Willard: Jättebra. Så inte bara fokuserat på Jesus Kristus, utan på frälsningsplanen i vilken han står i fokus. Och sedan se hur det hjälper våra elever att utvecklas mot att bli som vår himmelske Fader. Det är jättebra. Tack, syster Wheeler.

Broder Dyreng.

Brother Dyreng: Mitt råd skulle vara att bara kasta sig in i det, ha tro. Kasta sig in i det och göra det som krävs. Och jag har lagt märke till att när jag övat på de här färdigheterna har det hjälpt mig att skifta fokus i mina förberedelser från ”vad ska jag göra” till: ”Vad ska jag hjälpa mina elever att göra för att bli mer omvända till Frälsaren?” Och just den förändringen har gjort en enorm skillnad. Och den har varit till stor välsignelse när jag har undervisat och pratat med eleverna.

Broder Willard: Så, broder Dyreng, i din fortbildning för en tid sedan lovade du dina lärare något. Har du sett att det fått önskat resultat i deras klasser och i din egen klass?

Broder Dyreng: Absolut. I och med att vi har möjlighet att se varandra undervisa och att själva hålla de här lektionerna, upprepar jag det som broder Alcala sa när han citerade president Nelson, att de här underverken syns, att elevernas vittnesbörd stärks på alla möjliga områden i livet, och att allt leds tillbaka till Frälsaren Jesus Kristus. Det har varit en oerhört enorm välsignelse.

Broder Willard: Tack.

Broder Dyreng: Varsågod.

Broder Willard: Tack till er var och en för er undervisning. Tack för att ni älskar Guds barn tillräckligt mycket för att vilja berika deras liv. Ni gör skillnad. Jag vill också tacka våra lärare överallt i världen, var och en av dem, för allt det goda de gör. Ni arbetar så flitigt på att göra gott för det uppväxande släktet. Vi älskar er. Det här är inte alltid lätt. Vi vill att ni ska veta att inga ansträngningar är förgäves. Inget ni gör i klassrummet för att hjälpa Guds barn är någonsin förgäves. Tack för det. När ni tänker på titeln ”livsförberedande lektion”, tänk er det här som en titel för livsförberedande lektioner: Tänk om vi lade till ett ord, så att det blev ”evigt livsförberedande lektion”? Minns ni att president J. Reuben Clark för många år sedan lärde oss att inte bara tiden utan också evigheten är vårt område.

Dessa temabaserade lektioner är viktiga, men elevernas eviga liv är av mycket stor betydelse och evigheten kan bara förverkligas genom Guds Son, Jesus Kristus. Jag vet att han lever. Jag vet att han älskar er och era elever mer än ord någonsin kan uttrycka. Han hjälper oss. Han hjälper dig. Jag vet det. I Jesu Kristi namn, amen.