Ta emot den oväntade Messias med glädje

Med tiden ebbade hyllningarna och jublet ut, som så ofta händer i livet. Folkmassorna skingrades. Folk gick tillbaka till sina vanliga dagliga aktiviteter.

Samtidigt tog Jesus del av en stillsam sista måltid med sina apostlar. Han undervisade dem, uppmuntrade dem och bad för dem. Han gav dem sakramentets förrättning, som skulle hjälpa dem att minnas honom.

Sedan gick han till en trädgård som kallades Getsemane, och där – helt ensam – tog han på sig världens synder. Han har ”trampat vinpressen själv” och ingen var med honom (Jesaja 63:3).

När påföljande dag var över hängde Jesus på ett kors mellan två simpla brottslingar och genomled en grym och förödmjukande avrättning. I stället för att hyllas blev han nu hånad. ”Han är Israels kung!”, sa folket. ”Nu får han komma ner från korset, så ska vi tro på honom” (Matteus 27:42).

En del åskådare måste ha varit uppriktigt förbryllade. Var inte det här samme man som orsakade all denna uppståndelse för några dagar sedan? Var det inte meningen att han skulle vara vår befriare? Hur kan han rädda oss om han inte ens kan rädda sig själv?

Med facit i hand kan vi tydligt se att människor hade felaktiga förväntningar på Jesu verkliga mission.

Har vi inte alla upplevt tillfälliga glapp mellan det vi förväntar oss i livet och det som faktiskt händer? Är inte oväntade överraskningar en del av våra liv?

Jesu Kristi evangelium är ett evangelium av höga ideal.

Men det borde inte komma som en överraskning att de inte alltid rimmar med verkligheten i jordelivets röriga vardag.

I en fullkomlig värld skulle alla alltid hålla Guds bud. I en fullkomlig värld skulle vi alla känna oss välsignade och lyckliga, och alla trofasta medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga skulle ha starka, meningsfulla äktenskap och familjer.

Men faktum är att en del av oss drabbas av mycket komplexa, överväldigande utmaningar som gör att de här välsignelserna nästan verkar vara utom räckhåll.

Så vad gör vi när evangeliets vackra, universella och eviga ideal kolliderar med livets smärtsamma, personliga och jordiska verklighet?

Det finns åtminstone två saker du bör komma ihåg:

Ge inte upp i din strävan efter idealet.

Bortse inte från verkligheten.

Det är inte lätt för vårt jordiska förstånd och våra jordiska känslor att hålla fast vid två grundtankar som verkar motsäga varandra.

Så för att åtgärda glappet i vårt förstånd kan vi snabbt dra slutsatser: ”Om jag lider måste jag ha gjort något fel.” Eller: ”Om jag inte får välsignelserna jag hoppats på, är löftena kanske inte verkliga.”

Men det finns kanske ett annat sätt att se på saker och ting. Sa inte Herren: ”Liksom himlen är högre än jorden, så är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar” (Jesaja 55:8–9)?

Har du någon gång lagt märke till hur annorlunda saker ser ut från högre höjder? Är det inte förunderligt hur smått allt ser ut när du når toppen och tittar ner på dalen igen?

Gud inbjuder oss att följa hans väg till ett högre och heligare perspektiv. Du kommer att se på världen och dess utmaningar med andra ögon – du kommer att se saker och ting mot bakgrund av hela skapelsen och frälsningsplanen.

Mina kära vänner, ni befinner er i en tid i ert liv då viktiga beslut måste fattas: betydelsefulla beslut om utbildning och yrke, vem ni ska gifta er med och när ni ska bilda familj. För alla dessa val behövs himlens välsignelser och den Helige Andens vägledning. Och den finns där. Den är tillgänglig. Följ mönstret som Herren gav Oliver Cowdery: ”Du måste utforska det i ditt eget sinne. Sedan … fråga [Gud] om det är rätt” (Läran och förbunden 9:8).

Du har en hjärna och ett hjärta. Och du kommer att veta.

Så be din himmelske Fader om välsignelser och vägledning. Berätta för honom om dina förhoppningar, drömmar och önskningar. Men när du gör det, se då till att du inte försöker få honom att se saker och ting på ditt sätt. Be honom att öppna dina ögon så att du kan se saker och ting på hans sätt. Det är då svaren börjar flöda in. Det är då du bestiger berget och börjar se saker och ting ur ett högre perspektiv – vår himmelske Faders perspektiv.

Du kommer att se att mycket som verkade så stort och överväldigande i själva verket är mycket mindre och inte så hotfullt längre.

Samtidigt upptäcker du den eviga betydelsen av vissa saker som verkade små i dina jordiska ögon.

I våra böner följer vi Frälsarens exempel för oss i Getsemane trädgård när han bad: ”Far! … ske inte min vilja utan din” (Lukas 22:42).

Du kommer att få svar på dina böner. Jag vittnar om det. Kanske inte på ditt sätt, men definitivt på hans sätt. Ibland kommer de genom ett skriftställe, en helig känsla eller genom ord från någon du har förtroende för − men de kommer.

Herren känner dig verkligen. Han ser vad som rör sig inom dig. Han vet vad du heter. De här stunderna kan för dig vara som den heliga, fridfulla stunden en vacker vårmorgon utanför en tom grav då en ung kvinna grät och den uppståndne Jesus kallade henne vid namn (se Johannes 20:16).

Kan du känna hur Jesus med sin milda röst kallar dig vid namn? Kom ihåg att Frälsaren vet vad du heter. Han älskar dig.

På palmsöndagen drog Jesu segerrika intåg i Jerusalem till sig en folkmassa. Det var ett underbart och spännande ögonblick. Men ännu viktigare var det som Jesus gjorde efter sitt intåg i Jerusalem – även om mycket av det gjordes tyst, enskilt, till och med obemärkt för de flesta.

Det var kanske inte vad folket förväntade sig av Messias. Men det var vad Gud hade lovat. Och det var vad människorna – mänskligheten, du och jag – behövde. Det var den himmelska gåva och det försoningsoffer som hela mänskligheten, alla Guds barn, behövde.

”Se”, sa profeten Sakarja, ”din kung kommer till dig” (Sakarja 9:9).

Liksom Kristus segerrikt inträdde i Jerusalem träder den milde Kristus in i just ditt liv om du tar emot honom.