”Justinas fråga”, Vännen, oktober 2025, s. 16–18.
Justinas fråga
Justinas föräldrar var skilda. Var de fortfarande en evig familj?
En sann berättelse från USA.
”Är vi framme snart?” frågade Justina.
”Nästan”, sa mormor. Bilen svängde runt hörnet och där var det! Templet stod på en kulle och såg högt ut. Det var så vackert!
Justina och hennes familj var här för tempelinvigningen. Mamma sa att det var ett viktigt möte där en apostel skulle be en särskild bön inne i templet. Sedan skulle templet vara redo för medlemmar i kyrkan att utföra förrättningar där inne. ”Tempelinvigningar sänds via internet så att kyrkans medlemmar kan se dem i sin kyrkobyggnad”, förklarade mamma. ”Men vi är lyckligt lottade som kan vara med på invigningen inne i templet.”
Utanför tempeldörrarna fick de vita skoskydd att sätta på sina skor. Justina tyckte att de såg fåniga ut. ”Varför måste vi ha de här?” frågade hon mormor.
”De skyddar de nya mattorna”, viskade mormor. ”Kom ihåg att vi behöver viska inne i templet, okej? Vi vill vara vördnadsfulla i Herrens hus.”
När de gick genom templet stirrade Justina upp i de höga taken. Det var så tyst att hon ville gå på tå och hålla andan. Hon förundrades när de började gå uppför en spiraltrappa. Det kändes som om trappan skulle fortsätta i all evighet.
Till slut kom de till rummet där hennes familj skulle titta på invigningen. ”Det här kallas för ett beseglingsrum”, sa mormor tyst. ”Vet du vad som händer här?”
Justina skakade på huvudet.
”Det är här familjer beseglas för evigheten. Det betyder att de kan leva tillsammans i himlen efter att de har dött. Titta på speglarna.” Mormor pekade på speglarna på båda sidor av rummet. ”Ser du vad som händer när du tittar på din spegelbild?”
Justina tittade i en av speglarna och såg sin spegelbild upprepas om och om igen.
”Wow”, sa Justina och såg till att viska den här gången. ”Den fortsätter för evigt.”
När invigningen började tänkte Justina på sin familj. Hennes föräldrar var skilda. Och hon visste att de inte hade beseglats i templet.
Hon tittade på sin mamma och sina syskon som satt bredvid henne. Skulle hon få vara tillsammans med dem i himlen? Tänk om jag inte kan vara tillsammans med min familj för evigt eftersom vi inte är beseglade? Den tanken gjorde henne rädd och orolig.
Justina lutade sig närmare mormor och frågade: ”Vad händer om man inte är beseglad till sin familj?”
Mormor tänkte en stund. Sedan sa hon: ”Jag vet egentligen inte, raring. Men jag vet att Gud älskar oss och vill att vi ska vara lyckliga.”
Justina tänkte på det medan hon lyssnade på nästa talare. Snart var invigningen nästan slut. Det var dags att sjunga ”Den himmelska elden”.
Medan Justina stod upp och sjöng fick hon en varm känsla i hjärtat. Hon visste att den Helige Anden talade om för henne att allt skulle bli bra. Hon kände att hennes tro växte.
När sången var slut gav Justina mormor en kram. Hon hade inte alla svar, men hon hade tro på att Gud älskade henne och hennes familj väldigt mycket. Hon visste att hon kunde lita på honom.
Illustrationer: Jarom Vogel