”Marias dopdagbok”, Vännen, oktober 2025, s. 4–5.
Marias dopdagbok
”Vad är ett förbund?”
En sann berättelse från Argentina.
”Jag tittar på en liten person som snart fyller år! Vem kan hon vara?” frågade mamá.
”Det är jag!” sa Maria och hoppade upp och ner. Hon skulle fylla åtta veckan därpå.
Mamá nickade. ”Och det blir en speciell födelsedag. Vet du varför?”
”Därför att jag ska döpas!”
”Ja! Papá och jag har en speciell present som hjälper dig att förbereda dig för detta viktiga steg.”
”En present? Men det är inte min födelsedag än”, sa Maria.
”Det är en speciell present som hjälper dig att komma ihåg förbundet du ska ingå med din himmelske Fader. Du kan öppna den efter middagen.”
Maria tänkte hela tiden på ordet förbund. Hon kunde knappt bärga sig tills papá kom hem. Hon erbjöd sig att duka bordet till middag och kände sig varm inuti. Middagen var extra god den kvällen.
Efteråt satt hon i soffan mellan sina föräldrar.
”Hur känner du för dopet?” frågade papá.
”Det är spännande!” Maria arbetade flitigt på att förbereda sig för sitt dop. Hon hade börjat läsa Mormons bok. Hon gjorde till och med en affisch som hjälpte henne att komma ihåg att be varje kväll.
”Det är jättebra! Har du några frågor?”
”Ja. Vad är ett förbund?”
”Det är en bra fråga”, sa mamá. ”Ett förbund är ett löfte mellan Gud och dig. När du döps lovar du att du är villig att ta på dig Jesu Kristi namn, att du ska hålla Guds bud och att du ska tjäna honom hela ditt liv.”
”Det låter som sakramentsbönen”, sa Maria.
”Det har du rätt i”, sa papá. ”Vår himmelske Fader lovar också att den Helige Anden ska vara med dig och vägleda och uppmuntra dig.”
”Och nu din överraskning.” Mamá gav Maria en glänsande inslagen present.
Maria öppnade den och det var en fin rosa dagbok och en penna. ”Tack! Jag älskar den!”
”Den här dagboken är till för att du ska skriva ner de känslor och tankar du får från den Helige Anden.”
”Dopet är ett stort beslut”, sa papá. ”Du kan be och fråga Gud om det.”
Den kvällen knäböjde Maria vid sängen. Hon bad: ”Himmelske Fader, är det rätt för mig att döpas?” Hon gjorde en paus och lyssnade. Ett tydligt ”ja” fyllde hennes sinne och hennes hjärta fylldes av glädje.
Hon tog fram sin dagbok och skrev om vad hon kände. Morgonen därpå berättade hon om sitt svar för sina föräldrar. Hon visste att det var rätt att döpas.
Äntligen var det Marias födelsedag och hon skulle döpas. Hon och papá klädde sig i vitt. Mamá kramade henne. Du kommer att få en varm känsla i hjärtat.”
Vattnet var kallt, men Maria kände sig helt ren – och varm inuti.
Den kvällen slog Maria upp en tom sida i sin dagbok och började skriva.
”När pappa sa ’ta emot den Helige Anden’ kunde jag verkligen känna det”, skrev hon.
Hon ville komma ihåg sin dopdag för alltid. Hon var redo att hålla sitt förbund för hon visste att den Helige Anden alltid skulle finnas där för att hjälpa henne.
Illustrationer: Zoë Bennett