Underverket med skorporna

Den iskalla vinden tjöt och snön yrde runt handkärran. Jane drog den tunna filten tätare om axlarna. Hennes fötter kändes bortdomnade, men hon fortsatte att gå. De var på väg till Salt Lake City i Utah.

Jane och hennes familj hade fått lära sig om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga i England. När profeten bad kyrkans medlemmar att komma till Utah sparade hennes familj alla pengar de kunde för att göra resan. De seglade över havet. Nu färdades de med handkärra över slätterna. De hade gått i flera månader och maten höll på att ta slut.

Tårar rann nerför Janes kinder. ”Jag är så hungrig”, sa hon till sin storebror Thomas. ”Jag tror inte att jag kan gå ett steg till!”

Thomas skar loss en bit löst råläder från vagnshjulet. ”Här, tugga på det här”, sa han. ”Det kommer att ordna sig.”

”Tack”, viskade Jane medan hon tuggade på den hårda läderbiten.

Snart var det dags att slå läger för natten. Några av männen gav sig av för att jaga bufflar. Jane hoppades att de skulle hitta några. Hennes mage kändes så tom. Medan de väntade kurade Jane och hennes familj ihop sig runt en liten eld, trötta, hungriga och frusna.

”Vi ber en bön”, sa Jane.

Familjen knäböjde tillsammans och mor bad. ”Fader i himlen, vi har inget att äta till kvällsmat. Snälla, hjälp oss.”

Jane och hennes bröder och systrar satt tysta en stund. Sedan sträckte mor på ryggen.

”Vad är det?” frågade Thomas.

”Jag kom just ihåg något.” Mor skyndade sig till handkärran och öppnade familjens koffert. Sedan tog hon fram en liten metall-låda och öppnade den. Inuti fanns två mycket hårda skorpor. De var kvar efter resan över havet flera månader tidigare.

Jane kände hur glädjen bubblade upp inom henne. De hade mat! ”Vi kan dela upp dem i mindre bitar så att alla kan äta av dem”, sa hon.

De försökte, men skorporna var för hårda för att ens delas itu på mitten.

”Vi prövar med det här”, sa mamma. Hon lade skorporna i stekgrytan och hällde lite vatten på dem. Sedan satte hon på locket och satte den tunga grytan över kolbitarna.

Jane och hennes familj bad igen. Hon tänkte på berättelsen om Jesus Kristus i skrifterna när han mättade fem tusen människor med bara några få brödlimpor och fiskar. Hon visste att vår himmelske Fader kunde hjälpa dem också.

Efter en liten stund lyfte mor sakta på locket. Grytan var fylld till brädden med mat! Det fanns tillräckligt med mat till hela familjen.

Jane kramade sin mamma hårt. ”Det är ett underverk!”

Illustrationer: Simini Blocker