En påsk med Frälsaren i centrum

Jag köpte också en stor låda med statyetter av Jesus Kristus till påsk. Först tänkte jag gömma dem överallt i skolan. Men när några i skolan såg lådan bad de att få statyetter. Lärarna började också fråga. Och sedan bad några om en statyett av Jesus som jag aldrig trodde skulle vilja ha en. Så jag delade ut dem till alla jag träffade.

Frälsaren var inte rädd för att prata med någon, inte ens de mest utstötta människorna i samhället. Han var deras vän. Han tillbringade tid med dem. Han åt med dem. Att dela ut statyetter lärde mig att vara mer utåtriktad, som Frälsaren var. Det lärde mig också att oavsett vem du är, oavsett vad du tror att du har gjort, finns det alltid plats för Jesus Kristus i ditt liv.

I hela mitt liv har jag undrat: Hur får jag tillgång till Frälsarens försoning? Men den här påsken lärde jag mig att om jag gör förändringar för att bli mer som Frälsaren, verkar hans försonande nåd i mitt liv. Och om jag försöker förändra små saker varje dag så börjar jag bli bättre.

Under några år kämpade jag med pornografianvändning. Efter en lektion i seminariet inspirerades jag att prata med min biskop. Det var mycket lättare att börja övervinna användandet när jag äntligen berättade det för min biskop och mina föräldrar, för det är verkligen svårt att gå igenom det ensam.

Jag började försöka be och läsa skrifterna varje dag, och jag försökte vara snällare i skolan. Det hjälpte mig eftersom jag fokuserade mer på Frälsaren än på mina synder. Jag fokuserade mer på honom än på var jag hade varit förut.

Genom Jesu Kristi försoning har jag övervunnit min pornografianvändning. Jag har kommit närmare den som Gud vill att jag ska vara. Nu kan jag välsigna sakramentet eftersom Frälsaren förändrar och renar mig. Jag är tacksam för att jag är värdig att använda prästadömet till att välsigna människor omkring mig.

Under det här året hade jag en riktigt häftig upplevelse i seminariet när vi pratade om Frälsarens offer. Jag fick tanken att medan han led kunde han ha satt stopp för det när som helst. Men sedan föreställde jag mig att han tänkte: ”Nej, jag behöver fortsätta. Jag behöver göra det här för Ben. Han behöver det.” För mig var den tanken den avgörande kopplingen mellan min relation till Frälsaren och påsken.

Nästa påsk kommer jag förmodligen arbeta på en till legobild av Jesus. Jag vill definitivt dela ut fler statyetter. I vilket fall som helst kommer jag att tänka på Kristi lidande och hans försoning för mig. Tack vare honom kan jag omvända mig från mina synder och komma tillbaka till honom och min himmelske Fader en dag.

Jag vet att Frälsaren levde och dog för var och en av oss personligen och att han vet vilka vi är och vad vi behöver. Om vi verkligen försöker kan vi få tillgång till hans kraft till tröst och förändring, och vi kan bli bättre människor.