Från UV: Aktuellt
Mina svårigheter med spanskan lärde mig att lita på Herren
Vår himmelske Fader kan hjälpa oss att bli kapabla, ha självförtroende och fyllas av glädje under vår resa i jordelivet.
För två år sedan kom jag hem från min mission. Jag hade verkat som spansktalande missionär utan några tidigare erfarenheter av spanska utöver några räkneord och hälsningsfraser. Jag minns fortfarande hur jag efter bara några månader som missionär uttryckte min frustration för min missionspresident över att jag fortfarande hade problem med språket.
Varför välsignade inte min himmelske Fader mig med förmågan att tala flytande så att jag kunde tjäna hans barn bättre? Det var ju säkert det han ville.
Det jag inte insåg då var att min mission inte gick ut på att jag skulle bli ett fullkomligt redskap över en natt. Den gick ut på att jag skulle lära mig tre principer som jag behövde för att kunna tjäna min himmelske Fader under resten av mitt liv.
Vi skördar vad vi sår
Skrifterna beskriver en princip som ibland kallas skördelagen: ”Det människan sår ska hon också skörda” (Galaterbrevet 6:7).
Gud är intresserad av vår process att bli mer som han. Liksom ett frö måste sås, vattnas och vårdas tålmodigt innan det bär frukt, är oberoende något som odlas och utvecklas gradvis.
När jag ser tillbaka ser jag att mina svårigheter med spanskan lärde mig om daglig omvändelse, målsättning och uthållighet. Med tiden växte min förmåga att kommunicera mycket mer än vad jag först hade trott var möjligt.
Vänd dig utåt
Ibland tror vi att oberoende innebär att göra saker på egen hand. Min mission lärde mig att det är precis tvärtom.
Under min mission växte mina relationer på underbara sätt när jag lät andra hjälpa mig. Men ingen relation växte mer än den till min Fader i himlen. Att lära mig att luta mig mot och lita på honom har varit till nytta för mig på många sätt.
En söndag blev jag tvungen att hålla en lektion på spanska. Jag var så rädd att göra bort mig och blev frustrerad över att inte kunna tala så flytande som jag skulle ha velat. När det sedan var min kamrats tur att tala kände jag Anden påminna mig: ”Logan, den här lektionen handlar inte om dig. Den handlar om att älska och undervisa andra. Glöm dig själv och börja jobba.”
När jag i stället riktade min uppmärksamhet utåt började orden flöda. Anden var med mig – inte för att jag plötsligt var en perfekt lärare utan för att jag flyttade mitt fokus från mig själv till dem jag älskade och tjänade.
Tillit till trädgårdsmästaren
Ibland har jag frågat mig själv: ”Men om Gud vill att vi ska utöva vår handlingsfrihet genom att sätta upp mål och göra planer, varför verkar det då som om mina planer omintetgörs?”
I sådana stunder tänker jag gärna på något som president Hugh B. Brown (1883–1975) en gång berättade, om när han beskar en vinbärsbuske.
Han föreställde sig att busken sa: ”Jag växte ju så vackert …och nu har du klippt ner mig.”
Låter det bekant?
President Browns enkla svar till busken var: ”Jag är trädgårdsmästaren här, och jag vet vad jag vill att du ska bli … En dag när du är full av bär kommer du att tänka tillbaka och säga: ’Tack, trädgårdsmästare, för att du klippte ner mig, för att du älskade mig tillräckligt för att såra mig.’”
Jag har haft sådana stunder – när de mål och planer som kändes så bra och rättfärdiga plötsligt rasade samman. I de stunderna har jag lärt mig att lita på att Gud är trädgårdsmästaren i mitt liv. Han ser min potential även när jag inte gör det. Hans ”beskärning” är alltid en kärleksgärning.
Det ger mig tröst att veta att min kärleksfulle Fader i himlen leder mig mot något större än vad jag just nu kan föreställa mig.
Oberoende leder till tillväxt
Profeten Lehi lärde att ”människorna är till för att de ska kunna ha glädje” (2 Nephi 2:25). Att bli oberoende kräver tro, arbete och tålamod, men det är så värt det.
När vi sätter mål, gör planer, handlar ”av egen fri vilja” (Läran och förbunden 58:27) och litar på Gud tillräckligt för att låta honom ändra på de här planerna när så behövs, växer vi till de personer han har avsett oss att bli.
Jag är så tacksam för det jag lärde mig under min mission, särskilt vad gällde att lära mig ett nytt språk. Även om jag fortfarande aktivt väntar på Herren i andra aspekter av mitt liv, vet jag att jag kan lita på honom.
Var du än befinner dig på din resa mot oberoende ska du komma ihåg att Herren inte förväntar sig att du ska göra allting själv. Inbjud Herren i processen. Luta dig mot de människor han placerar runt dig. Och ha tålamod med dig själv.
Med tiden kommer du att se tillbaka och se att din tillit till honom har lett till att allt du har kämpat med – allt du har fått vänta på och alla oväntade förändringar – har stärkt dina förmågor och gjort dig mer godhjärtad och full av glädje.