En fridfull plats

Kevin skakade hand med biskopen och gick ut ur kontoret. Han tittade ner på det lilla kortet han höll i. Det var hans alldeles egen tempelrekommendation!

Pappa väntade på honom i korridoren. ”När kan vi åka till templet?” frågade Kevin honom.

Pappa log. ”Vi kan boka en tid så fort vi kommer hem.”

Kevin och pappa bokade en tid för att utföra dop för de döda. Men när dagen för tempelbesöket kom var Kevin sjuk, så de gjorde en ny bokning. Och sedan behövde de boka om igen för pappa hade en brådskande arbetsresa.

Kevin började undra om han någonsin skulle besöka templet.

När dagen för den tredje bokningen kom var Kevin redo! Han och pappa planerade att åka till templet direkt efter middagen.

Kevin log när han gjorde sig redo för skolan. Men hans goda humör försvann när matteläraren sa att de skulle ha ett prov helt plötsligt. Provet gick inte så bra. Det gjorde inte heller resten av skoldagen. Och när mamma hämtade honom till slut hade han ont i huvudet.

”Kommer du ihåg att du är ansvarig en stund hemma medan jag gör ett snabbt ärende?” frågade mamma.

Kevin ryckte till. Han hade inte kommit ihåg det.

Så fort mamma hade åkt började Kevins bröder att bråka. När Kevin försökte hjälpa dem att lösa problemet blev de arga på honom. Kan den här dagen bli värre?

Japp! Just då spillde hans lillasyster mjölk över hela köksgolvet. När Kevin torkade upp den slog hans hjärta snabbt och hans muskler var spända.

Mamma kom tillbaka när han höll på att ställa undan moppen. ”Spillde din syster mjölk igen?”

Kevin nickade, rullade på axlarna och försökte slappna av. ”Det har varit en dålig dag.”

”Vad har hänt?” frågade mamma.

”Det har bara varit så stressigt. Det känns inte som en bra dag att besöka templet.”

”Vi kan välja en annan dag”, sa mamma.

Tanken på att boka en ny tid igen fick Kevin att må ännu sämre. ”Nej”, sa han. ”Jag vill åka dit. Jag känner bara ingen frid.”

”Din himmelske Fader välkomnar dig till sitt hus oavsett om du känner frid eller inte”, sa mamma. “Jesus Kristus är Fridsfursten. Många gånger kan man känna frid i templet även om man har haft en stressig dag.”

Kevin suckade. ”Jag gör ett försök.”

Under middagen och åkturen till templet tänkte han hela tiden på allt det jobbiga som hade hänt den dagen. Han kände sig fortfarande stressad när han och pappa kom till templet. Men så fort Kevin kom in genom dörrarna slappnade han av lite.

Det var rent och tyst i templet. Alla hade vita kläder på sig och talade lågmält. När Kevin bytte om till en vit overall i omklädningsrummet märkte han att han rörde sig långsammare och pratade tystare också. När det var hans tur att utföra dop kändes det ännu bättre.

Pappa döpte Kevin för fyra personer som hade dött. Frid och glädje började växa inom Kevin. Det var inte bara för att han var på en sådan fridfull plats, utan också för att han hade hjälpt andra att ingå förbund med Gud.

På vägen hem insåg Kevin att han inte var stressad längre. Och han log igen! Han hade bara en fråga till pappa.

”När kan jag komma tillbaka till templet?”

Pappa skrattade. ”Snart.”

Öppna pdf

Illustrationer: Alyssa Tallent