Från UV: Aktuellt
Så tog min relation med Gud mig från en svår barndom till att spela rollen som Kristus
Mina svårigheter hjälpte mig se att en djup relation med Frälsaren kan ge hopp i vilka omständigheter som helst.
Efter mina föräldrars skilsmässa flyttade jag, fyra år gammal, med min mamma tvärs över landet. Vi hade inga resurser och inga pengar. Under några månader var vi till och med hemlösa.
Men mamma undervisade mig alltid om Frälsaren. Hon hade vuxit upp som kristen och ville att jag också skulle tro på Jesus Kristus.
Det jag lärde mig om Jesus Kristus gav mig hopp om att allt på något sätt skulle ordna sig.
Jag fann tröst genom bön
När vi bodde i ett härbärge för hemlösa kom vi i kontakt med Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag älskade evangeliet. Även om vi fortfarande hade det kämpigt under åren som följde, blev mina bördor lättare ju mer jag fokuserade på att bygga upp min relation med Gud.
Jag hade ingen kontakt med min pappa, och eftersom mamma kämpade med obehandlade psykiska sjukdomar fanns det ofta vrede hemma.
Jag kunde inte kontrollera mina svårigheter, men jag kunde alltid finna en tillflykt i min relation med Gud och Jesus Kristus. Det var ett område som ingenting i världen kunde invadera. De tysta stunderna med bön, skriftläsning och dagboksskrivande betydde så mycket för mig, och när det blev riktigt svårt hemma drog jag mig undan till naturens stillhet.
Som äldste Sandino Roman i de sjuttios kvorum har sagt:
”Be till din himmelske Fader som om det var första gången. Uttryck din kärlek och tacksamhet för hans välsignelser …
Om du är uppriktig och ödmjuk kommer du att höra hans svar och påbörja en personlig och bestående relation med din himmelske Fader och Jesus Kristus.”
Under mina stunder med Gud kunde jag se glimtar av hans hand i mitt liv, och det var källan till mitt hopp. När min relation med mamma ibland var smärtsam och min framtid såg dyster ut, brukade jag be Gud om hjälp, och Anden lugnade mig.
Jag tänkte på vad Frälsaren har gjort för mig
Denna gudomliga relation blev en drivkraft i mitt liv, även i min roll som skådespelare. När jag var 12 år kände jag mig manad att försöka få rollen som den unge Jesus i bibelvideorna. Mer än något annat ville jag skildra den Frälsare jag älskade. Iklädd mammas rosa badrock filmade jag provspelningen med en trasig digitalkamera och skickade in den.
Jag fick inte rollen jag ville ha, men jag gav aldrig upp hoppet om att ändå kunna tjäna Herren genom skådespeleri. Jag var tacksam för de mindre roller jag fick i andra projekt i kyrkan. Så småningom provspelade jag för en roll som Frälsaren igen – den här gången som ung vuxen för kyrkans påskkampanj ”Större kärlek”.
När jag fastade och förberedde mig andligen för provspelningen tänkte jag på allt som Frälsaren har gjort för mig. Jag gjorde mitt bästa för att gestalta Frälsaren så som han alltid har varit för mig, med fokus på den glädje, kärlek, frid och osjälviskhet som jag vet att han så fullkomligt ger uttryck för.
Och jag fick rollen. Cirkeln slöts när jag tänkte på hur jag hade känt mig manad att provspela för den där andra rollen när jag var yngre. Jag kunde se hur min himmelske Fader brydde sig om varje liten del av mitt liv, och alltid ledde mig framåt.
Min relation med Frälsaren påverkade min framställning av honom – eftersom jag känner honom. Han längtar efter att skänka frid och läkedom till dem som lider och behöver hans ljus.
Jag visste att min framställning av Frälsaren inte alls handlade om mig. Jag hjälpte andra att se och lära känna Jesus Kristus på ett sätt som jag hoppas tänder deras tro på och hopp om honom, Fridsfursten.
Ett fullkomligt klart hopp
Livets utmaningar kan få dig att tappa hoppet och känna att ditt högre syfte är utom räckhåll. Men om du minns din gudomliga identitet och relation med Kristus kan alla interaktioner med andra, alla projekt du arbetar på och alla steg du tar föra dig närmare Frälsaren.
Även om oddsen är emot dig kan du finna glädje, mening och vägledning i alla omständigheter genom att hålla dig nära din himmelske Fader och Jesus Kristus. Du kan ha ett ”fullkomligt klart hopp” (2 Nephi 31:20). De älskar dig fullkomligt. Och de finns vid din sida.
Det är så min himmelske Fader och Jesus Kristus alltid har ställt upp för mig. Och jag vet att tack vare dem kommer saker och ting verkligen att ordna sig.