För mödrar till små barn
När det inte känns så ”underbart” att vara mamma
Moderskapet kan vara en blandning av glädje och utmaningar.
Som förstagångsmamma med en ny bebis var jag utmattad. Jag hade varit uppe hela natten med min nyfödda och vi hade nätt och jämnt tagit oss till kyrkan. Efter mötet tog en fin äldre kvinna tag i min arm och sa: ”Visst är det underbart att vara mamma?”
Jag kände mig för frustrerad för att svara. Jag hade velat bli mamma i hela mitt liv, och även om jag kan erkänna att det finns så många underbara aspekter av moderskapet, kändes det inte så ”underbart” just då.
Jag började känna skuldkänsor när tankar och oro efter förlossningen började smyga sig in i mitt sinne. Tänk om jag inte ville vara mamma trots allt? Tiden direkt efter förlossningen kände jag inte den här ständiga ”förundran” som andra mammor gav uttryck för. Mitt hjärta värkte också för kvinnor som längtade efter att bli mammor, och jag kände mig självisk för att jag inte älskade varje minut av att vara mamma.
Gjorde det mig till en dålig mamma? Var jag den enda som kände så?
Jag fann det underbara
Jag sms:ade några av mina vänner som nyligen också hade fått barn. Jag blev lättad när jag hörde att de också hade jobbiga dagar (och nätter). När jag pratade med dem fick jag en förbluffande insikt:
Kanske använder vi ordet underbart för att beskriva moderskapet eftersom det kan vara svårt och otroligt på samma gång.
Jag hade känt mig frustrerad över att vi använder ordet underbart för att beskriva hur det är att vara mamma, i stället för ord som utmanande, osjälviskt, uppslukande. Ord som kändes väldigt verkliga för mig eftersom min bebis behövde mig dygnet runt. Jag önskade nästan att kvinnan i kyrkan hade frågat: ”Visst är det jobbigt att vara mamma?”
Plötsligt kom jag att tänka på de engelska orden i psalmen ”Oändlig är kärleken”:
”Åh, det är underbart, underbart för mig!” [Oh, it is wonderful, wonderful to me!]
Frälsarens försoning var utmanande, osjälvisk och uppslukande. Och ändå beskriver vi den i den sången med orden underbart.
Det här har jag lärt mig av att vara mamma
Nu är min son ett år, och när jag tänker tillbaka på det senaste året sedan jag blev mamma har jag lärt mig så mycket. Och viktigast av allt: Jag har kommit närmare Jesus Kristus.
Jag tänker ofta på det här citatet av president Jeffrey R. Holland, tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum: ”Ingen kärlek i dödligheten kommer närmare Jesu Kristi rena kärlek än den osjälviska kärlek som en hängiven mor hyser för sitt barn.”
Jag har lärt mig förstå Frälsaren bättre när jag har lärt mig vad det innebär att vara mor.
Jag har också fått en djupare uppskattning för min kära mor och de oräkneliga uppoffringar hon har gjort för mig under mitt liv. Underbar är ett ord jag skulle använda för att beskriva henne.
Skrifterna nämner ständigt mödrar och moderskap. Att läsa dem som mamma har gett mig ett nytt perspektiv.
Att till exempel läsa om Jesaja 49:15 känns mycket mer verkligt för mig nu när jag förstår hur det är att ständigt amma ett barn: ”Kan en mor glömma sitt lilla barn, att förbarma sig över sin livsfrukt? Och även om hon skulle glömma, så glömmer jag inte dig.”
Min kropp kan fysiskt inte glömma att jag har ett barn som behöver mig, och ändå kan det inte jämföras med den fullkomliga, eviga kärlek som Frälsaren har till oss.
Att fostra en son har hjälpt mig att bättre förstå de utlovade välsignelserna i mina tempelförbund och gett mig en större önskan att vara ett exempel på min Frälsares lärdomar.
Varje dag som mamma för med sig en blandning av utmaningar och glädje, vilket perfekt beskriver varför det kan vara ”underbart” att vara mamma, även om det kanske inte känns så.
Även om jag inte alltid känner mig som en ”underbar” mamma hoppas jag att jag varje dag kan bli mer och mer som min Frälsare Jesus Kristus och lära min son att följa i hans fotspår.